I går var det den så kallade Kristallnatten, eller Novemberpogromerna, som det numera allt oftare heter. Den 9 november 1938 startade pogromer riktade mot judar i Tyskland.
400 judar dödades, 30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger. Hundratals synagogor brändes ner och tusentals butiker vandaliserades.
Det är de krossade butiksfönstren som givit upphov till beteckningen Kristallnatten.
Efteråt gavs judarna skulden för förödelsen, de fick betala skadestånd och tvingades dessutom städa upp i kaoset.
Den diskussion uppstått om det verkligen ska heta Kristallnatten är begriplig ut judisk synpunkt. Det var Hitlers propagandaminister Goebbels som hittade på det namnet. Det innebar att man fokuserade på krossat glas, inte på dödade och deporterade judar eller nedbrända synagogor. Men för många av oss som växte upp under efterkrigstiden har Kristallnatten fått en innebörd som går långt utöver Goebbels tänkta eufemism. Begreppet var så laddat med negativa vibbar att jag som ung hajade till när min mamma berättade att en vas var av kristallglas. Kristall – usch!
Idag är det många som vill att vi i stället ska använda begreppet Novemberpogromerna. Det kanske blir så med tiden, men jag tror man underskattar den svenska grundskolans insatser när det gäller att inskärpa Kristallnattens innebörd. Jag vill gärna tro att varje grundskoleunge vet att det från Hitlers och nazisternas sida var en test på hur långt man kunde gå. Skulle allmänheten reagera och protestera? Lärdomen är att alla måste vara på sin vakt. Eller som Martin Niemöller skrev:
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Just nu läser jag en dagbok av en ung polsk pojke i Lodz, David Sierakowiak, som skriver om sin vardag. Det är lite blandat om politik, utflykter och familjebekymmer, som systerns tandläkarbesök. Men så kommer den 1 september 1939 och Hitler anfaller Polen. David är övertygad att England och Frankrike omedelbart ska komma till undsättning. Kanske USA också. Så blir det inte och situationen hårdnar.
Skolschemat läggs om så att det blir färre lektioner och bara på eftermiddagen. Sedan får han inte komma till skolan alls.
Han ångrar sin tidigare lättja och tänker: ”Så förbannat dum jag var på den tiden när jag klagade över att jag måste stiga upp tidigt för att gå till lektioner eller provskrivningar. Om den ändå kunde komma tillbaka!”
I december samma år kommer order om ”Davidstjärnor på höger sida av bröstet och på höger skulderblad. Barbariet går framåt. Snart befaller de väl oss väl att gå omkring med tjärade näsor och i kortbyxor.”
Det skulle bli bra mycket värre än så. David dog i gettot i Lodz 1943.
… puuuuuh …
(måste andas lite efter läsningen, som alltid i det här sammanhanget)
Typisk fråga där jag ser bägge sidorna samtidigt. ”Kristallnatten” är myntat av Gœbbels, och dessutom är ordet som sådant tyvärr påfallande vackert — men det är ju så det monstruösa heter, liksom, och att försöka ge det ett nytt, mer generiskt namn tror jag inte riktigt på.
”Novemberpogromen” lär folk bara uppfattar som ”pogrom” i största allmänhet — en till bland flera — och hur mycket själva det uttrycket än betecknar avgrundsdjupa vidrigheter, så var just den här vidrigheten ändå inte vilken som helst, liksom.
Usch, jag har svårt att formulera exakt vad jag menar. Det är dessutom alltid svårt att bedöma vad en ordförändring har för effekt i dels det korta, dels det långa loppet. Men jag har en aning om att just ”Kristallnatten” är ett uttryck så fast, så betydelsefullt, så ofta använt i oräkneliga artiklar och böcker genom nutidshistorien, att det kan vara tokigt att plötsligt kväva det.
Hmmm.
Jag vet verkligen inte, men frågan förtjänar djupt grubbel.
Ja, det är verkligen både och. Och det kanske också är lösningen? ”Den så kallade Kristallnatten, eller Novemberpogromerna.”
Åh. Tack för Niemöller-citatet, det for igenom huvet häromdan. Svårt med benämningar, det är verkligen både och. Kristallnatten är ett så vackert ord; och effektivt just därför.
Ja, så har jag också tänkt, ordet Kristallnatten är så isande fullt av otäcka konnotationer att det vore synd att inte använda det. Men det kanske med tiden behöver kompletteras med en förklaring eller användas tillsammans med beteckningen Novemberpogromerna?
Jag kommer aldrig någonsin att säga eller tänka något annat än Kristallnatten. Pogromer, som sagt, kan ju vara lite var som helst. Jag förknippar det mest med Ryssland. Man kan bara undra varför inte fler judar försökte fly efter den natten. Men de kanske inte fick ut några pass eller visum?
Jag har läst åtminstone två böcker om de polska ghettona, så jag tror inte jag orkar med mer. Skuggorna över träbron var den ena. Och så Anne Frank förstås.
Ingrid
Ja, spontant känner jag som du att det är så tydligt vad Kristallnatten står för. Men det kanske är en generationsfråga? Jag kommer nog att fortsätta anväda det begreppet, eventuellt med någon förklaring eller tillägg, om det känns som att det behövs.
Visst är det tung läsning många gånger. Den här lilla dagboken, i all sin enkelhet, visar just hur ingen kunde tro att det skulle bli som det blev. Hitler vågar aldrig anfalla Polen! OK, OM han anfaller Polen kommer England, Frankrike och USA till undsättning… Och allt som sedan skedde – jag hur kunde det ske?
Vet de unga idag det? Gills det fortfarande eller blir det bara anekdoter och enskilda händelser, något som stod i någon lärobok? Som underhållningsfilm som inte är på riktigt.
Det kan nog vara lite olika med det. Men efter informationssatsningen ”Om detta må ni berätta…” och diverse omarbetningar av historieböckerna kan det eventuellt ha sjunkit in här och där. Men sådana kunskaper är färskvara och måste hela tiden fyllas på.
Kristallnatten känner jag till. Dock ej novemberpogromerna. Varför ska man krångla till saker. Tror jag är lite grinig idag. Vilket även syns på dagen blogginlägg. Man kan inte bara vara gullig.
Grinig är helt OK. Och jag blir förstås nyfiken på ditt blogginlägg.
Hm – är ute och kollar bidrag till lördagstemat som är GLAS. Och inser att du kanske utan att tänka på det genom att skriva om Kristallnatten helt enkelt var ute i god tid …
Ja, det hade ju också fungerat, men det kom jag på för sent. Så nu finns det ett glasinlägg till.