På tunnelbanan idag utbröt en livlig diskussion om det där skrufset som man kan ha i ögonen när man vaknar på morgonen. En kvinna som bättrade på sin make-up pillade bort något ur ögonvrån och beklagade sig över att det blev så mycket fårtårar när hon var förkyld. ”Fårtårar?” sa en av hennes kompisar. ”Du menar fårgråt?” Mannen i sällskapet hade en annan åsikt: ”Ögongrus, heter det.”
Jag började förstås googla på fårgråt för att kolla vad som gäller, men innan jag hittade någon information hade sällskapet lämnat tunnelbanevagnen.
Nu har jag kollat vidare och Språkrådet har inget råd att ge på sin hemsida. Men det har bloggen Textomedia som skrev till språkrådet och fick till svar att det inte har något namn. Ord som ”sömngrus” och ”ögongrus” används snarare när man är så trött att det känns som grus i ögonen. Språkrådet avråder därför från att använda dessa ord. De föreslår ”ögonvar” (bläk) eller ”torkad tårvätska” (njae…).
Fårgråt är väl alldeles utmärkt. Även om man inte kunde det innan är ju chanserna stora att man förstår ändå. Alla har väl sett får med lite sånt där skrufs vid ögonen. Eller? Annars är sovskräp ett beskrivande och bra ord, som jag hellre använder än ”ögonvar”.
”Du har ju spårvagnar i ögonen!” gormade en bekant som ifrågasatte sonens hygien. Inget bra ord för skrofset.
Brutalt!
Hos oss heter det ’godmorgnar’. ’Skräp’ är också gångbart. ’Var’ är det absolut inte, om det inte föreligger infektion.
Visst är det förvånansvärt språkokänsligt av Språkrådet att föreslå ”var”. Då är det väl lite bättre med ”torkad tårvätska”, men sådana uttryck använder man knappast till vardags. ”Godmorgnar” låter mycket trevligare!
Jag håller på fårgråt! Språkrådet kan ta sig därbak.
Deras ”ögonvar” är i alla fall inte någon hit!
Läser i Expressen på nätet:
»Som barn fick i alla fall jag lära mig att mina klabbiga morgonögon var ett resultat av John Blunds sand.
Så här i efterhand ter sig detta högst osannolikt och vetenskapen håller med.
Gegget har visserligen inget vedertaget namn, men det finns en helt naturlig förklaring till att du vaknar med ”grus” i ögonen.
Vi kan börja med vad det består av: slem, döda skinnceller, olja, damm och bakterier.
Detta finns ALLTID i dina ögon men du märker det först när en större mängd har samlas på en och samma plats.
Gegget kommer från bindhinnan, en blodkärlsrik slemhinna som skyddar ögat och producerade smörjande ämnen till tårvätskan. När du är vaken fastnar ”inkräktare” i hinnan och sköljs bort när du blinkar.«
’Grus i ögonen’ är det uttryck jag brukar använda. ’Var i ögonen’ är i samband med ögoninflammation.
Aja baja! Det vill inte språkrådet! Grus är enligt dem den där torrhetskänslan i ögonen när man är jättetrött!
Uttömmande och intressant förklaring till fenomenet i Expressen. Alltså inte bara torkad tårvätska utan en hel del annat också.
Fårgråt? Njae det är väl ingen som förstår vad som menas med det?
Jag hade aldrig ens hört uttrycket innan jag läste det här i bloggen.
—
Nu är jag lite ”sen” med en sak som egentligen tillhör förra båset men ni får
länken här istället. Det är en dokumentär om två bröder som båda är
konstnärer men som är lite olika. Den ena är snällt sagt ”lite mindre bra”,
medan den andra målar tavlor som säljs för 100’000kr.
Den är från 2002 så många/de flesta har nog redan sett den (dock inte jag) men
här kommer länken i alla fall. http://www.oppetarkiv.se/video/7057507/
Dokumentären är gjord av Tom Alandh.
Språkförsvarets undersökning placerar fårgråt på femte plats tror jag, eller kanske sjätte. efter lite ögongrus och annat, så alldeles okänt verkar det inte vara.
Kul reportage om de målande bröderna! Tom Alandh är alltid bra.
Rolig diskussion. Jag tror nog vi i min familj använder just det lilla ordet ”skrufs”, som ju kan vara lite vad som helst. Typ ”lite skrufs i ögonvrån” är väl knappast nåt som nån missuppfattar. Fast ok då, det är förstås lite skillnad på morgonskrufset och om man har ögon-make up som hamnat lite knasigt i ögonvrån under dagens lopp. Nåja…
Tänkte bara apropå får tipsa om en film som går i Stockholm nu: ”Bland män och får”. Vacker lite långsam film om ett annat sätt att leva verkligen. Det är på Island och handlar om två bröder som är fårfarmare och som inte pratat med varandra på 40 år. Vackert, dramatiskt, rörande. Mycket skägg och islandströjor! Och får.
Ja, bland män och får har jag hört talas om – tack för påminnelsen!