Varje söndag i mars har man chansen att idka sällskapsliv. I det alltid lika myllrande ABF-huset på Sveavägen i Stockholm träffas litteraturnördar i ordets bästa bemärkelse. Sådana som blivit så förtjusta i ett författarskap att de gått med i ett litterärt sällskap för att träffa likasinnade och ägna sig åt sin favoritförfattares liv och verk.
De Litterära Sällskapens samarbetsnämnd, DELS, ordnar träffarna i samarbete med de olika författarsällskapen. Sådana finns det för övrigt många av, vi är nog världsledande, tror vi, med våra 130 litterära sällskap i landet.
I vår är det Folke Dahlberg, Tage Danielsson, Det unga Skåne, Verner Aspenström och Bengt Anderberg, samt Lars Ahlin som man samlas kring under marssöndagarna. Ja, det är många karlar, men Det unga Skåne presenterar i alla fall både Victoria Benedictsson, och Stella Kleve. Urvalet av författare är grannlaga och bygger förstås på det olika sällskapens intresse för att delta. Om det blir fler intresserade sällskap än antalet söndagar får de som varit med ofta stå tillbaka för dem som är nya.
I söndags var det alltså Tage Danielssons tur och ordföranden för Sällskapet Tage Danielssons vänner, Sune Lindgren, berättade om hur Tage, tack vare mamma Elsa, tidigt blev hemtam i Folkets Park, där hon stod i gottkiosken.
När traktens ungar spelade teater bedömdes Tage vara för ful och blyg, så han fick ta hand om det tekniska. På gymnasiet engagerade han sig i majkarnevalerna och när han kom till universitetet i Uppsala blev det så klart studentspex.
Det kändes helt OK med en humanist och demokrat som Tage Danielsson den 8 mars, på internationella kvinnodagen. 
Och slumpen ville ju att Vasaloppet gick samma dag, vilket gav anledning att dra sig till minnes titlarna på det studentspex som han var en av huvudförfattarna till: Hasa med Vasa, eller Fara i Mora, eller Glid i natt.
Det är svårt att hitta både bilder och inspelningar av Tage på nätet. Jag har försökt hitta något från serien Till Andersson i Nedan, som han gjorde när han arbetade på Sveriges Radio, men jag går bet.
Men här är i alla fall en bild från inspelningen.
Uppdatering: Här är en länk till ett UR-program, många år senare, när samma pedagogiska grepp utnyttjades. Tage förklarar för Gubben i månen hur det fungerar här på jorden. Länktack till Åsa Lauenstein.
Och sedan alla revyerna, filmerna, böckerna. Om man gör tankeexperimentet att han inte hade funnits… vad mycket torftigare vårt kulturarv skulle ha varit då!
Och så Hasse Alfredson förstås. Samarbetet mellan dem har skildrats så här i en illustration till inspelningarna från revyn Under dubbelgöken, där de tittar upp ur varandras hjärnor.
Stunden på ABF i söndags tillsammans med Tage Danielssonintresserade lockar till förnyad läsning av hans böcker.
Ett litet urval här nedanför.
Och gå med i ett sällskap vettja om du inte redan gjort det! Det är ett väldigt trivsamt sätt att hålla kontakt med de författare man gillar. Här kan man läsa mer om DELS och de olika sällskapen.
Så härligt initiativ!
Och Tage Danielsson!
När jag läser om sådana här möjligheter saknar jag storstadslivet
Vi har många kulturella möjligheter på Åland också, men ändå…
Självklart finns det mera att välja på i storstaden.
Bra att kunna följa en bit av utbudet via din blogg och andras bloggar
Tack!
Hur är det med sällskapslivet i Finland? Man kan ju bilda ett sällskap om det är någon författare man gillar. Vi har till och med ett litterärt sällskap i lilla Horndal: Johan-Olov-sällskapet. http://johan-olov.se/
Jag antar att det finns någonting motsvarande ert sällskapsliv här och i Finland också men på rak arm kan jag inte säga varken bu eller bä. Dessvärre har all härlig kulturell utövning av olika slag fått stryka om foten p.g.a. företagandet. Men vi börjar sakta trappa ner efter bästa förmåga och gör våra ”utflykter” både litterärt och musikaliskt. Jag ska fråga någon som vet mera om detta än jag gör just nu
Fast det där borde ju jag veta, slår det mig, som styrelseledamot i DELS måste jag väl kunna ta fram en sån uppgift. Och det visar sig att det finns åtminstone 62 litterära sällskap i Finland, vara 5 för svenskspråkiga författare. Till och med Bellman har fått ett eget sällskap i Finland! Och Edith Södergran, förstås.
Här är en artikel om vad man ska ha sällskapen till: http://www.helsinki.fi/uh/3-2005/juttu9.shtml
OJJ! Dahlberg – när är det? Får jag inte missa. Och Anderberg, vi skrev lite fram och tillbaka. Men det är ändå Dahlberg som gäller.
Tar saker som vi glömt med hem till dig.
Men jag är jätteledsen, det har redan varit! Jag borde ha alerterat er. Det var första marssöndagen. Programmet finns här: http://www.dels.nu/sallskapsliv-2/
Om du tycker dig känna igen böckerna i sidhuvudet har du alldeles rätt.
Det är inte alldeles enkelt att hålla liv i ett sällskap – vi hade ett Anna-Maria Lenngren sällskap här, men det dog sotdöden.
Och att vara med i sällskap som man inte kan vara aktiv i, är lite trist – jag vet.
Margaretha
Ja, jag tror att sällskap av det här slaget ofta har en begränsad livslängd och det är helt i sin ordning. Fast Bellmansällskapet verkar kunna överleva det mesta.
I ”icke-Stockholm” vidgas ju verksamheten ofta till lokalhistoria, som vårt lilla Johan-Olovsällskap i södra Dalarna. Där handlar mötena lika mycket om brukets och ortens historia.
Men det är klart, om man bara är betalande medlem utan att kunna åka på de olika träffarna och utflykterna, då vill det till att man väljer ett sällskap som har en bra medlemstidning!
Vilket trevligt sällskap. Tage Danielsson var helt enkelt underbar! Vilken talang!
Ja, så otroligt mångsidigt begåvad! Någon sa att han kombinerade bondkomik och studenthumor, men det är alldeles för snävt, hans humor var mer komplicerad än så. Han var ju också en en både humanistiskt och politisk författare och filmmakare och han var en makalös ordkonstnär.
Mycket klurigt och klokt som huserade i den hjärnen. Så tråkigt att han dog tidigt.
Ja, alldeles för tidigt. Vi skulle ha behövt hans fortsatta reflexioner om samhällets utveckling under resten av 1900-talet. Och gärna in på 2000-talet också.
Här finns Andersson i Nedan! På vetenskapsredaktörens utmärkta blogg. Var annars?
http://guntheraxelsson.se/?p=1068
(Hoppas länken fungerar!)
Tack! Underbart – jag lägger in länken till TV-programmet i inlägget. Undrars om det finns radiolänk också?
Släpp fångarne loss och Ronja hör inte till Tages bästa, tycker jag. I övrigt en mycket underfundig man. Kul som Direktör Olsson i Att angöra en brygga. Funderar på litterärt sällskap – det knakar.
Tål att tänka på, det där med litterära Hjo-sällskap. Vilket landskap handlar det om månne… måste vara Västergötland. Vad sägs om Birger Sjöberg?
Alfred Vestlund skulle bli mycket glad om han fick ett eget sällskap. Det skulle förmodligen göra honom ännu odrägligare.
Hans diktning, numera mycket förtjänstfullt tolkad till rikssvenska av Ulf Schöldström, är – trots skaldens överdrivet positiva självbild – tillbaka i det genialiskt förutsägbara spår (icke utan variationer, men dock) som först snitslades av Herr Hasselblad, vars kusin för övrigt förlorade en dyrbar kamera under en spatsertur och därmed blev famös (kändis).
Men så synd på den dyra kameran!
Ja, det var en dyrbar kamera, som i dagens penningvärde torde ha kostat vid pass några hundra tusen riksdaler.
Herr Vestlunds reflektioner över förlusten har publicerats i Lokalupplagan men inte nått en bredare publik eftersom USNASANSA (populärt benämnt NSA) tyckte så mycket om diktverket att de köpte hela dagsupplagan plus originalet och samtliga rättigheter för en rundlig slant, vilket till redaktörens för riksupplagan förvåning innebar att verket inte kunde inflyta i densamma. En juridisk petitess som till alla delar är ett missförstånd som redaktören tillskrivit kungen av Norra Amerika för att rätta till. Ett kort svar (på främmande tungomål) är det enda resultatet hittills. Folkmagister Hagwald, som tillkallats som språkexpert anser att meddelandet är avfattat på USAmerikanska och har kontaktat frkn Yvette Ruda för tolkning. Frkn Ruda säger (citat): ”Den där gôbben säger att han inte vet vare handlar om. Och det kan jag gott tro, en som inte ens kan skriva på svenska har nog inte så bra koll, om man seger”.
Fragment av verket dyker upp i minnet. Alfred Vestlund beklagar inte bara förlusten av fotografiapparaten utan även förlusten av de familjebilder som kusinen tagit under en traditionell måltid. Slutraderna löd ungefär så här:
Vad Herr Hasselblad skapat för tagning av kort
Försvann med en solstorm i Rymden bort
Med den förlorades även porträtt
Av släkt och familj runt en middagsrätt
Med släktens öden må va’ hur som helst
Och middagsrätten med sina gryn och fjälst’
Sig ter mindre viktig i poetens syn
Men hans diktning lever och sig svingar mot skyn.
Snyggt! Du kan kanske få sommarvikariat på veckobladet!
Bilda ett, vettja!
Hade hoppats på att du skulle svara: ”Men så synd på den dyra kameran!”
Var det inte den kameran som var med till månen? Jag tror att försäkringen tog hand om det där och att kusin Hasselblad gick skadeslös ur äventyret.
Tråki, tråki, tråki!
Så kan det gå när man inte ser skogen för alla blad!
Den var riktigt subtil!
Min syster ville inte spela med i min GV-pastisch. Kanske lika bra eftersom det svar jag förberett om hon, vilket jag hade hoppats på, hade beklagat förlusten av den dyrbara kameran, nu känns inaktuellt och avslaget.
Hennes uppmaning att bilda ett sällskap i Alfred Vestlunds anda (till hans minne blir ju svårt eftersom han fortfarande är verksam och förhoppningsvis aldrig kommer att dö) är ju en lysande tanke. Troligen det enda litterära sällskapet med en virtuell person i huvudrollen. Åtminstone i Sverige.
Du (AÅIH) verkar vara en person som skulle kunna hantera uppgiften, nära till Grönköping som du ju faktiskt har, och jag anmäler mig som medlem i sällskapet. Rekryteringsbasen är stor och jag tror att ett Alfred Vestlund-sällskap och Veckobladet kan leva i god och fruktsam symbios.
Just do it! (ursäkta, Gyllene Måsen eller var det imperialistdrickat? Kan aldrig minnas vad som är vad)
Tage, Tage… En av mina favoriter! Har flera av de där böckerna i hyllan! Vi pratade senast igår här hemma om Hasse och Tages förmåga att skämta om allvarliga saker och om det fortfarande skulle fungera i dagens lättkränkta klimat :-)
Det skulle säkert fungera och han skulle dessutom hitta den rätta tonen för att skämta om lättkränktheten, det är jag säker på!
När det gäller litterära sällskap i andra länder ligger England bra till. Deras motsvarighet till DELS har funnits i över 40 år och har f.n. 125 sällskap som medlemmar (The Alliance of Literary Societies, ALS). I år firar man 200-årsminnet av Anthony Trollopes födelse (årsbarn med slaget vid Waterloo). En lustig sak är att Shakespeare saknas i deras medlemslista, medan DELS har det svenska Shakespearesällskapet.
I Frankrike finns också ett ganska stort antal litterära sällskap men där har man ingen gemensam organisation liknande ALS och DELS. Den sammanslutning som ägnar sig åt romantikens och 1800-talets författare har 29 registrerade sällskap (Société des études romantiques et dix-neuviémistes).
Och i Danmark finns Samrådet for de Literære Selskaber med 54 sällskap.
Tack Barbro för intressant info! Tänk att England inte har ett Shakespearesälldskap! Eller kanske det finns ett, fast de inte är med i ALS?
Har tittat på DELS medlemsförteckning. De överstrukna är det sådana som upphört eller har de dragit sig ur DELS?
Det måste jag kolla! De har kanske inte betalt medlemsavgiften på några år(tionden)…
Jo, alla som står i listan är medlemmar i DELS. Men vi har problem med representationen på sidan, en del ser överstrukna ut men de är ändå klickbara! Vi har försökt förstå varför det ser ut så där ibland, men vi har inte listat ut det. Än.
Aha, ett fall för webbredaktörerna, kanske!
Nog finns det sammanslutningar kring Shakespeare i England.
Till exempel denna som bland annat ger ut en tidskrift.
Jag tänkte väl det. Kanske Shakespearesällskapen är så stora att de klarar sig utan samordningsorganisation – eller för fina?
I sin historik inleder de så här:
»There are national Shakespeare Associations all around the world, but until 2002 there was no British Shakespeare Association.«
Så det har tydligen inte funnits innan dess.
Tror inte att de anser sig för fina. Det verkar vara en sammanslutning som i mycket handlar om att undervisa om Shakespeare. men även för rent nöje:
»The British Shakespeare Association is a professional association and registered charity devoted to promoting the study, practice and enjoyment of Shakespeare throughout the United Kingdom.«
Då måste det finnas någon annan anledning till att de inte kommit sig för med att gå med i ALS på tolv-tretton år. Alla de andra litterära sällskap som är med har ju i princip samma ambition ”promoting the study, practice and enjoyment of …”.
Som svensk kan man kanske tycka att alla ska vara med under samma paraply. Men det tycker jag inte alls att man ska. Vi har alldeles för mycket av självutnämnda ”godkännarorganisationer” och alldeles för mycket konformitet i Sverige.
Självständiga sammanslutningar utan fårskocksmentalitet ska det vara.
Nja, DELS bildades nog för att sammanföra de olika sällskapen i gemensamma program och lära känna varandra, inte för att ”godkänna” dem. Men kriterier för medlemskap har vi förstås. Nu kan jag inte låta bli att citera ur ett årsmötesreferat från 2009 i England:
Back in January, I’d never even heard of the ALS. Six months on I’m sat in a Dublin bar laughing my head off at a story about Joyce surrounded by more literary societies than I can ever begin to remember at the ALS AGM. How, I hear you ask?
Well, it all started when my brother, who lives in America and is fond of finding gifts of an unusual nature, was searching the web when he found a present for my sister, Kathy. Aware that Kathy and I both have a penchant for Elizabethan literature, he enrolled Kathy as a member of the Marlowe Society.
I’m not sure what Frieda, the Marlowe Membership Secretary, made of it all but before too long Kathy and I attended and were welcomed at the Marlowe AGM at a wonderful London pub and as a result I also became a member.
At the Marlowe Society AGM, Frieda spoke of the ALS and the planned weekend in Dublin and made it clear that all members were welcome to attend. At the time, I don’t really believe that we had any intention of going ourselves, but somehow over the following months it seemed like a really good idea and so all of a sudden we were off. And once we were there, with the help of the Dubliners Literary Circle we were made exceptionally welcome from the start, met people from all over the place and had a really fantastic time.
Jorå, jag kan se nyttan och glädjen av detta.
Men att automatiskt börja bekymra sig varför en viss sammanslutning inte är med i en viss organisation tycker jag är en typisk svensk egenskap. Nu råkar jag känna Karin mycket väl och hon är nog så vidsynt i många avseenden som man kan vara. Men arvet från nykterhetslogen Tveksam (dit vi båda var tvångsanslutna), diverse politiska organisationer etcetera slår igenom ibland.
Själv försöker jag vara så självständig som det går. Trots att jag drivit en liten ingenjörsfirma sedan 1977 har jag aldrig varit medlem av någon intresseorganisation. Ibland brukar jag också förskräcka tunnisar med att påstå att ”den där momsen gick jag aldrig med i”. Men så väl är det inte, det ser hustru Hyttis till att sabba regelbundet…
Alls icke bekymrad över att Shakespearesällskapet inte är med i ALS, men nyfiken på anledningen! Finns här en konflikt? Har de inte upptäckt varandra än? Har de inte råd? Inte tid? Inget behov? Jag tror tamesjutton jag ska skriva till dem och fråga!
Underbart citat Barbro! Något för DELS hemsida?
SG, visst kan man lägga ner DELS. Men då lägger man sannolikt också ner de gemensamma aktiviteterna, träffarna på ABF, presentationerna på DELS scen på bokmässan, ja till och med de regionala träffarna kan bli svåra att få till för alla dessa sällskap som har fullt sjå att få till sin egen verksamhet men som välkomnar möjligheterna att träffas tematiskt eller ”geografiskt”. Och DELS bildades ju av medlemsorganisationerna, inte av någon överhet.
Lägga ner! Det är att ta i. Det är de oreflekterade bekymren när inte alla är med som jag reagerar mot. Live and let live.
Med posten i dag kom senaste Parnass, DELS tidskrift. Ett i många stycken läsvärt nummer. Tror att även Skogsgurra skulle gilla den! Å andra sidan instämmer jag i SG:s »Live and let live.«
Jag har inte haft denna tidskrift mer än något drygt år och jag hade inte en susning om att Britt Dahlström var med i upprinnelsen av DELS. (Britt är moster till mina brorsbarn och jag faster, så vi ses någon gång i släktsammanhang.)
Vi är inte helt obevandrade i saken efter ganska många år som medlemar i Dahlberg, Johan-Olov, Piraten, Bengtsson, Woodhouse och troligen ytterligare några sällskap som vi är med i. Parnass är bekant.
Det är jobbigt att försöka få fram ett budskap när det hela tiden tolkas som något annat. DELS är bra, det fungerar och gör nytta. ALS är säkert också bra.
Men det är inte det jag skrev om.
Vad kul att du och Britt Dahlström är fastrar och mostrar ihop!
Har du sett den här:http://www.dels.nu/wp-content/uploads/2014/06/Litter%C3%A4ra-s%C3%A4llskapen-red.pdf
Så får jag här en sälskaplig dos kultur; ”ett lingoris i ett coctailglas, sannolikt Harrisburg”
Tage den goa finurliga påhittaren som …
Tack för det du! Tage – och du Karin!
Inte säl – utan sällskapligt …
Sälar är nog också säl(l)skapliga, skulle jag tro:-)
Undrar hur Navy Seals är.
Grymma. Men bra på akronymer!
Vad har ni för villkor för att ett sällskap ska få bli medlem i DELS?
Kan ett sällskap höra av sig till er: ”Hej, vi har upptäckt er sammanslutning,
och vi ville gärna vara med och vi heter si och så och är verksamma där och där
och vår författare hette osv osv”?
Skulle jag gärna vilja veta.
Precis så går det till! I all fall om man först bildat en förening. Eller som det står i stadgarna:
”Som medlem i DELS kan antas varje i Sverige verksam ideell förening, som betecknar sig som litterärt sällskap och som är öppen för alla och politisk obunden, varvid med litterärt avses sällskap med ändamål att främja och förvalta minnet av en författares eller grupp av författares liv, diktning och tid.”