Nu är jag arg. Tigermamma-arg, eller tigermormor då och det är ännu värre. Vad har hänt med våra öppna förskolor? Platser där föräldrar och andra vårdnadshavare kunde gå för att hitta kompisar till telningarna. ”Den öppna förskolan skall verka som en kompletterande förskoleverksamhet riktad till barn som inte är inskrivna i förskolan.” 
Bah! Den öppna förskolan servar idag alla barn som ÄR inskrivna i förskolan. Av olika skäl har många förskolor snålt med lekytor och redspap. Då går man till närmaste öppna förskola, med rastplatser, leksaker, gungor, trehjulingar, och allt annat man kan önska sig.
Det där med ”riktad till barn som inte är inskrivna i förskolan” verkar man ha glömt.
Idag fick jag verkligen kämpa för att inte barnbarnet skulle bli bortpetad, utknuffad, genskjuten och trängd av äldre, mer försigkomna förskolebarn.
Ö
verallt grupper av förskolebarn från olika förskolor som gaddar ihop sig med ”du får inte vara här”. Jag förklarar att det är allas park. Förskole-grupperna kontrar triumferande: ”Vi var här först!”
Vid minstingarnas lekplats med sandleksaker verkar allt upptaget. Neonvästförsedda barn, med förskolans namn och telefonnummer, har tagit över. Barnbarnet pekar förhoppningsfullt på en grej som ingen annan använder den just då. Ungflocken protesterar: ”Vi behöver den där!” Den förhandlingen vann jag dock. 
När vi går vidare får hon får syn på en förlängd trehjuling, med passagerarplats därbak. Förtjust tultar hon fram mot den, men genskjuts genast av en förskoleunge i väst som hugger den precis när hon kommer fram. Jag föreslår att hon ska få åka med.
Den kraftiga killen ser häpen ut. ”Men jag tänker åka jättefort nerför berget!”
Jag förklarar att nu var det så att den här lilla tjejen har kämpat en stund för att komma fram till cykeln och om han alls vill ha den måste han skjutsa henne en stund. Men inte jättefort nedför berget, utan lugnt och stilla på gångarna.
Och då gjorde han det! Visserligen stödde han armbågen mot styret och stödde hakan i högerhanden, medan han trampade på, för att markera hur urbota tråkigt det var.
Men han gjorde det! Och fick förstås massor med beröm för sin insats, både av mig och av barnbarnet som applåderade när hon tackade för skjutsen. En riktig vardagshjälte!
Men hur är det med den öppna förskolans uppdrag idag, undrar jag. Ska det vara en mötesplats för barn som inte är inskrivna i förskolan, eller ska det vara ett komplement till förskolor som snålar på lokaler och utrymmen så att de inte har egna ställen att vara på?
Tur att ha en tigermormor!!! Det verkar behövas! Det låter konstigt, jag håller med dig! Den ”öppna” fanns ju för alla som inte gick på dagis, åtminstone på min tid som småbarnsmorsa… Räddningen många dagar!
Ja det verkar ha hänt något på sistone. Dessa trupper av neonvästbarn från olika förskolor är ett nytt inslag i bilden. Eller ganska nytt. Jag har haft liknande upplevelser med de lite äldre barnbarnen, men inte med mina barn, en gång i tiden.
Kanske skulle det finnas fler öppna förskolor och fler barn hos mormor. Kanske borde inte barnen uppfostras i det allmänna före 3-4 års ålder. Vårt första på dagis från tre och andra från ett. Tyckte dagis var jättebra. Men man kan väl ändra på sig.
Jag har väldigt goda erfarenheter av de tre dagis mina barn gick på, men det är ju ett tag sedan och varje dagis hade sin egen lekplats. Utflykter gjordes då och då, till exempel till Hagaparken och liknande, men det var aldrig tal om ett dagligt utnyttjande av öppna förskolan. Krockarna idag beror sannolikt på att man har startat en hel del förskolor utan egna lekytor. Ersättningen per barn är såvitt jag förstår densamma oavsett lokalernas utformning och då kan det ju verka frestande att spara in på lokalkostnader och utnyttja öppna förskolan i stället, dess lokaler, lekredskap och resurser i övrigt.
Men, hallå, var är dagispersonalen? Tror personalen också att dagis har första tjing i en offentlig park? Då är de ju på småbarnsnivån själva. Jag trodde i min enfald att det fanns lagregler om utrymme per unge både inomhus och utomhus. Och att personalen skulle bibringa litet hyfs och stoppa utmobbning. Tur att tigermormor finns!
Nu hörde jag på radio att nån kommun tänkte satsa på dagis på rullande bussar. Det har praktiserats förut när det varit brist på lokaler men nu skulle bli permanent. Då blir det ännu trängre på kommunala lekplatser.
Ack ja, de gör väl så gott de kan, de flesta. Men det är svårt när barngrupperna är som störst mitt på dagen och sprids ut över ett svåröverblickbart område med små lekstugor, klätterbås, rutschkanor och prång. Det hinner hända mycket som de inte ser.
Men det är något fel på uppläggen när öppna förkolan i stället blivit stödresurs för den organiserade förskolans inskrivna barn.
Jag undrar också. Var är personalen? Så där får det ju inte gå till!
Eller får det verkligen göra det. Jag blir upprörd, som utbildad inom området…
Det får inte gå till på det där sättet! Vilken tur att det finns tigermormorar….
men sådana kan ju inte vara där hela tiden. Hur fungerar det egentligen?
De riktigt små och de riktigt gamla har snart inte plats i våra samhällen, tycks det som.
Du ANAR inte vilken diskussion jag hade idag med en dagisfröken, förlåt, förskollärare. Jag nämnde något om att det började bli väl kraftig konkurrens om både utrymme, gungor, rutschkanor, leksaker och annan lekutrustning. Och jag frågade hur de handskas med det i barngrupperna, det där med att alla måste få en chans att utnyttja gemensamma resurser. Trots att jag försökte vara vänlig och framställde det som ett problem som vi gemensamt borde söka lösningar på, blev hon provocerad och sa (i sammandrag) att de barn som var hemma med sina föräldrar hade det tillräckligt bra ändå och behövde egentligen inte alls komma till öppna förskolan, medan dagisungarna kunde behöva lite omväxling, så trista lokaler som de har.
Jag fortsatte inte ens den diskussionen. Det kändes lite utsiktslöst att nå fram till varandra, med sp skilda utgångspunkter. Lite fegt kanske, man jag backade ur.
Om de har trista lokaler så bryter de mot lagen! Men kontrollen tycks vara obefintlig av de privata bolagen, det må vara inom barn- eller äldreomsorg eller vård överhuvudtaget. När det offentliga säljer ut verksamheterna verkar det också som om man helt abdikerar från ansvaret både för skattepengarna och kvaliteten på vården. Medan pengarna försvinner ner i helt fel fickor. VARFÖR fattar inte svenska folket det när det är val?
Visst är det så och det så sorgligt att bevittna detta förskingrande av gemensamma resurser och skattemedel. Nu har i alla fall Chile insett att det inte funkar så bra med vinster inom skola och förskola, så de har slutat med det. Undrar om vi inte därmed är det enda landet i världen som har detta system?
Och så blir det som det blir. I en liten sk friskola blev föräldrarna alltmer oroade över ökade klasstorlekar. I stället för utlovade 24 barn per grupp började man komma en bra bit över 30. En pappa berättade för mig om det bisarra mötet med skolans ledning. De talade med brinnande ögon om hur hårt man jobbar för att förverkliga sin vision. ”Och hur ser visionen ut?” dristade sig pappan att fråga. ”Den är att vi ska starta fem nya enheter under nästa år och för att kunna expandera måste vi förstås rationalisera!” (Jo hon var rätt korkad också, den där rekorn). Så nu går det barnet i en kommunal skola som fungerar som den ska.
Det händer att folk från Stora Staden kommer hit och hyr en stuga på somrarna. Ofta går dom till lekplatsen vid byskolan med sina barn för det är den enda lekplatsen som finns i närheten. Jag har alltid undrat varför dom inte går ut i skogen och bygger en koja eller klättrar i träd, t ex. Sedan har jag jag kommit på att dom vet nog inte hur man gör, det gör mig också lite fundersam. Ungarna i skolan leker helst i skogen bakom skolan.
Lyllos om ni har en lekvänlig skog! Skogarna kring oss på landet har skövlats, körts sönder och funkar varken för svampplockning eller kojbygge. Skogarna i storstan är lite avlägsna, men numera kan ett naturreservat vara mer tillgängligt än en vanlig (”vanlig”) skog.