Jag borde ha uppmärksammat Labor Day igår. Och det gjorde jag ju på sätt och vis, men inte här på bloggen. Så nu kommer lite Labor Day-redovisning såhär dagen efter.
De flesta länder firar arbetarrörelsens dag den 1 maj. Men i USA har man valt första måndagen i september i stället. Labor Day blev nationell helgdag 1894. Det berodde delvis på att presidenten, Grover Cleveland, ville lugna arbetarna efter att han beordrat våldsamma ingripanden mot en strejk.
Det var arbetarna som jobbade för Pullman som hade fått nog. Pullmanbolaget ägde arbetarnas bostäder och under en recession 1893 sänktes arbetarnas löner, trots att de fortfarande arbetade 16 timmar per dag. Deras hyror, som drogs från lönen, var oförändrade. Övriga järnvägsarbetare strejkade också och allmänheten sympatiserade med järnvägsarbetarna.
Presidenten beordrade ut 12 000 militärer för att få ordning på dem. Fackliga ledare sattes i fängelse och alla arbetare tvingades skriva på ett intyg att de aldrig skulle strejka igen. Presidentens åtgärder var mycket impopulära, så han införde i all hast arbetarrörelsens dag som nationell helgdag, bara sex dagar efter att han stoppat strejken.
I år inföll alltså Labor day i går, den 7 september. Jag firade med ett besök i Jakobina gruvstuga, i Grängesberg, där Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek haft en depå i många år. Nu flyttas materialet till Stockholm till de nya lokalerna i Flemingsberg och allt packas ner i flyttlådor.
Alla tusen fanorna ska också flytta, med sina fanstänger och toppemblem. Så nu gäller det att identifiera de olika förbundens prylar.
Gjuteriarbetarnas?
Träförgyllarnas?
Jakobina har alltid utmärkt sig för trevliga och originella gardinuppsättningar. Här sitter Branting i ett hörn och funderar på vad han tycker om just denna lösning.
Affisch från förr i tiden…
Intressant, som vanligt!
Här i UK är inte ens 1:a maj helgdag,bara en vanlig dag. Vi tillhör de få i Europa som inte firar denna dag!
Oh well, those British customs…
Men ni har i alla fall en slitstark drottning!
Nu fick jag lite nytt till livs …
och intressanta bilder – gillar den där med oföretagsamheten – en tanke dök upp relaterat till arbetslösheten idag som en association …
Jo, lite att fundera på. Min favvobild är annars Branting som funderar på gardiner. Eller den lilla träförgyllargesällen som förgyller en liten träfögyllargesäll, eller nåt.
Så intressant läsning. Nu har du tillfört något väldigt intressant. :) Gillar också den sista bilden – planchen :)
Ha det gott !
Kram
Samtidshistoria är ett favoritämne för mig. Borde kanske dela med mig lite mer.
Tror Branting gillar gardinstången, det är väl alltid bra att ha en högaffel till hands.
Ja, han ser ju inte direkt ogillande ut i alla fall. Mest fundersam. Kanske undrar han om han ska föreslå något liknande hemma på Norrtullsgatan… Nejvisstnej. Han har visst flyttat.
Jag säger som alla andra: den där oföretagsamhetsplanschen är fantastisk! (Och tänk så galet: att läsa – förvisso lite som en Kronblom – får illustrera ”oföretagsamhet”.)
Men sofflocket och Aftonbladet! Och pipa. Han borde förstås ha suttit upp i stället och läst en Hermodskurs. Måste kolla datum på affischen, men visst ser den ut att vara gjord före 1956? Aftonbladet hade ju lite dåligt rykte i arbetarrörelsen under den period då Kreuger ägde tidningen, bland annat för att man under kriget drev linjen att det nog ändå var bäst att Hitler fick ta över i Europa.
Tack för lektionen!
Uppvuxen i Surahammar har jag bara arbetare i släkten. I Sura mumlar man som ett mantra: glöm aldrig var du kommer ifrån. Punkt. Jag är skeptiskt. Det vilar ett romantiskt skimmer över arbetarklassen, alltså när den betraktas utifrån. Själv vet jag hur romantiskt det var i verkligheten. Inget att stå efter.
Å andra sidan var det ju bra att några ville jobba i gruvorna, fabrikerna och skogen när Sverige växte så att det knakade. Och det är väl med arbetarklassen som med andra klasser, väldans olika från individ till individ och familj till familj. Till och med den berömda bruksandan ser olika ut på olika bruk.
Det är bra nu också att någon vill jobba i gruvor och fabriker.
Jo, i den mån vi har några fabriker och gruvor kvar…
Mycket intressant inlägg. Bra att du delar med dig av dina nutida historiekunskaper. Affischen är härlig. Å andra sidan kan han väl få vila sig efter att ha arbetat hela dagen kanske i någon bullrig och illaluktande fabrik. Minns dånet och lukten från de öppna fönstren i textilfabrikerna när jag gick till min spelfröken varje måndag efter skolan. Norrköping hörde ju på den tiden till de städer som hade den allra fattigaste befolkningen.
Ingrid
Ja, visst kunde han väl få sträcka ut sig ett tag på sofflocket!
Vilken underbar affisch! Den skulle jag vilja ha på någon inspirerande plats hemma :-) Ovanför TV’n kanske? Vilket slaveri! Sexton timmars arbetsdag. Det går nästan inte att föreställa sig. Och tuffa arbetsuppgifter för både kropp och sinne. Arbetarrörelsens historia är oerhört gripande. Mycket av idag som ses som en självklarhet är effekter av denna och tänk vad många som fått sätta livet till! Vilket jobb att flytta alltsammans! Men antar att det finns en plan för det, att något blir bättre :-) Kram