Termen ”gråzon” dyker upp i samband med terrordåden i Paris i en ny betydelse. Uttrycket brukar ju användas om sånt som man inte riktigt vet hur det ska bedömas, eller om det är lagligt eller olagligt. ”Ja, där befinner vi oss ju i en gråzon…” säger politiker och advokater.
Men nu handlar det om något helt annat. Till exempel de livliga och trivsamma kvarter i Paris där unga människor gärna roar sig. Så här skriver Cecilia Uddén i en analys för Sveriges Radio om vilka IS har som måltavla: ”De representerar det unga, multikulturella, progressiva, liberala, toleranta Frankrike. Just den gråzon av samexistens som IS, enligt egen utsago, säger sig vilja utplåna. IS ideologer vill skärpa motsättningarna och göra världen lika svart och vit som IS svart-vita flagga. /…/ I den egna publikationen Dabiq (februari 2015) skriver de om denna gråzon under rubriken ’The Extinction of the Greyzone’, om nödvändigheten att utplåna gråzonen.”
Restaurang La Belle Equipe var ett av målen för terrorattacken den 13 november.
Många av mina bästa minnen har i så fall utspelat sig i gråzoner. Under studietiden i Uppsala då jag lärde känna många studenter från andra länder. Som turistguide i Europa och Östafrika. Som anställd på Hammarskjöldfonden och SIDA. Under åren i USA där vi hade en ”etnisk” klubb. (Jo, om man är svensk är man ”etnisk”, precis som de som kommer från Sri Lanka, Chile, Senegal eller Finland.) Eller för den delen hemma i Dalarna, när ungdomarna i familjen samlar släktingar och kompisar från olika håll.
Hellre gråzon än svartvitt säger jag bara!
Håller med. Om livet vore svart eller vitt bleve det knepigt värre. Att alltid kunna hålla sig på mattan. Man är ju bara människa.
Japp. Och det är i gråzonen som färgerna finns, alla nyanser!
Ni skulle varit med på asylboendet häromdagen, en man spelade på ett instrument som han snickrat ihop av plywood, rivningsvirke och trallskruv, strängarna verkade vara najtråd. Det lät jättebra.
Kultur är nödvändigt och blandningarna blir så bra.
Fiffigt! Musiken är ju ett (av många!) områden där det är så tydligt att alla kulturer berikas av att inspireras av varandra.
Ja, heja gråzonen! Hela den svenska sjukvården är en sådan mångkulört gråzon. Om alla bland personalen som inte är födda i Sverige skulle gå hem blev det inte många kvar på jobbet och allt skulle braka ihop med en knall.
Ja, det har man verkligen glädje av som patient. Alla dessa läkare sjuksyrror och undersköterskor från andra länder. Hur skulle vi klara oss utan dem?
Eller tunnelbaneförare, busschaufförer, hemtjänstpersonal…
Gråzonen kan färgsäggas, grått är ljust mörkt i sig själv.
Färgsättas/färgläggas menar jag …
Förstås!
Men visst är det märkligt att IS valt just begreppet ”gråzon” för det som karaktäriseras av mångfald och livsglädje!
Märkligt möjligen en viss färgblindhet … eller ..
Ja, vi är i tider som får en att tänka till mer än en gång!
Just precis – tider som verkligen kräver eftertanke!
För mig har gråzon en negativ, olustig och smått skrämmande klang. Något som rör sig mer eller mindre utanför lag och rätt. Något opålitligt. Något som kan medverka till att man kan tappa fotfästet. Det borde finnas något bättre ord för att beskriva en i grunden positiv samexistens.
Visst är det så! Förbryllande att det begreppet alls används i detta sammanhang.
Intressant reflektion angående nytolkningen av gråzon. För mig står den ursprungliga tolkningen mest som en bild av svampig sumpmark som det är lätt att gå ned sig i. Kanske ett medvetet val från IS att försöka para ihop härlig, sund gemenskap med ett ord som för många har negativ klang. Ordets makt är ju som bekant stor.
Visst är det märkligt, men det där med PR och marknadsföringsstrategier verkar man lägga mycket stor vikt vid inom IS. Så det är not sannolikt att termen är vald med omsorg!
Fram för gråzon, helt klart!
Bra inlägg!
Tack!
Bra, Karin!
Frånsett den juridiska (och kanske, ibland, politiska) meningen med gråzon, som vi förstås inte tycker är trevlig alls, är gråzoner egentligen utmärkta: Det är bara när det finns skuggor som vi klarar att ta oss fram i snölandskap, till exempel. Utan nyanser är allting platt, och när det är platt är det dött.
(Pah, jag tänker också i klichéer, märker jag, men jag menar att gråskala är alldeles, alldeles nödvändigt för att världen ska få någon form och därmed bli rimlig och begriplig.)
Japp, gråskala är viktigt, liksom skuggor och dagrar. Men gråzon har lite skumma konnotationer, tycker jag.
Fint inlägg och jag håller helt med dig.
Ingrid
Tack, Ingrid!