Den här pengahögen består av mynt som alla är ungefär lika stora som en enkrona. Sådana som finns i många hem, med en blandning av engelska mynt, lite euros och liknande
Då är det lätt hänt att något sådant slinker med när man fyller de där små händiga papperstuberna som man måste ha för att banken överhuvudtaget ska befatta sig med ens mynt.
Eftersom våra nuvarande mynt ska ersättas med nya tyckte jag det var lika bra att samla ihop myntsamlingarna i huset och lämna in dem till banken innan det blir metallskrot av alltihop. Metallskrot jobbigt att bli av med. (Tyvärr visade det sig att nästan alltihop redan ÄR metallskrot, eftersom merparten av myntgömmorna i burkar, lådor och skålar var femtioöringar, som förlorade sitt pengavärde för fem, sex år sedan.)
Men jag tog i alla fall enkronorna, näve för näve och pillade ner i några sådana där pappersrör. Så gick jag till en närbelägen bank som försäkrat mig att det skulle gå bra att lämna dem där. 
Jag hade varit noga med att fylla rören precis upp till markeringen (50 kronor i varje rör) men det räcker ju inte. Rören vägs på en liten våg som är imponerande exakt. På ett av rören fick jag bakläxa. Den vänlig bankkvinnan förklarade att hon måste öppna och kolla, för det var något som inte stämde.
Och har man sett! Ett mynt från Tonga med kung Taufa’ahau Tupou IV hade smugit sig in i högen.
Ironiskt nog var röret för lättviktigt. Kungen av Tonga var annars en riktig tungviktare. Här diffade det på något hundradels gram och jag fick langa fram en krona med svenske kungen i stället för att fylla upp.
Sen sattes silverskatten in på mitt konto och jag sa belåtet att det här ju gick bra, även om jag var ute i sista minuten med mina silverkronor.
Bankdamen log och förklarade att jag var ute i MYCKET god tid. Det är bara tjugan, femtiolappen och tusenlappen som måste växlas in före den 30 juni i år.
Hundringen och femhundringen håller ett år till. Liksom mynten, så det finns gott om tid att samla nya mynthögar!
Ge int upp med 50 öringarna. För någon månad sedan var det auktion på fd. Handelsbankens kontor i Mora. De har flyttat till annan fastighet och sålde därför undan kontorsmöbler och lite av varje. Bl.a. var det en låda med 50 öringar. kunde nog vara något kilo och det hade auktionisten bud på så den lådan gick för över 400 kr.
För övrigt har jag under hela våren hållit på att växla in gamla sedlar i olika lottkassor i föreningar där jag är inblandad. Tjugor och 50 lappar, några tusenlappar förekommer inte i dessa kassor. Men jag har några pytsar med gamla 2 och 5 öringar men dom är bra att ha på spisen för att lägga under kastruller när man vill ha lite svagare värme i grytan.
Några grytslantar av koppar måste jag förstås spara. Bra tips!
Men resten? OK, det åker ner i en låda för den händelse jag eller någon annan (du?) kan hitta en lämplig auktion att matcha dem mot.
Men vilken tur att du fick tillbaka kungen av Tonga! Ett sådant mynt skulle då jag, för min del, aldrig göra mig av med.
Ja, det var ju en trevlig överraskning. En påminnelse om att mina stora barn tillbringade en del av sina sommarlov på olika söderhavsöar en gång i tiden. Det mest mystiska är nog att det bara finns ett enda mynt kvar från de resorna!
Vad gör man med en stor syltburk full med tioöringar? När barna var små började vi av någon anledning samla tioöringar. Samlingen växte och snart uppstod en tävling.
Vi hade koll på hur många vi samlat på oss och när det började närma sig ett jämnt tal som 50, 100, 150 osv gällde det att vara den som var först att nå ett sånt tal. Ni kan tro det blev bråttom om några i familjen hade en tioöring som var nr 150 då det var 149 i burken. Trängsel vid skåpdörrn vill jag påstå. Det är inte helt otroligt att det just är denna burk som vi fick med oss till nypörtet.
Nån gammal sedel kan väl vara kul att ha kvar. Och har man ett av Karl XIIs nödmynt kan man, om man är skicklig kopparslagare, dra fram en kaffepanna i miniatyr av detta mynt. Såg jag i dag i en bok om gammal koppar.
Halloj, Storfiskarn! Vad ska Hyttis göra med alla tioöringarna?
Och Hyttis, hur kunde ni hålla reda på hur många mynt det var i burken? Ett streck i skåpdörren för varje tioöring?
Någonstans har jag sett nya medeltidssmycken med orientaliskt stuk, gjorda av tioöringar.
Mata-Hari-mössa med dinglande små silver-rundlar! Sådan som Greta Garbo hade i filmen. Det måste vara tioöringar!
Bra att du skrev det – har inte tänkt på att mynt också blir värdelösa. Bäst att tömma de gamla spargrisarna som står lite här och där. Det låter spännande med Söderhavsöarna – var du med också där?
Ingrid
Du har ett år på dig, så det kan vara bra att starta nu.
Nej jag kom aldrig iväg till söderhavsöarna, men mina barn hängde med sin pappa dit när han hade olika uppdrag på Papua Nya Guinea, Solomonöarna, Fiji och liknande ställen. Konstigt, som sagt, att det inte dräller av sådana mynt i gamla mynthögar härhemma!
Vi hade en lista som låg väl synlig och prickade av.
Smidigt!
Tioöringar får vi nog ta enfunderare på. Spargrisar går väl an att tömma, men hur gör man med en gammal sparbössa? Kopparbergs Läns Sparbank delade ut sådana för många år sedan. När den skulle tömmas så fick man ta med den till banken där de öppnade den och satte in pengarna på en bankbok. Nu tar ju banken inte emot kontanter och de har förmodligen ingen nyckel till sparbössan heller. Det är ett problem med de dolda tillgångar som nu finns i överblivna eller utgångna sparbössor. Det kanske blir så att vi får gräva ner en skattkista lite varstans i landet, men glöm då inte att göra en ordentlig karta.
Sedan kan man ju undra hur länge någon kan läsa och förstå hur en papperskarta fungerar. Den kanske ska vara digital och spridas via nätet eller säljas den vägen så att ägaren till både tioöringar och sparbössor får ut ett värde av dessa saker.
Tradera! Auktion på Tradera är nog lösningen…
Man får passa sig. Måste genast kolla så inte mina Tonga-mynt hamnar i kronrören!
Trevlig midsommar!
Japp, se upp! Jag slapp lindrigt undan vid mitt bedrägeriförsök, men det är inte säkert att andra är lika lyckosamma.
Trevlig Hjo-midsommar!
I Noras, Lindesbergs och Ljusnarsbergs kommuner finns Bergslagens sparbank. Den är nära allierad med Swedbank och har t ex samma logga men på dess bankkontor kan man både betala med kontanter och hämta ut sådana också om man inte vill anlita uttagsautomaten utanför dörrn. Helt fantastiskt och på bordet för blanketter finns sådana som man förr om åren kunde fylla i och lämna i kassan på Swedbank, vilket man inte kan nu. Men här i Kopparberg. Och åker man mot Grängesberg hamnar man i Ludvika kommun och landskapet Dalarna och i Grängesberg finns ett Swedbankkontor men det vete tusan hur man tar sig in där. Så nära och så olika.
En borde mobilisera Riksantikvarieämbetet, banne mig, så att de får till något kulturskydd för sådan välfungerande och sällsynt bank! Ett levande bankkontormuseum!