Det gäller att hålla koll på omgivningarna, för rätt som det är har man missat den där utställningen man tänkte se och en ny är på gång. Idag hann jag i alla fall till den sista dagens sista timmar av akvarellisten Björn Bernströms utställning på Ekebyhovs slott. 
Här är ett motiv som man kan se från slottet, Ekebyhovsbacken. En fin skidbacke där snön fortfarande låg kvar idag, längst upp i backen. Men inga skidåkare syntes till. Varken på målningen eller i verkligheten.
Motiven i utställningen är olika Ekerö-miljöer. Idylliska skogstjärnar och strandkanter, skogsbryn och ödehus, lador och våtmarker, busshållplatser och bilvrak. Men också målningar från Lofoten och gatumiljöer från Stockholms innerstad och Chicago.
Allt är väldigt skickligt fångat, med inte så lite Lars Lerin-vibbar. Men långt ifrån Lars Lerin-priser.
Det var svårt att fotografera bilderna, eftersom akvarell är ömtåliga saker och behöver glas. Här har jag lyckats parera för de värsta speglingarna.
Om det inte hade varit så att de flesta målningarna redan var sålda, skulle jag nog ha blivit svårt frestad. Men, då får man väl fundera på att måla själv i stället. Eller som en av deltagarna i min ungdoms målarcirkel sa:
”Jag målar mina tavlor själv så får jag dem som jag vill ha dem!”
Det är nämligen så att denna skickliga akvarellist håller kurser och då finns det kanske en chans att jag kommer igång med målandet igen. Vi får se. Jag lovar att visa mina alster här om det blir några.
Jag borde förstås tipsat om denna utställning tidigare, om jag bara insett att den slutar idag. Men Ekebyhovs slott är värt en utflykt när som helst. 
Vacker miljö, jättegott kaffe, gott hembakt kaffebröd till femtiotalspriser och en fantastisk park, där det också finns en genbank för äppelträd. Och här kan man se några av Björn Bernströms målningar.
Uppdatering: Jag tror jag har hittat bilden på kvinnan som fällde de bevingade orden att hon målar sina tavlor själv så att hon får dem som hon vill ha dem. Jag menar att det är hon som nästan inte syns, med glasögon, bakom modellens huvud (Elna, nåt?). Syrran däremot anser att det är kvinnan i blommig målarrock till höger i bild. Kanske båda två?
Här har vi nästan hela familjen samlad. Mamma i randig blus, syrran bredvid, jag som modell och pappa bakom kameran. Brorsan hade annat för sig.
Tack för denna titt på en för mig tidigare okänd konstnär! Trevligt också att han säljer gicleé-tryck! Då får man ju en högklassig reproduktion till ett billigt pris.
Till och med originalen var överkomliga – en del i alla fall.
Och när blir det dags för en kulturresa till Stockholm härnäst?
Jobbar på det, får inte dröja för länge!
Förresten, var det inte nån som brukade gå runt bland sina tavlor, målade av andra, och ”förbättra” litet här och där efter eget huvud? Var har jag hört den historien?
Va! Så får man väl inte göra! Jag skulle bitit hälsenorna av den som försöker förbättra mina målningar. Oavsett hur välmotiverat det var…
Jag säger som Olgakatt, den konstnären kände jag inte alls till så det här var verkligen fint att se.
Ja, det är nästan omöjligt att fotografera akvareller. Min systerdotter är mycket bra på akvarell, och för något år sedan beställde jag av henne ett porträtt av min mamma (hennes mormor). Jag fick mig tillskickade några foton av arbetet under gång, och sådär, men det var inte förrän jag fick själva målningen som jag kunde se hur lyckad den var.
Lyster och liv i akvarellmålning har någonting att göra med genomskinlighet, och denna försvinner på fotografi så att bilden dör lite. Eller något … jag har visst svårt att förklara hur jag menar. Nåväl.
Japp, jag förstår vad du menar! Akvareller tappar oftast lite liv när man fotar, medan (en del) oljemålningar rentav kan bli bättre i avbildat skick. I alla fall på nätet.
Fantastiskt vackra målningar – han är helt i klass med LL. enligt min mening. Du får ta en akvarellkurs till hösten – det är väldigt roligt. Det gör att man kommer igång med att måla – synd om du inte tar upp det igen, du som är så duktig!!!
Ingrid
Väldigt inspirerande utställning! Och jag tror att han är en bra pedagog.
Tack för uppmuntran!
Tack för tips om slott och konstnär! Helt okända för mig. Vilka fina målningar.
Men du, Karin, du kan du med!!! Sätt igång :)
Ja, den utställningen kanske får fart på mig. I alla fall så pass att jag anmäler mig till en kurs och sedan skulle jag tro att jag är igång igen.
Konstnärinnan som fick till det som hon ville var min lärare, ackja, vi talar inte mer om det.
Men ditt målande vill vi se, kom ingen nu. Sätt igång!
Fast man kanske inte ska tjata.
Detta kräver fördjupad forskning, hur det nu ska gå till. Samt en uppdatering av inlägget med bild på målarcirkeln. Var det inte någon som hette Elna? Syns på bilden i det uppdaterade inlägget, längst till vänster.
Det var damen till höger som var min lärare och som enligt pappa fällde det bevingade orden.
Jag ser inte ut att vara så värst inspirerad, mest i vägen.