Ibland händer det, när jag stretar uppför Östgötagatan, att jag känner mig lite sliten. Då ringer jag grannen i gränden och undrar om jag kan få pausa hos henne en stund. Det får jag. 
Och där finns alkoholfritt bubbel, jordgubbar och knoppande gullregn. Vi pratar en stund. Jag får avbörda mig, men inser snart att vafan, det där som jag var så upprörd över nyss är väl inget att hålla på att älta! Jag får senaste nytt från hennes horisont, som är vid och intressant.
Sedan kan jag ta itu med med mitt igen. Åh, vad jag önskar att alla kunde ha en sån granne i gränden att landa hos när det behövs!
Du är alltid välkommen kära granne hälsar Kristina.
Så gärna – det är en riktigt fin oas, där hos dig!
Alledens väldigt bra att ha en Granne i Gränden. Grattis, var rädd om henne.
Vi är rädda om varandra. Vi växeldrar när det gäller att se till att vi går stärkande promenader. När den ena försöker fega ur är den andra envis.
GULD med såna grannar! Grattis till varandra!
Japp! Mycket trevligt och stimulerande och hälsobefrämjande!