Såhär träffar vi Nalle Puh första gången. Han kommer – som vanligt – nedför trappan tillsammans med Christopher Robin.
Huvudet först och det dunkar i hela tiden, men ” …ibland känner han på sig att det måste finnas något annat sätt”. Fast det är svårt att hinna tänka ut något mellan dunsarna och när de väl är nere är det ju inte aktuellt längre.
Kom jag att tänka på igår när jag försökte följa partiledardebatten som sändes i SVT:s Agenda.
Det kanske inte går att ha en vettig debatt med åtta partiledare? Kan man hitta någon annan vettig form i så fall? Eller handlar det om att programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutson inte vågar låta några samtal utveckla sig, för att tiden är så knapp? Kan man beta av mindre områden fråga för fråga? Även om det är svårt när allt hänger ihop.
De som slog sig ner framför TV:n i går kväll för att bilda sig en uppfattning om vilka alternativ den svenska politiken erbjuder måste ha blivit besvikna. Och alla som vet vilka alternativ som finns, och som vill se hur de olika politiska representanterna utvecklar sina argument – ja de blev också besvikna.
”…sometimes he feels that there really is another way, if only he could stop bumping for a moment and think of it” filosoferar Nalle Puh i originalversionen av boken. Det gör det nog. Om alla bara kunde stanna upp lite och försöka tänka efter.
Uppdatering 4 juni. Kommentarerna hamnade bland annat i en diskussion om det planerade Nobelmuseet. Det skulle ju med fördel kunna ligga i Karlskoga och se ut såhär. Skogsgurra skissade: 
Om man klickar på bilden blir den större och lättare att studera.
Missade hela första timmen. Tycker Anna Hedemo avbröt hela tiden, särskilt Åkesson. Men, som du säger, tiden och åtta debattanter går kanske inte ihop.
Ja, emellanåt funderade jag på om det inte skulle behövas någon som höll reda på programledarna också! Mycket babbel och bjäbb blev det!
Tycker inte att debatter tillför något överhuvudtaget. Bättre då att ha enskilda
partiledarutfrågningar där en eller två programledare ställer lite djupare frågor
till partiledare. Eventuellt kan det genomföras inför publik som då även ska ha
rätt att ställa frågor. Jag tror det skulle vara betydligt mer givande än en debatt där
alla pratar i mun på varandra och blir avbrutna titt som tätt.
Ja, nåt sånt. Eller två partier i taget. Eller kanske en ledarskribent från en borgerlig tidning som frågar ut regeringsrepresentanter och tvärtom. (Fast det blir svårt att hitta ledarskribenter för s- och mp-tidningar, förstås).
Alla ni som orkar lyssna på den typen av debatter är beundransvärda! Jag försökte inte ens med den här så jag kan ju inte heller ha nån åsikt om ”vem som vann”. Men jag blir litet skrämd av den sk ”omröstning” som utnämner Åkesson till vinnare.
Lite åt det självplågande hållet, snarare. Men har man som redaktörn varit ledarskribent en stor del av sitt liv är det svårt att låta bli.
Jag såg till min förvåning att Jimmy Åkesson fick skyhöga procent som den bäste av partiledarna – för kvällen i alla fall. Själv såg jag inte programmet – det var ju väldigt långt… Och jag har mycket annat att göra som är roligare i mitt tycke.
Ingrid
Oss emellan kan jag erkänna att jag fuskade en hel del. Tittade då och då, lyssnade från ett annat rum ibland och satte mig på balkongen ett tag för att fundera.
Apropå politisk debatt så har Kungen nu uttalat sig om ”Nobel Prize center”.
Ursäkta språket men oj vilken käftsmäll Kungen delar ut när han lite syrligt säger
– Jag diskuterar det öppet. Som jag gör nu. Som sagt, det är ett vällovligt projekt,
men det går ju att flytta på byggnaden.” :D :D
”Och själva formen på huset då?
– Den tänker jag inte lägga mig i, säger kungen, jag kan inte diskreditera allting här.” :D :D
Så man kan lugnt säga att Nobelstiftelsen fått svar på tal och även något att tänka på.
Skitkul säger jag – och hoppas att hans majestät ursäktar ordvalet.
Visst tycker jag i princip att majestätet inte ska uttala sig om dagsaktuella politiska frågor (vilket var en del av Torekovsöverenskommelsen) meeeen ibland är det välgörande med ett litet avsteg från den principen. (Men bara – OBS! – om avsteget går i rätt riktning!)
Glömde länken. http://www.dn.se/kultur-noje/kungen-det-gar-ju-att-flytta-pa-nobel-center/
Tack!
I det här fallet så tycker jag Kungen faktiskt har rätt att uttala sig eftersom han som granne i allra högsta grad berörs av bygget.
Det har du rätt i – kungar är väl också människor! Och grannar.
… eller förresten, nu har jag sovit på saken och ändrat mig. För tänk om kungen tyckt tvärtom! Då hade jag inte alls varit benägen att tycka att det är OK att han är opinionsbildare. Och det ska han ju inte heller vara enligt rådande regeringsform, Han ska enbart ha ceremoniella funktioner.
Jag kan hålla med rent generellt men samtidigt så får man försöka
värdera varje fall individuellt. Är kungaparet en opinionsbildare i det
här fallet när den allmänt rådande opinionen hos både allmänhet och
remissinstanser överlag är starkt kritiska till placeringen samt
utformandet av byggnaden. Kungen sade vara vad alla andra
redan tycker om schabraket.
Att den korrumperade kommunpampen Mogert sedan ylar om att det
är redan avgjort/försent så kan man ju undra varför det är en sådan
big deal att kungen uttalar sig? Det odemokratiska ligger i att Mogert och
hans kumpaner till vilket pris som helst vill genomföra bygget trots
att varje person med åtminstone någon form av förstånd i behåll
inser att byggnaden är helt felplacerad.
Mogert anser alltså, innan alla överklagandena ens har behandlats,
eller utan att han ens bemödat sig med att kommentera remissinstanserna
kritik,att det redan är beslutat att bygget ska genomföras enligt planerna.
DET däremot är hundrafalt mer odemokratisk än att Kungen och
Drottningen uttalar sig om ett föreslaget byggnadsprojekt.
Problemet är inte uttalandet från Kungaparet, problemet är att de s.k.
”folkvalda” när de väl blivit valda, mottager mutor i någon form och
sedan kör över de som de blivit valda av. Stockholms befolkning, som
vid ett genomförandet av detta bygge kommer behöva skämmas för det
i århundraden framöver, har ingenting att säga till om.
Hela projektgenomförandet så här långt är upplagt på så sätt att det
ska genomföras till varje pris. T.ex. har en av de viktigaste parterna,
Stockholms hamnar, ”tystats ner” då de är ett kommunalägt företag.
De skulle förlora massor av kajplatser samt förvaringsskjul om
bygget genomförs vilket allvarligt skulle påverka Skärgårdstrafiken
negativt då det saknas alternativa kajplatser och förvaringsskjul.
Trots det så hade SH inga invändningar mot bygget, utan gav klartecken.
Rätt så uppenbart att politikerna i Stadshuset utövar ”ministerstyre” och
bestämt åt SH att de inte ska ha några invändningar.
Det är detta som borde diskuteras i media, inte att Kungen för en gångs
skulle tog bladet från munnen och på uppfriskande ärligt sätt sade
vad tyckte om ett föreslaget byggnadsprojekt.
Det är på tiden att någon sätter stopp för alla galenskaper som
politikerna i Stockholms stadshus respektive i Stockholms läns
landstingsfullmäktige. Galenskaper som NPC, kommersialiseringen
av Bromma flygplats och det tvivelaktiga agerande/förförandet i
upphandlingen av skärgårdstrafiken. I det senare fallet så lämnade
en tjänsteman ut information om de konkurrerade buden till en av
budgivarna som sedermera vann en del av upphandlingen.
Detta var dessutom ett nystartat företag utan någon som helst erfarenhet.
Tyvärr så godkändes förfarandet av de instanser som utreder/hanterar
misstänkta felaktigheter i upphandlingar samt överklaganden.
Det är väldigt svårt för mig att förstå. Hur det vara tillåtet att en
tjänsteman lämnar ut sådan information till en av de konkurrerande
budgivarna utan att hon eller upphandlaren ställs till svars?
Jomen det är ju precis därför det blir lite jobbigt! Om man tycker att den överenskommelse som gäller (om kungens roll) är OK och att opinionsbildning inte ingår i rollen, då blir det svårt att gilla hans synpunkter på det planerade Nobelhuset. Hur mycket man än gillar vad han säger! För om man accepterar att han kan ha synpunkter på bygget måste man ju acceptera också om han hade råkat tycka tvärtom. Om han, med andra ord, skulle stödja Roger Mogert. Jobbigt!!
Men i allt annat – som handlar om allt från schabbel, slapphet till eventuellt värre – håller jag med dig!
Kungen är ju också i hög grad inblandad i Nobelfestligheterna.
Ja, kungen delar ut priset och de det har fått rätt många platser vikta åt sig som hedersgäster.
Men det är ju Nobelstiftelsens beslut och ger inte kungen några särskilda skäl att påverka bygget av ett Nobelcenter, tycker jag. Nobelprisutdelningen har ju ägt rum på olika ställen: Musikaliska akademiens stora sal och Konserthuset, och festen hölls under 28 år på Grand Hotel innan den flyttades till Stadshuset. Jag tror att de internationella gästerna uppskattar dessa miljöer och jag tror inte alls att de längtar efter ett nybyggt konferenscenter. Så: hur mycket jag än tycker att kungen har en bra åsikt, tycker jag nog inte att han ska agera opinionsbildare i denna fråga.
Oj, jag lyckades just radera en jättelång kommentar! Men jag börjar om:
Kungen ska i allmänhet hålla tyst. Men han är nyfyllda sjuttio, granne, har koll på stiftelsen, om han någon gång ska få ta ut svängarna så är det i en sån här fråga, som i det stora hela samhället är jämförelsevis liten. Karin – andas! Det är inte alls oviktigt, men det hade varit en annan sak om han valt att angripa … Arbetsförmedlingen, sittande regering, svenskt polisväsende. Här pratar vi om ett hus och var det ska stå.
Frågan i sig har förstås betydelse, och jag är i stort överens med Karin, jag är ju ofta det. Jag tycker man är lite korkad när man försöker klämma sig in mitt i tokcentrala Stockholm. Flödesmässigt opraktiskt att ta sig till och från. Fåfängt att ens försöka konkurrera om snyggast i kvarteret när man har alla fantastiska historiska byggnader omkring. Hjälper liksom inte att vara lite guldig.
Nu gör jag ett litet brejk här så jag inte slarvar bort mig igen.
OK. Jag andas under tiden. Djupt…
Estetiskt och praktiskt korkat, alltså. Och väldigt mainstream, ärligt talat. Jag tänker att det handlar om att vilja manifestera sig själv som ett svar på livsångesten. Har jag byggt ett jättestort hus så jag ju inte existerat förgäves. När man väl har blivit en grupp som förälskat sig i idén så hamnar man i Group Think, det tillstånd i vilket man bara stärks i sin tro av kritik utifrån. Alla andra har fel och det är vi missförstådda genier som har rätt (samt vaxproppar i öronen.)
OM man ville göra något riktigt viktigt med det här projektet önskar jag att man skulle satsa på det som för många symboliserar Sverige; vilket inte är staden utan naturen. Om man dessutom ville ta ett riktigt samhällsansvar och inte bara se framför sig hur man glassar runt i city skulle man välja en plats där ens närvaro faktiskt kommer att ha betydelse. Och det är inte tokcentrala Stockholm.
Jag skulle jättegärna se ett virtuellt Nobel-museum. Bra beskrivningar av de viktigaste nobelprisens innebörd, intervjuer, modeller, historiker och sånt. Och – VIKTIGT – allt översatt till en massa språk (en massa!) och i lämpliga portioner, så att det kan bli en tillgång för till exempel gymnasielärare i hela världen.
Dessutom, om man prompt ska ha ett fysiskt museum, finns det en bra början i Karskoga om Alfred Nobel. Mannen, hans tid och gärning. Det är väl allt som behövs.
Just ja, det är vår huvudstads historiska byggnader som är grejen. Stadshuset är coolt. Karin har helt rätt, jag vill gärna gå på kalas där! Nybyggt pretentiöst glittrigt ställe? Nej, inte lika häftigt. Sorry, Chippendale. (Chipperfield? Never mind.)
Just prexis. Och jag blev först glad åt kungens kommentar. Men sedan fundersam. Tänk om han tyckt tvärtom! Då hade jag minsann blivit ohyggligt upprörd över detta okonstitutionella tilltag. Nu är jag bara lite upprörd (och i hemlighet lite nöjd).
ANIK hade en hel del bra tänk om detta för 22 år sedan.
Men Sohlman kom till Karlskoga och tystade ner oss ganska effektivt. Carl-Jans yttrande i saken kan jag inte citera eftersom det troligen kan bli tal om ärekränkning. Men Sohlman var inte hans favorit. Det är alldeles säkert.
Affe var faktiskt bosatt i Karlskoga vid sin död och Nobels testamente lagfors vid Karlskoga tingsrätt, som därmed kan betraktas som nobelprisets födelseort. Det finns mycket som talar för att ett nobelprismuseum placeras i Karlskoga.
Min skiss på ett nobelprismuseum i Karlskoga, anser jag fortfarande är riktigt bra.
Ska försöka hitta den.
Jag undrar om jag har lagt in den där skissen en gång… *kollar* … jo. Men den sidan är ”not found”. Verkar vara någon tidigare GKE-hemsida som jag länkade till.
Jo, det är nog en del som vittrat under decennierna. Jag letade i flyttbråten och fann en kopia som inte var alldeles förstörd. Med den förnämliga Nikon – vad-den-nu-heter (tack för tipset) blev det nästan som ett nytt original. Mailar det.
Nu finns skissen i en uppdatering i inlägget.