På den här bilden syns inte min ena fot, för den tar ett hastigt steg bakåt. Jag är såpass uppväxt på landet att jag tar ett helautomatiskt steg bakåt när jag ser en komocka framför mig, även om jag befinner mig i fashionabla kontorslokaler i Stockholms innerstad.
Lantbrukarnas riksförbund hade länge sina lokaler mitt i stan, vid Sergels torg. Kring år 2000 sålde LRF sitt hus och flyttade till Kungsholmen. Det gruffades naturligtvis en hel del om det. Att flytta från alldeles intill Centralstation till utkanterna av Kungsholmen betyder många extra transportminuter för jäktade ombudsmän från olika delar av landet. Men i gengäld fick man väldigt fräscha lokaler, där all den fina konst som man köpt in under många årtionden kommer till sig rätt.
Komockan – eller kolåman som vi sa hemmavid – finns på golvet utanför ett av sammanträdesrummen.
I motsvarande ruta i taket ovanför finns en liten bit av himlen.
Jag hittade tyvärr inget namn på konstnären. 
Många av tavlorna var osignerade, liksom denna som sitter på väggen vid kolåman.
Och den här fina på samma vägg. Harv?
Men här finns i alla fall ett namn på konstnären. Det är ”Betong på bondens marker” från 1971 av konstnären Mona Huss Wallin.
Till och med på toaletterna finns det fina bilder.
Här finns det en både rogivande och inspirerande bild av kissande kossor. På andra toaletter kan man till exempel se ”gissa-bajset”-motiv.
Det är lika välfunnet och fyndigt som de små glasmontrarna på Naturhistoriska riksmuseets toaletter på den geologiska avdelningen, med alla sina stenar. På toaletterna finns naturligtvis gallstenar och njurstenar, vad annars.
Som extra bonus kommer här en länk för den som vill läsa mer om mina fötter. Båda två!
Tove står för lördagsteman i februari. Här finns alla lördagstemabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur
Bilden du gissar är en harv föreställer nog en gammaldags slåttermaskin.
Fantastiskt inlägg på detta lördagstema! Grattis!
Ingrid
Tack! Jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle skriva om min ena fot tills jag hittade den på den där bilden från ett sammanträde tidigare idag!
Så passande till temat! :)
Härligt!
Tack! Ibland får man lite hjälp av slumpen!
Skulle också upplyst om att den härliga målningen föreställer en slåttermaskin. Nästa bild på en dylik påminner mig om den gången i vår sommarby en slarvig bonde parkerade häst och slåttermaskin med skäret nedfällt utanför grannen och gick in och fikade. Hästen ledsnade och sprang iväg mot nästa granne som rusade till, flera barn lekte på gården. Den slarvige kom ångande efter ekipaget i strumplästen och alla kunde dra en lättnadens suck att ingen kom till skada.
Jag tvekade lite om vad det kunde vara för maskin, den där slåttermaskinen, men tänkte att den funkar nog bäst med de där spetsarna nedåtvända i jorden. Harv alltså. Vilket det alltså inte är.
Hugaligen, vilken änglavakt att det gick bra när slåttermaskinen kom lös bland barnen!
Förresten vem tar hand om teman i mars? Eller har jag missat nåt?
Mars? Ja det har du rätt i! Jag tyckte vi hade listan med temageneraler full till i sommar, men nu hittar jag den inte. Vi får fråga runt. Musikanta och Pettas brukar ha koll, men nu ska jag störta iväg på födelsedagskalas, så det får bli senare.Om det inte löser sig under tiden…
Jodå, Pensionären på ön dvs Birgitta Malmstedt har hand om mars.
Jag har ju listan under fliken Lördagsbloggare på min blogg. Där har jag också alla ämnen som vi bloggat om de senaste åren och vem som hittade på’t. Längst ner i högra hörnet har jag en liten reservlista med bloggidéer.
Det trodde du inte va?
Tack, vad bra! Lite historik finns också under min flik om Lördagsbloggandet uppe i sidhuvudet, samt dess föregångare Fredagstemat. Jag kollade ursprunget för några år sedan och Annika i USA skrev följande:
”Temat grundades av en svensk bloggare i USA som inte längre bloggar. Hon kläckte iden att vi borde börja skriva på tema i det så kallade ’Show and Tell’ formatet. Det innebär då att vi ska visa bilder och berätta om dem. Numera är det många som bara har texter, men originaltanken var just detta med bilder och text. I början var vi ett litet gäng svenskar i USA och några få svenskar i Sverige som var med. Jag har kollat på min blogg och vi satte igång i december 2007!!”
Snart dags för 10-årsjubileum, med andra ord!
Jo då en slåttermaskin. Har man kört en gång i tiden med häst som drog.
Över knöliga fält med klöver som skulle in i silon.
Imponerande att du har hanterat en sån!
Den ser lite ineffektiv ut i mina ögon. Kunde den verkligen klippa gräs (motsvarande) i stor skala? När jag hade närstuderat målningen ett tag drog jag slutsatsen att bästa användningen nog var att vända mer den där kammen i jorden och harva med den. Eller jordfräsa, eller nåt.
På 1940- och 1950-talen, när jag bodde i den lilla kustbyn Juniskär söder om Sundsvall, gick korna fortfarande på fritt bete på strandängarna, också den nedanför huset där vi bodde. När man då sprang omkring där och lekte, hände det då och då, hur mycket man än försökte undvika det, att man trampade i en komocka, och då fick man regelmässigt koskit mellan tårna. Men eftersom det här hände på stranden till en havsvik, visste man också, vad man måste göra för att snabbt bli kvitt det här: vada ut i vattnet och sen göra rent under foten och mellan tårna.
Ja, ibland missade man! Först den där torra varma, men sköra, ytan och så det där varma kletet som sipprade upp mellan tårna. Jösses vilka minnen det väcker!
Men vi hade en bit till sjön, så det gällde att passa sig.
Koskit mellan tårna anses i mina trakter (Skåne) förebåda rikedom och tur. Så man ska akta sig för att tvätta bort den!;)
Aha, det är alltså därför…
Här fick jag dubbelt upp :-) gillar fri tolkning med tillägg …
För mig roligt skriv och bonusen gav – just det bonus.
Komocka-kunskapen vidgades; Kolåman – colon dök upp i min skalle och så mitt hemspråks kuruke …
Bilderna är underbara.
Hej och hå, det kallar jag språkakrobatik, att associera från ko-låma till colon!
Sen kunde jag förstås inte låta bli att söka på bilder på ”kuruke” och det var mycket intressant!
En komocka på väggen/golvet vore kul konst hemmavid. Hundens mockor kallas lort, åtminstone kallas påsarna för hundlortspåsar. Och lorten plockas således upp. Vilket inte alla gör. Man får alltså se sig för och ta ett steg bakåt. Ibland. Hundskit säger man visst också.
Om du målar av Hjo-Hjos fekalieproduktion INNAN du plockar upp det med svarta påsen kan det säkert bli ett anslående konstverk till ert hem!
Vilket väldans bra inlägg på temat! Jag kunde inte komma på något att skriva, men jag återkommer kommande lördag. Gillar den vackra målningen med slåttermaskinen :)
Tack Anki! Ja det var sannerligen inget lätt tema och det var bara ren tur att jag nästan trampade på den där komockan i fredags. För sen var det ju lätt!