Hej och hå, jag ska göra påskglass tänkte jag och köpte en liter grädde. Sen blev det lite ont om tid för att göra glass och dessutom hittade jag alldeles fantastiskt god glass i livsmedelsbutiken, så där stod jag efter påsken med all grädde.
Smör! tänkte jag. Jag längtar efter hemkärnat smör och har testat olika smöralternativ. Åländskt smör är gott, men har ändå inte riktigt har den där speciella smaken. Nykärnat smör flygs hit från Vogeserna och säljs till rätt fåniga priser. (Ett pyttelitet paket på ett hekto kostar 40 kronor.) Gott det också, men inte heller det har den där fylliga, smakrika, syrliga, hemkärnade smaken.
Så jag kollar hur man gör smör nuförtiden och upptäcker att: ”I moderna processer tillsätts syra efter att man tillverkat smöret och inte som förr i tiden då man kärnade smör från syrad grädde.”
Just det! Grädden ska vara lite halvsur innan man kärnar, men hur gör man då med vår pastöriserade grädde som inte surnar så lätt.
Såhär ser det ut efter ett tag. Och jag inser varför forna tiders mjölkkärnor hade lock.
Jo, man tar ett par matskedar fil och blandar i grädden och så får den stå några dagar och surna till.
Jag kunde förstås inte vänta i tre dagar och det var kanske tur. Redan efter ett dygn i rumstemperatur luktade det alldeles tillräckligt surt.
Så då var det bara att börja kärna, alltså vispa grädden med elvispen så där mycket att den klimpar ihop sig.
Det blir väldigt stänkigt och blaskigt när fettet klumpar ihop sig och kärnmjölken frigörs. Nästa gång ska jag ta en hög och smal bunke i stället.
Man ska nog fortsätta vispa lite längre än jag gjorde. 
Det är något med hopklumpningen av fettmolekylerna som tar tid. Efter ett tag kan man stjälpa upp alltihop i en linneduk och pressa ur kärnmjölken.
Sen kan man knåda smörklimpen ytterligare för att få bort all fukt, men det kunde inte jag, eftersom jag kärnat för kort stund och det blev lite kletigt. Men gott!
Nu ska jag gå på grädd-realisationsjakt. Affärerna säljer ofta grädde till halva priset efter helgerna och det är ju perfekt med nästan sur grädde just till smör. Och så ska jag testa olika syrningar: gräddfil, yoghurt, eller crème fraiche. Några tips på vad som funkar bäst?
PS. Salt, förstås, man måste salta smöret för att det ska bli gott. Gärna flingsalt så att det knastrar lite mellan tänderna!
Fullständigt otroligt gott!
Tack! Ja, det börjar likna det jag är ute efter. Ska fortsätta experimenterandet.
Har ingen erfarenhet (om man inte räknar den från barnkrubban, där vi vispade grädde i små koppar, misstänker starkt att våra fröknar gjorde en stor insats, för jag minns att vi fick smör), för min väninna hade både ko och säter, så jag var försörjd så länge hon levde.
Det var inte alls länge sedan jag tänkte skriva om smörkärnor, eftersom jag hittade massor med fina bilder på sådana – om jag nu bara minns var…
Margaretha
Men visst smakade det där smöret från fäboden liksom mer smör än köpesmöret?
Det är ju ingen jättejobbig procedur, egentligen bara som att vispa grädde lite för länge och om man inte är jättenoga med att knåda bort all kärnmjölk går det rätt snabbt. Det är syrningen som är det knepiga, men det är väl bara att experimentera sig fram.
Här finns det grejor fäbod om inte skattemyndigheten sätter stopp för verksamheten. Dom måste ju ha elektroniskt kassaregister och ute i skogen finns vare sig elström eller internetuppkoppling. En artikel om eländet finns här
Lovar att försöka leta på Smör med nästa gång vi kommer.
Lyllos fädbodmänniskan som har opasöriserad mjölk att tillgå! Det är väl också ett lagbrott egentligen?
Men det finns ju el till mjölkmaskinerna och då borde det kunna finnas till en kassaapparat också, kan man tycka. Det verkar vara mobiltäckningen som är största hindret.
Jatack, gärna smör vid tillfälle, så att jag kan jämföra mitt med hur det ska vara. Eftersom jag inte tvättar ur det så noga är det fluffigt och lite drygare än vanligt smör. Bantningssmör!
På Blåhammarens fjällstation serveras fyra olika sorters smör till brödet. Det brynta smöret var bäst! Vet dock inte hur det görs … Dom andra två var smaksatta med Västerbottenost respektive blåmögelost. Ett var neutralt. Smör är gott! Lycka till!
Brynt smör på macka? Det har jag aldrig testat, men det måste jag ju göra!
…..
Tydligen går det till så att man bryner smöret, låter det svalna och rör det till det blir ”smörigt”. Inte så svårt, egentligen och absolut värt ett försök. Tack för tipset!
Jag ska också prova att göra, någon gång!
Man kanske skulle ordna gemensam smörprovning någon gång!
Haha! Skulle aldrig i min vildaste fantasi komma på att göra smör själv. Får jag grädde över brukar jag frysa i små burkar och ha till potatismos eller soppa. Eller till purjolökspaj där det går åt en del. Jag beundrar dig verkligen!
Ingrid
Att göra smör är förvånansvärt enkelt – enklare än både soppa och purjolökspaj!
Hej Karin!
Knaster mellan tänderna i ett härligt smör låter toppen!
Jag har ny bloggadress igen (tidigare fritidochtankar) som kräver inloggning. Önskar du ett lösen så maila mig gärna.
Ha det fint!
Hej HeLena! Kan det vara nya hemsidesadressen som gjorde att du hamnade i spamfiltret? Nu är du i alla fall lössläppt. Tack för tips om ny hemsida!
Kärna smör, nej du min Karin Englund. Om jag gav mig på den uppgiften skulle det sluta i en enda röra. Kladdig. Men rätt kul måste jag medge. Om du gör det, smöret.
Lättare än man kan tro! Jag slår vad om att du blir lite nyfiken och kanske rentav kommer att testa…
Nu har surdegsbakarna på Söder fått något nytt att sätta händerna och tänderna i. Karin the Trendsetter …
Jajamen!
Och VET du vad jag hittade i fiskaffären idag? Brynt, vispat smör. Väldigt gott! Så nu blir det både att kärna, bryna och vispa smöret. Mycket att stå i.
Skulle inte ge mig på att låta grädde idag ”surna” – den ruttnar snarare… Hjälper nog inte att syra den med något surt – åtminstone om mina reminiscenser från Arla är som de ska! Fast om det var gott så var det väl det!
Ja vad GÖR dom med grädden (och smöret) på Arla, det skulle jag gärna vilja veta. Eller förresten, kanske bäst att inte veta…
Men för mitt hemkärnade smör fick grädden först stå i rumstemperatur med ett par matskedar fil i sig – det var det enda jag hade hemma, annars går det nog med andra syrliga produkter också. Jag vispade ner filen ordentligt och efter ett dygn luktade det faktiskt sur grädde. Och smöret blev nästan som det hemkärnade barndomssmöret!