Västsahara, eller Saharawi, är ockuperat av Marocko sedan 1970-talet. Inget annat land anser att Marocko har rätt till Västsahara. Inte heller Internationella Domstolen i Haag, som 1975 fastställde att ockupationen är olaglig. När pressen blev stark för drygt 20 år sedan att Marocko skulle lämna Västsahara, beslöts att man skulle hålla en folkomröstning där invånarna i Västsahara själva skulle få välja om de vill vara ett självständigt land, eller om de vill ingå i Marocko. Någon sådan folkomröstning har det inte blivit. FN har inte kunnat driva igenom den, eftersom Frankrike stöder Marocko och skulle inlägga veto, om det blir en omröstning i säkerhetsrådet. Under tiden uppmuntrar Marocko marockaner att bosätta sig på de ockuperade områdena.
Det är framförallt länder i Afrika och Latinamerika som erkänt Västsahara som en självständig stat.
Sverige tvekar, trots riksdagsbeslut i december 2012 att erkänna Västsahara.
I EU blockeras varje försök att hjälpa Västsahara av Spanien och Frankrike, som har stora ekonomiska intressen i Marocko. Ja värre än så. De har fått med sig EU på att teckna ett fiskeavtal med Marocko, som också inkluderar Västsaharas fiskevattnen. Sverige röstade emot och har inte skrivit på avtalet.
Och vad har detta med denna veckas lördagstema att göra, kan man ju undra. Jo, en hel del. De människor som livnärde sig längs kusten, som hade fisket som en hyfsad och relativt stadig försörjning, är nu bortmotade av EU-ländernas fiskeflottor, som trålar upp allt och slänger det som inte ”duger”.
Här hivar fiskefartyget Adrar upp fisk och dumpar sedan ungefär 60 ton sardiner, som ansågs vara för små, strax utanför Dahkla.
Det kan ju se lite hopplöst ut. Men det gjorde det för Namibia också, som hade en liknande situation. Under många år, från 1920 till 1990, styrdes landet av Sydafrika trots FN-resolutioner och internationella fördömanden och beslut om att landet skulle vara självständigt. Tack vare mäktiga vänner kunde Sydafrika fortsätta sin exploatering av dåvarande Sydvästafrika. Men så kom Mandela…
Och så finns det en bok av den finländska författaren Håkan Mörne som heter Havets bröd. Kanske någon annan av lördagsbloggarna berättar om den? Här är lördagsbloggarlistan: Anki Anna Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas, Klimakteriehäxan, Livsrummet Marietts Foto, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Stenstugu, Tove Ulla-Minnatur
Hemskt med all dumpning av redan död fisk!!! Och situationen för Västsahara är verkligen knepig.
Ja, lite mer varsamhet med narurresurserna skulle man verkligen önska!
Och Västsahara är markvärdigt bortglömt.
Utmärkt fin illustration till dagens rubrik! Bra att få veta lite mer om Västsahara. För mig har landet bara varit ett namn i Ekot.
Ingrid
Ja, så är det ju för det mesta. Och det är till och med sällsynt att det nämns i Ekonyheterna.
Usch, jag blir så ledsen och upprörd när jag hör om skövling i hav och vatten. Kunskapen om vad som händer i haven känns som kunskapen för 20 år sedan om vårt inflytande på miljön. Jag kanske har fel, men så länge man inte är överens om vilka insatser man bör göra känns det hopplöst.
Viktigt att ligga på, hela tiden, tror jag. Annars vinner cynikerna som tycker att det inte spelar så stor roll vad som händer med jordens tillgångar på längre sikt. Det är ju inte det att man inte vet.
Kriminell och girig rovdrift på jordens resurser som tar brödet ur munnen på lokalbefolkningen gör mig alldeles matt av ilska, vare sig det är industrifiske, palmoljeplantager eller gruvor och skifferoljeutvinning.
Måtte ekonomiska handelsskäl inte hindra Sverige från att erkänna Västsahara!
Ja, och måtte några andra länder också våga. Stackars Margot Wallström får ju ta allt skäll nu. Det vore bra om ytterligare några länder gjorde det samtidigt.
Tack för information! Upplysande. Förskräckligt med fiskeflottor som dammsuger vattnen.
Tack!
Hmmm… att dammsuga vattnet… vilken metafor!
Du skriver om det som jag också gärna hade gjort om rovfiske och mycket annat.
Det är få förfärligt hur havet dammsugs på mångas bekostnad.
Nu blev det något helt annat för min del i alla fall.
Tack för att du tog fram det viktiga som alla behöver känna till
Själv kände jag inte till att det finns en bok som heter Havets bröd
så jag lärde mig någonting nytt i bloggskolan igen. Tack!
Då blir jag nyfiken på ditt inlägg, för jag var nästan säker på att du skulle skriva om romanen Havets bröd!