Kontraster är dagen lördagstema, enligt Helena. Ett klurigt ämne, eftersom allting är relativt. Här har vi en någorlunda kontrastrik bild, där den nedre biten är vit och den övre mörkgrå. Tror vi. 
Men om man tittar enbart på de grå platta ytorna är de exakt samma färg. Ni tror mig inte? Jag trodde det inte heller när jag såg bilden, så jag skrev ut den på färgskrivaren, klippte ut ena grå fältet och lade intill det andra. Jovisst. Precis samma färg och mörkhetsgrad! Det är omgivningen som lurar oss.
Det där med att jämföra kan vara både nyttigt och riskabelt, särskilt människor emellan. När man är barn är det extra tydligt, eftersom man håller på att erövra kunskaper och färdigheter med stormsteg. Då finns det alltid någon som är ofattbart duktig och behärskar sådant som ter sig som ett mysterium. Men också andra som inte har begripit någonting alls och inte ens lärt sig cykla! (Fast ett halvår senare cyklar dom om en.)
Det är en nyttig lärdom det där, att det kan hänga på omgivningen om man känner sig stor eller liten, jätteduktig eller ej. Men det förutsätter ju att man går med på att låta omgivningen definiera en och få en att känna sig lite mindre eller större, beroende på omständigheterna. 
Men det behöver man ju inte göra. De två gulröda gula prickarna är precis lika stora. Jag lovar! Mät får ni se.
Jag tror att det till exempel är när den där högra pricken glömt bort att den är precis lika stor som den vänstra som vi får uttryck som ”Stor padda i liten pöl”.
Nu ska jag se vad de övriga lördagsbloggarna har hittat för kontraster. Här finns de: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur
Mitt favoritexempel på det är med omgivning (som med prickarna du visar) är månen. En fullmåne precis över horisonten ser jättestor ut medan den högt på himlen verkar liten, men i själva verket är den förstås exakt lika stor under hela sin bana.
Och oj vad ofta man gör klokt i att påminna sig hur mycket bakgrunden påverkar vad man tror att man ser — både i faktisk och i överförd bemärkelse!
Ja, det är lite spännande med månen som ändrar storlek sådär. Jag fattar inte riktigt hur det går till, men det kan nog inte bara vara en fråga om avstånd utan något annat också. Magi?
Det här inlägget hade kunnat bli hur långt som helst. Allt beror på perspektiv och omgivning och bakgrund och en massa sånt. Här är en annan favorit, som heter nåt i stil med:
FÖR SISTA GÅNGEN – SLUTA MATA MÅSARNA!
Det är fel! tänkte jag när jag la ett finger över skarven mellan de grå rutorna, men när jag täckte över bakgrunden så stämde det så bra så.
Och så alltid ska man stanna upp och kolla proportionerna. Vare sig det är Toblerone eller Nuon.
Japp, just så.
Och jag trodde inte heller riktigt mina ögon, så jag gjorde så här.
Det är otroligt vad man bedrar sig. Det är väl sånt de får lära sig på konstakademierna. Det var ett spännande inlägg!
Ingrid
Ja, jag tror att man jobbar en hel del med sånt i konstutbildningarna (men vad vet jag – det är kanske meningen att alla ska göra sitt, numera, opåverkade av auktoriteter). Men det där med varma och kalla färger gissar jag ändå att man håller på med. Det är ju väldigt spännande att se hur man kan ”göra om” en varm färg till kall genom att ändra dess omgivning.
Väldigt intressant vinkling! Påminnelse om vad lätt vi påverkas av hur saker ”synes” oss. Och att låta andra definiera en är verkligen inte att rekommendera, men väldigt vanligt och lätt gjort. Och vad lätt att definiera andra som det ena eller det andra… Kluriga och tänkvärda bilder på tema kontrast :-) Ha en fin lördagskväll!
Oj, Anna, nu hamnade kommentaren till din kommentar här ovanför, under Annika J:s kommentar. Den med måsen var till dig!
Nu skulle du se mig när jag sitter här med med ögonen på det grå och det vita förblir vit, men du är pålitlig och jag har varit med om det där med tvåfärgad klänning var det här hos dig tro? :-) – då funkade detså det är som det ska.
Det att det kan hänga på omgivningen är intressant …
Konstraster var det!
Visst är det svårt att tro sina ögon! Kolla kommentaren till Kickis kommentar så blir det liiiite troligare.
Och ja, jag hade ett inlägg om den där klänningen som var vit, fast den var blå…
Ögat bedrar oss. Liksom minnet dessvärre. Då menar jag inte att man börjar bli gaggig utan bara att så är det. Man tror sig minnas exakt därför att man har hängt upp minnet på någon annan händelse, som visar sig vara alldeles. Nå, man bedrar sig alltså.
Om jag skulle välja jobb idag (vilket jag förhoppningsvis inte ska) ligger minnesforskning bra till. Jag är fullständigt fascinerad av hur minnet ställer till det. Stoppar undan, blandar ihop och hittar på! Men först och främst, enligt minnesforskarna, flyttar det om minnena så att man tror att saker hänt i en helt annan ordning är de faktiskt har. ”Viktiga” minnen tenderar att flyttas framåt i tid, medan ”oviktiga” (vad sjutton vet minnet om det, fnyser jag indignerad) puffas bakåt till en dimmig forntid.
De där prickarna ska jag visa mina elever! Kanske be att de först gissar de orangea prickarnas area och sedan räknar på den. :) Roligt!
Yes, låt dem svettas! Lite relativitetsteori skadar aldrig!
Jag skulle nog vilja hävda att grått är en nyans och inte en färg. ;)
Sedan gillar jag den här bilden. Hamburgerrestaurangen i bakgrunden är nog
egentligen ganska stor men ser ändå väldigt liten ut jämfört med flygplanet.
Jag trodde också det. Tills jag fick se färghandelns färgprover på grått…
Men uj vad den inflygningen ser närgången ut. Där skulle jag nog inte slå mig ner för en hamburgare, även om hamburgerhaket inte är så minimalt som det ser ut på bilden!
Jag hade en kollega som brukade komma från möten med en berättelse som oftast var helt motsatt de övriga mötesdeltagarna. Där kunde man tala om kontraster.
Visst är det fascinerande! Och om tillräckligt många på en arbetsplats har var och en sin version av hur det är och vad som hänt kan det kännas som i de där rummen i Lustiga huset där ingenting stämmer med vad man upplever. Golvet ser ut att luta fast det känns plant eller tvärtom…
Om det handlar om enstaka personer kan det gå an. Men om fler än halva styrkan har en annan uppfattning om verkligheten än man själv – jag då måste man nog ta sig en funderare på hur om man ska byta jobb.