Nu blir det Fotografering (igen!) som tema för lördagsbloggandet. Ja, visst hade vi det för någon månad sedan, men ivrig som jag är med min nya kamera slank det med på nytt.
Björktrast enligt Wikipedia
Kameran kommer till exempel fram när redaktörn undrar vad det är för fågel vi ser. ”Det där” säger jag ”det är ju en sketrost”.
Redaktörn invänder att någon sådan fågel inte existerar och att jag inte alls övertygar som ornitologexpert. Då plockar jag helt enkelt upp kameran och plåtar fågeln i fråga.
Sedan kollar vi vad det finns för uppgifter på nätet om samma fågel – och titta här!
Detta är samma fågel, enligt mig. Skillnaden är bara att vår sketrost har hittat en munsbit av något slag. I Wiki finns dess olika namn med: norrländska skvakatrast, grantrost eller fjeldtrost, finlandssvenska skitutrast och skånska Berkedrösla.
Men beteckningen sketrost är inte med! Vilket möjligen är förklaringen till redaktörns klentrogenhet. Sketrost är tydligen dalmål.
Det är inte alltid jag lyckas med fokuseringen när jag dokumenterar vårt fågelliv. Här blev det lite Bruno Liljefors-aktigt, kanske. En av oss har rört sig i sidled…
Tack för hjälpen, Kicki!
Fotografering medför också fördelen (eller nackdelen, beroende på hur man ser det) att man ser sin omgivning med kamerablick. De här grindarna var så avflagnade och fula att det inte gick att fotografera stugan. Så därför hjälptes syrran och jag åt med att måla dem. Och när jag tog den här bilden upptäckte jag att plastbrevlådans ilskna röda färg inte passar ihop med resten, så den fick inte vara med! Dags för ny brevlåda nu när grindarna blivit så fina.
Å andra sidan kan ju ett visst förfall vara väldigt tacksamt att fotografera. 
Men då ska det helst inte vara ens eget…
Här finns övriga lördagsbloggares inlägg om fotografering:
Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin,musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Skrivarstugan,Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla
Oj är det redan lördag.
För all del, men det var väldigt vad många vinklar och vrår den var på den grinden.
Det är med bakgrunden ska man vara noga med.
Nej, inte riktigt lördag än, men jag kommer att vara på vift i morgon och då är det tryggast att lägga ut lite i förväg. När jag har använt tidsinställningen har det ofta blivit något knas.
Ja, väldans många abrovinker var det på den där grinden. Men fin är den! Och bakgrunden är ommålad, alldeles nyligen.
Det var den mest bedårande lilla stuga jag sett! Jag förstår det där med kamerablick, nåt man vill föreviga och så är det nåt jättefult och skabbigt intill… Hahaha! Jag gillar Brunobilden! Vissa bilder blir ju helt underbara, där har ni nog rört er i sidled båda två. Åt olika håll! Samtidigt. Hoppas du har roligt med kameran Karin! Mitt inlägg kommer i morgon bitti, jag har chansat på tidsinställningen. Kram
Kameran och jag har väldigt kul ihop och vi är fortfarande i någon slags nyförälskelsefas. Jag fnittrar bara när den inte alls förstår vad jag menar och den – hon – Gun – har visst överseende (hoppas jag verkligen!) med att jag inte ännu förstår alla hennes finesser och förmågor.
I den lilla stugan bodde min farfar och farmor med fem barn. Och så hyrde de ut övervåningen till en skräddare… Farfar gjorde grindarna, så det känns som ett riktigt hedersuppdrag att vårda dem väl.
Detta med kamerablick känner jag igen. Ibland känner jag mig nästan fyrkantig i synen.
Skitutrast säger vi…..eller jag. Uffe vidhåller att den heter björktrast
Stugan är verkligen rar om nu ett husliknande föremål kan vara rar i den bemärkelsen…men den är kanske rar i alla fall.
Så är det nog…mitt i allt så passar inte allt på bild, det skär sig. Man ser med annorlunda ögon när man fotograferar
Skitutrast – det är ju … skitkul! Bajsar dom ovanligt mycket, de där björktrastarna, eller vad är det som gör att de får namn som får en att tro det?
Min pappa som fotograferade mycket brukade prata om att ”städa motivet”. Man tänker ju inte alltid på att där finns en ful kontakt på väggen, eller en onödig stolpe vid vägen, eller en trist plastpåse på bordet. Men han tänkte på det, så jag är lite fostrad i den andan.
Jomenvisst heter björktrast sketrost (schettrost, är det uttal jag känner till) för det sa både pappa och mamma när jag var liten — nå, mamma är dalkulla så det kan vara det; pappa (västernärking) plockade snabbt upp alla roliga ord mamma hade med sig i äktenskapet och använde dem med förtjusning, har jag förstått med tiden!
För övrigt tycker jag att förfallna tulpaner har sin egen skönhet, de är möjligen skräpiga men inte det minsta fula.
Just precis det uttalet: schettrost!
Kommer nog att använda skitutrast i fortsättningen … fördelar och nackdelarna med foto väger upp varann och det vi ser det ser vi eller får syn på … röda stugor är röda stugor med eller utan nymålat staket. Så var det där med kameraögat då – roligt har jag också med min kamera, ibland blir de där ”dåliga”de allra bästa i mitt tycke – som din Liljeforsiga – vissenhet eller liv ur kraft är mycket tacksamt att få kameraögat på. Ser att hon heter Gun din kamera.Tack för tillfället att få skriva tema en gång till!
Ja, eller Gunsan, till vardags. Vi börjar bli lite mer bekanta nu, men har fortfarande mycket att lära oss… eller hon mig, kanske…
Gunsan så klart …
Vilket härligt inlägg med fina bilder och rolig text!
Vilket fint hus och fin grind, väl värd att vara med på bild!
Ha en trevlig helg!
Tack Lena! Den där grinden är det lite extra viktigt att pyssla om, eftersom det är min farfar som gjort modellen.
Härligt att se att ni trivs tillsammans – Gunsan och du… och ni lyckades med förenade krafter få till en fin bild på trasten. Tyvärr så har jag inget annat namn än björktrast på den – så tråkig är jag – men skitutrast… det är ju ett passande namn :)
Stugan… ååh, den är bara så underbar! Extrafin med nymålad grind och utan röd plastbrevlåda.
Tulpanerna är också vackra i sitt förfall.
Ha en fin pingstdag!
Tack Anki!
Vi kämpar på, Gunsan och jag. Men jag inser att jag nog borde försöka hitta en kurs… eller rentav läsa manualen, hör jag redaktörn mumla. Det är många inställningar som jag inte förstår mig på och alltför ofta förlitar jag mig på automatiken, när jag misstänker att det finns bättre manuella lösningar.
Brutus Östlings bok om att fotografera fåglar är inte bara en väldigt vacker bok med fantastiskt fina bilder på fåglar i olika situationer. Den är också en mycket handfast och grundläggande kurs i allt som har med den tekniska delen av fotografering att göra. Bländare, exponeringstid, skärpedjup och andra mysterier gås noggrant igenom.
Jag hoppas att det exemplaret vi fick (tack så mycket) inte var ditt enda. Vi har tittat i boken nu på morgonen och sen kameraleverans börjar kännas besvärande.
Vassego! Det finns en sån där kamera som du vill ha i kamerabutiken i Mora har jag hört sägas…
Vänta lite, jag vill låna den på tisdag för då ska fotoklubben på utflykt.
Fina bilder!
Stugan är alldeles bedårande!! :)
Tack! Så här såg stugan ut i går kväll när vi kom hem efter en dagsutflykt. Jag försökte ta i snett motljus och utan att skuggorna blev för svarta. Gick i alla fall halvbra, tycker jag.
Kul med kameran!
Sketrosten kallade vi för snöskata på bruksorten därhemma.
Jo, så heter den här också, i högtidliga sammanhang, snarare än björktrast. Kärt barn… eller nåt!
Snöskata i Värmland. Björktrast i mer högtidliga sammanhang!
Eller ja, så var det kanske… fast allt utom sketrost låter högtidligt i den här landsändan!
Hoppsan, det var ju lördag i går! Glömde. Återkommer nästa lördag!
Välkommen åter!
Karin, vill du ha en utmaning så kan du
försöka fånga en jagade svala på bild.
De vi har hos oss far fram som om
de vore jaktplan och de flyger
faktiskt väldigt nära en men som
tur är så har svalorna bra koll så
krockar undviks.
Kära nån, det kallar jag utmaning! Jag har lyckats fånga en svala på bild, men den satt still en stund på en jätteful tjock elledning. Varför har inte landskapsbevarande instanser lyckats förbjuda de där fulledningarna. Gräv ner, säger jag!
Fina bilder du fått med din nya kamera. Det är en spännande resa att ha en ny kamera och upptäcka hur den fungerar. Du har fångat jättefina bilder och den underbart söta stugan går inte av för hackor.
Tack!
Det är kul med den här kameran upptäcker hela tiden nya finesser. Sedan gäller det att hitta några välfungerande inställningar som man kan lägga upp på en särskild liten plats för ”egna favoritinställningar”. Mycket fiffigt!