Vi våndades lite innan vi köpte ny bil. Jag tror det var en beskrivning i Peugeots säljbroschyr som till sist fick oss att välja en fransos. Så här skriver de, bland annat:
”Den dynamiska stabilitetskontrollen registrerar rattvinkel, girning, under- och överstyrning och garanterar att bilen, inom fysikens lagar, behåller sin ursprungliga kurs.” Jo, jag har filosoferat över denna formulering tidigare, särskilt det där med fysikens lagar.
Vi är mycket nöjda med fransosen på alla sätt. Att den utrustats med belysta speglar både på passagerarplats och på förarplats kan den ju liksom inte rå för.
Lite nervös är den ju, men så är det väl med franska nerver, tänker jag. En utpräglad stadsbil, med lite klen fjädring. Och så är den rädd för gräs. När jag backar för att vända den på landet börjar den skrika sitt varningsläte som betyder: DU HÅLLER PÅ ATT KÖRA PÅ NÅGOT! De första gångerna gick jag ur bilen och kollade. Det enda som fanns bakom bilen var några grässtrån som vajade ett par meter bort. 
Att ha en fransos i familjen är också lite som att ha dagisbarn på nytt. Alltsomoftast får vi brev från dagis, jag menar Peugeotkontoret, som berättar att de vill kolla än det ena än det andra. Nu senast fick vi en uppmaning som fick mig att betrakta vår lättskrämda spegelförsedda bil i ett nytt ljus. Den ska in på kontroll, eftersom ”Peugeot har upptäckt att luckans montering i torpedväggen bakom pedalerna kan orsaka oljud…” Jo jag tackar jag. Vi har en James Bond-bil. Och då gäller det ju att ha ordning på torpedväggen. Bilens sjåpande om grässtrån är säkert bara en undanmanöver, ett försök att framstå som lite vek och ofarlig. Ha! Torpedvägg! Får vi be om största möjliga respekt!
Åhå, en bil med Åsikter! Det är roligt. Eller ibland inte. Men grattis i alla fall!
Vi hade en gång en bil utrustad med varningssystem för hinder framför. I teorin bra, till exempel när man parkerar med nosen nära låga grejer (betongsuggor och sånt, till exempel). Men vi fick nästan genast stänga av sensorerna (vilket lyckligtvis gick lätt), för de var så väldigt känsliga. Bilen vägrade att köra i regn. ”Saaaakeeeerrr!” pep den, och saktade ner och stannade. (Jag körde ensam i duggregn första gången den hände, och innan jag fattade vad det var för fel på bilen … konstigt nog var systemet påslaget när vi hämtade ut den, utan att någon särskild varning gavs. Uj.)
Mycket opinionated, vår bil, ja. Som fransoser pläga vara. Den är dock utrustad med en ”det är bare å åk”-knapp som man kan trycka på när den tvärstannar inför hinder som den tvekar inför. Mycket praktiskt. Det var en väl sådan som fattades när din bil bangade för lite duggregn. Vilket får mig att minnas min gamla Ford Anglia som inte gärna startade när motorn var varm. Det var opraktiskt när man till exempel åkte färja mellan olika stadsdelar i Mombasa. Det är inte så populärt att få motorstopp när man (och alla andra) ska av färjan och man måste bogseras. Men så fick jag tipset att det fanns en knapp på sidan av motorn som man kunde trycka på för att få igång bilen. När jag väl lärt mig det vann jag viss respekt på färjorna, när jag öppnade motorhuven och fixade motorstoppet på egen hand.
Det blir nog bra med bilen när du vänjer dig vid backvarnaren. Vår piper också när det är högt gräs bakom fastän den är tjeckisk. Jag trodde inte de var så känsliga – tjeckerna. Tur att jag inte fick någon broschyr om någon bil när jag skulle köpa en ny. (Bilar är det jag i familjen som köper.) Vi hade en Skoda förut och jag ville ha en ny av detta märke eftersom den gamla alltid hade varit bra och att man får mycket bil för pengarna. Anledningen att vi skulle köpa en ny att jag ville ha en tjänstebil och att den gamla hade gått över 20000 mil. Jag tittade på nätet och fick syn på en bil av detta märke som var fyrhjulsdriven och såg fin ut. Sen åkte vi och tittade på den på en bilfirma och bestämde oss direkt. Försäljaren var för övrigt väldigt trevlig och förstod omedelbart att det var jag som skulle köpa bilen och behandlade mig därefter. Jag tittar ibland i instruktionsboken och hittar ett och annat nytt som kan vara bra att veta som jag inte visste förut.
Ingrid
PS. Det var ju bra att det finns grejor på er bil som gör att bilen behåller sin ursprungliga kurs och inte far kors och tvärs över vägen…
Visst är det skönt när bilförsäljarna inte bara behandlar en som luft! Och det är helt otroligt vad man kan hitta mycket användbart i handboken. Som hur man öppnar motorhuven, till att börja med. Inte helt lätt på vår bil och två karlar som såg lite bilvana ut gick bet, när jag behövde fylla spolarvätska. Så jag plockade fram handboken och läste på. En korkad mekanism för att öppna motorhuven, ja, men fullt begriplig när man läste på.
Jag kanske ska behålla min lilla plåtlåda till bil i alla fall, ändå, trots allt. Den är totalt ren från all tänkbar lyx och finesser, det är rätt skönt. Däremot är den inte så skön att sitta i.
Okomplicerade plåtlådor ska man vara rädd om så länge de rullar och går. Men fransosen får gärna ha lite fasoner för sig så länge hen automatväxlar åt mig. Mycket skönt!
Två fransoser har jag själv haft och föräldrarna hade flera Peugot-bilar. Men i hjärtat är jag Saabofil och vi hoppas de två Saabar vi har ska hålla lääänge. Utan backvarnare och andra avancerade finesser. Men belysta speglar på solskydden har de! Och lätt-turbo har min.
Två av mina favvobilsorter också! Peugeot sedan jag körde en pansarvagnliknande Peugeot 304 (tror jag den hette) i Tanzania. Den klarade mycket som jeeparna inte kunde forcera. Och så den mest älskade SAAB:en, förstås, den som jag köpte för 3000 kronor i Broby utanför Uppsala, körde en hel sommar i skytteltrafik till Arlanda för att hämta folk (sommarjobb), fick åtskilliga tusen i milersättning och sålde på hösten för 3000. Mitt livs bästa bilaffär!
Handböcker är för jäkligt tråkiga böcker. För min nya kamera får man gå in på nätet dessutom. Kanske lika bra eftersom den blivit lika tjock som Bibeln.
RTFM! Visst är det en sista utväg, men eftersom det är som det är med fransoser (the french bloody-mindedness is always a consideration, säger engelsmännen), kan det bli nödvändigt att konsultera handboken ibland. Du anar inte vilken knäpp lösning de har hittat på för att öppna motorhuven!
Vi har också en fransos ju. Det värsta med den är nog att jag inte kan stava till namnet, så oftast blir det Peggan rätt och slätt.
Det måste vara en släkting till vår bil, eller hur? Ett bra stavningskomihåg är att g blir mjukt (=sch-aktigt) framför e. Alltså måste man stoppa in ett extra e i Peugeot för att det ska bli ”Peschå” och inte ”Pegå”.
Aha, bra tips! Men det kommer jag kanske inte ihåg till nästa gång jag ska skriva Peugeot – om sådär 18 månader. Jag får lägga upp ett litet träningsprogam och skriva Peugeot (aj, aj där blev det redan komplicerat igen) 100 gånger, som vanartiga barn i skolan förr: ”Jag kan stava till Peugeot.”
Förresten har jag lyckats med ett lördagsinlägg idag! Nu är det din tur.
Verkar som om ni ska köpa ny bil – i alla fall om 18 månader!
Ja, nu ska jag försöka skriva lördagsinlägget innan jag trasslar in mig ytterligare i vad man ska och inte bör äta! Kommer inom kort på denna blogg…
På tal om handböcker. Nevön hade tillgång till bil i en bilpool på Manhattan och skulle skjutsa mig till flygplatsen. Så klart var det stopp i trafiken och han blev stressad. Rätt som det var kunde han gira runt en bil som fått haveri och smita förbi. Då föll plötsligt styrservon bort och han fick panik. Jag satt fram, öppnade handskfacket och hittade bruksanvisningen, slog upp styrservo och beordrade honom efter tre sekunder att slå av motorn och räkna till 10 och starta igen. Bingo, servon funkade igen. Det stod nämligen i boken att vid plötslig undanmanöver kunde servon koppla ur. Skitdåligt att det kunde hända men bra att det stod! PS. Det var en japan, inte varken fransos eller Saab.
Wow – vilken sinnesnärvaro! Att komma på att ta fram instruktionsboken, hitta rätt sida, fatta vad som står och kunna förmedla det till föraren. Imponerande!
Elementärt, käre Watson! OK, jag var rätt mallig efteråt och nevön vederbörligen impad. Det retade honom att som son till en bilförsäljare aldrig hört talas om fenomenet.
:-)
Grattis till nya bilen… jag gillar fransoser! Vi åkte Peugeot i många år… vår gamla 205 gick hur bra som helst i många, långa år… byttes till en 306, som stod mer på verkstad än den rullade på vägarna… byttes snart till en 307 och den funkade bra, men när det var dags att byta så blev det en Skoda och det har vi inte ångrat… den bästa bil vi någonsin haft :)
Vi funderade också på Skoda, men tillgången på serviceverkstad i närheten, mm avgjorde till Peugeots fördel till sist.
Grattis till nykomlingen! Vilket underbart inlägg :-) Fick mig ett gott skratt så här på måndagmorgon. Är erbarmerligt less på min lilla skruttiga blå buss just nu som bara kostar pengar. Ut och in på verkstan och tre tvåor på besiktningen. Nej surt! Kanske skulle man byta till en fransos…
Tack! Ja, när bilarna blir för vårdkrävande och kostar en massa reparationer gäller det att se upp i tid. Vi hade en Mazda som vi kanske vårdade lite för länge. Och ju mer vi reparerade den, desto svårare var det att göra sig av med den, eftersom vi ju bytt ut nästan allting och nu borde den ju fungera, eller hur? Nä, det gjorde den inte. Det finns alltid ytterligare något som kan paja…
Fransosen är verkligen trevlig och dessutom hyfsat prisvärd. Redaktörn säger att det beror på att fransmännen kringgår EU-regler om subventioner till den inhemska industrin genom att kalla alla pengar som bilindustrin får för forskningsmedel. Hursomhelst är det hyfsat mycket bli (och en ryslig massa framforskade finesser!) för pengarna.