Om man går från Mosebacke nerför Östgötagatan till höger i bild, kommer man efter något kvarter till en ny trevlig granne.
Just som pälsängrarna ätit upp alla hårrötterna i pälsen på min gamla Laminofåtölj, så att den den började se outhärdligt skabbig och flintskallig ut, dök lösningen upp runt hörnet.
Så här såg fåtöljen ut under sin storhetstid, men sedan har det gått utför. De senaste åren har den står i en undanskymd vrå, utom då det behövts extra sittplatser i vardagsrummet. Då har den fått komma fram och hälsa på gästerna, dock med ett skynke över sig. Som naturligtvis halkar ner och skrynklar till sig (skynket, alltså) och ser rätt trist ut det också. Den borde kanske kläs om, har vi sagt oss åtskilliga gånger, men var finns det en bra verkstad som fixar tilltufsade möbler?
Och just som jag sa till fåtöljen att nu åker du nog ner i källaren, tills vi hittar någon som kan förbarma sig, just då dyker nya grannen upp: en tapetserarverkstad. Sådana ägnar sig alltså numera inte åt att tapetsera utan åt att rädda livet på möbler som behöver ny stoppning eller nya kläder. Stilbrott heter den och det passar mig perfekt. En Lamino ska naturligtvis vara klädd i fårskinn, men eftersom jag har ullsanerat hemmet, för att göra livet surt för pälsängrar och mal, var det inte aktuellt. Det känns verkligen som ett stilbrott att välja tyg i stället för skinn och då kan man behöva hjälp av expertis som har Stilbrott till förnamn!
Efter en hel del funderande valde jag det här tyget, vilket var lika oväntat för mig som för min omgivning. Rött?! Mönstrat?
Jag gick tillbaka till butiken en gång för att ändra mig. Inte kan jag väl ha en fåtölj med ett illrött monster-mönster? Jo, det kan jag, kom jag fram till när jag såg det på nytt. Det är ju inte alls illrött. Stilbrottet funkar, tycker jag och stolen är lika skön att sitta i som förut. Skönt att slippa skrota en i stort sett fungerande möbel!
Vi har grå laminofåtöljer både i lägenheten i Uppsala och på sommarstället i Öregrund. De är underbara att sitta i, och aldrig har vi råkat ut för något sådant som du har.
Visst är det ovanligt sköna, lättanvända och snygga möbler! Hoppas ni slipper eländet. Det känns snopet när man dammsuger fåtöljen och det säger slurp och stora delar av lurvet försvinner in i dammsugaren!
Fåtöljen är fantastiskt fin med sitt röda tyg. Mycket elegant – vilken tur du har som just fick en tapetserare till granne!
Ingrid som önskar dig en skön helg
Tack Ingrid. Väldigt vågat, tycker jag nog, men det funkar. Trevlig allhelgonahelg till dig också!
Rött kan vara svårt, och mönstrat kan vara svårt, men det där var ju jättesnyggt — och dessutom matchar det mattan på ett verkligt elegant vis!
Ja, det gör den ju faktiskt. Matchar mattan, alltså. Det var ju bra, för det pinsamma är att tygets beige (beigea?) krumelurer tidigare matchade fåtöljens trädelar, alltså armstöd och sånt. Tills kvinnan i tapetserarverkstaden tvättade av fåtöljen, när hon jobbade med den. Då blev träfärgen liksom både ljusare och mer år det gula hållet, eftersom det som vi kanske kan kalla patinering försvann…
Vad snyggt det blev!
Men vad trist att behöva ullsanera sitt hem. Låter som en mardröm för mig. Päls kan ju fälla om den är garvad på fel sätt, men jag antar att du hittat rester och spår av de där små krypen lite här och var? Hoppas i alla fall du slipper dem framöver.
Jo, lite tråkigt är det ju. Men det verkar vara vissa material som var särskilt lockande. En stor ullmatta från Etiopien gick samma öde tillmötes. Eller värre. När jag dammsög den var bara bottenväven kvar av den vackra tätknutna korthåriga ryan. Det var bara att slänga de sorgliga resterna. Men den stora ullmattan från well, från mellanöstern någonstans, klarar sig finfint. Och alla ulltröjor och annat som jag lägger i plastpåsar i frysen med jämna mellanrum. Marmoreringspenslarna kan inte ligga i en låda, för då bygger pälsängrarna bo med stråna. Om man hänger upp dem klarar de sig.
Den blev ju superfin! Kul att det kommer nya tapetserare som kan laga möbler. Det känns rätt i tiden!
Ett yrke som jag skulle kunna tänka mig i nästa liv!