Här på Folkungagatan ligger ett apotek. Bra läge, ganska nära tunnalbanan, bredvid Lidl, mittemot en stor ICA-hall och med populära ställen som Wirströms och Systembolaget intill.
Mitt över gatan ligger ett apotek till. Runt hörnet, om man går Götgatan söderut finns ytterligare tre apotek. Och på Götgatsbiten norrut finns också ett apotek.
Är vi extra krassliga här på Södermalm, eller vad är det frågan om? Och har vi blivit extra krassliga efter den så kallade apoteksreformen 2009, för det är först då som har det dykt upp apotek precis överallt. Nej, det är klart att vi är ungefär lika friska som resten av befolkningen och apotekstätheten på Södermalm är bara löjlig.
Apoteksreformen innebar att man monterade ner en välfungerande organisation för att ge privata företag möjligheter att tjäna pengar på våra skattesubventionerade mediciner.
Fast det skäl som angavs var ökad tillgänglighet. Det har väl blivit lite si och så med den där tillgängligheten. I Stockholm har antalet apotek ökat med 56 %. I Lima har de minskat med 100 %. Inte vet jag hur man tänkte, men avreglerar man en marknad som denna finns det en risk att de som vill tjäna pengar på verksamheten söker sig till städer och tätorter.
Myndigheten för vårdanalys har intresserat sig för hur det gått och de konstaterar att över hälften av kunderna inte kunnat få ut sina mediciner på det första apoteket de besökt. Inte på det andra heller, skulle jag vilja tillägga. Jag har vandrat runt, väntat länge, beställt och gått tillbaka. Apoteken har blivit fler och mindre och har inte lika stora lager som förr. Man satsar på annat som godis och bantningspreparat för att hålla försäljningen igång.
Trots det stora apoteksutbudet kring Folkungagatan kan det alltså vara knepigt att på tag i de mediciner man behöver. Men inte nog med det. Apoteken är underbemannade (hur skulle de annars kunna leverera vinster?) och personalen ofta vilsen. Farmaceuternas fackförbund har klagat på bristande kompetensutveckling i privatiseringarnas spår. Jag tror dem, efter att tålmodigt ha guidat många genom olika recept.
Om man privatiserar ska det ju bli både billigare och bättre, eller hur? Den kanske beror på vad man ger sig på. Eftersom apoteken var en välplanerad och välskött verksamhet har det nu blivit dyrare, svårare och mer tidsödande att köpa mediciner. Man HÖJDE de statliga subventionerna till apoteken när de privatiserades, eftersom man ville locka privata företagare och få fler försäljningsställen i landet. Det lyckades (fast mest i Stockholm då). Men ett annat resultat var att några av de privata företag som var särskilt lockade var bolag som undviker att betala skatt i Sverige genom skatteplanering.
Anders Borg medgav 2011 att det gått överstyr: ”Staten lägger över 20 miljarder i läkemedelssubventioner och sedan tillkommer mycket betydande belopp från landstingen. Mot det perspektivet är det naturligtvis djupt stötande om bolag därefter skickar skatteintäkterna till skatteparadis eller helt undkommer beskattning”.
Det som förundrar mig är att inte alla är jättearga hela tiden. Vi har fått dyrare medicin och långa köer på på de underbemannade apoteken, där medicinen vanligtvis inte finns… Några tjänar storkovan på detta. Men det är verkligen inte vi skattebetalare.
Det är en fullt berättigad fråga. Jag har inga vettiga svar, tyvärr, inte ens ett litet raljerande eller ordvitsande eftersom det är så enormt deprimerande.
Jag hoppas i alla fall att du är jättearg. Hela tiden…
Det där med att slinka in på apoteket och hämta ut medicin kan man glömma. Numera krävs det framförhållning, tålamod och väldigt gott om tid.
(Hej Karin — jag lägger till en initial för att skilja mig från eventuella andra Annikor som eventuellt kommenterar här; det är jag som är ”Annika” hos Lotten …)
Tack för den här texten! Jag är mycket arg mest hela tiden. Jag känner det allra tydligast när jag går på apotek och liksom får slå mig fram mellan skönhetsprodukterna och bantnings-”medlen” och allt vad det är, för att komma fram till saker jag faktiskt vill ha. I den mån saker jag vill ha alls finns. Och i den mån förskrivna läkemedel inte har tagit slut och ”kommer om en vecka, kanske, får vi skriva upp ditt namn …” och …
Och så hör det till saken att de två orter (en i vardera riktningen hemifrån räknat) jag vanligtvis åker till för att handla har exakt ett apotek var. Om det jag behöver (och när vi talar medicin är ordet behöver starkt betonat) inte finns, så måste jag åka flera flera mil för att ens komma åt ett annat apotek. Valfrihet? Tillåt mig hånskratta.
Det är verkligen en total katastrof till avreglering. Allt blev sämre på alla vis!
Hej Annika J, trevligt att se dig här!
Så sorgligt alltihop. Jag minns hur fullständigt galet jag tyckte det var i USA när jag var där för några år sedan, dessa diversebutiker (handväskor och cykeldäck!) som hade någon liten vrå för ganska valhänt hantering av mediciner. Jag skakade på huvudet åt tokiga amerikanare och sände en tacksam tanke till våra välfungerande apotek. Och nu har vi fått något ännu värre. GRRRR!
Och så har vi bilprovningen då…
Efter att ha varit arg i flera år, har jag lugnat ned mig sedan vårt enda apotek fått en ung, ljuv och effektiv chef. Men för att det ska funka mejlar jag ungefär en vecka i förväg och talar om när jag tänker komma och vad jag behöver. Då får jag alltid ett svar, så jag får reda på om allt finns, eller om jag måste förnya en förskrivning.
Nu för tiden är jag argare på mitt sjukhus som antingen inte skickar sina recept, eller skriver ut fel saker.
Margaretha
Ack om vi kunde få en ung ljuv och effektiv chef på något av de tio apotek som vi har inom räckhåll! Eller rentav bara en effektiv en, för då skulle man kanske kunna hoppas på att de besked om mediciner som man får via telefon står sig tills man kommer dit. Eller att uttag av EN ask Zepophan-tabletter inte markeras som tre, (= allt uttaget = evighetslång väntan på att få tag i en läkare som kan rätta till).
Då – med en effektiv apotekschef – kunde man nöja sig med att bara vara arg på att det nya systemet är så kostsamt.
Vi har alltid, ja faktiskt alltid, varit fascinerade av apoteksskyltarnas mångfald i Paris mit Umgebung. Kör StreetView i en gata i Paris och räkna hur många apoteksskyltar du ser från en viss plats. Alltid minst en och ofta två. Ibland tre.
Tävling: Var kan man se flest apoteksskyltar? Ange koordinater.
Sådana där kluster gör mig nyfiken. VAD är det som någon tjänar så bra på att det lönar sig att vara så många av samma sort på samma plats.
Att alla nya apotek inneburit försämring i vårt fall är väl belagt. Man kan kanske säga att vi börjar närma oss europeisk nivå? Från att ha haft ett välfungerande och kostnadseffektivt system har vi fått många mindre apotek med stressad och pressad personal, högre priser och i praktiken sämre tillgänglighet.
I åtta långa år har svenska folket lidit och varit arga på den där jävla Reinfeldt. En del av folket i alla fall, 34 % eller så. Vi får se hur länge till ni ska vara arga. Snart reser vi till Paris och där, som någon kommenterar, finns apotek i var och vartannat gathörn och har så gjort sedan urminnes tider. Inte tror jag de är särskilt arga för det. Avfolkningen och avbutikiseringen av glesbygden har pågått länge. Började långt innan Alliansen ens var påtänkt. Man tycker som man vill. Tur är väl det.
Detta har i första hand inte med Reinfeldt att göra – både han och Anders Borg var rätt förskräckta när de såg varthän det barkade. Nej ilskan handlar mer om det som engelsmännen brukar uttrycka som: ”If it ain’t broke, don’t fix it!”
Trevlig Parisresa!
Uti Lund har jag inte upplevt något negativt med apoteksförändringen. Snarare tvärtom. Mitt apotek (som bytte från Apoteket till annan) har bättre öppettider, mycket god service och när man ska hämta ut receptbelagda mediciner kan man förbeställa digitalt och så får man ett pling när det är klart för avhämtning. Jag kan kolla deras lagerstatus via webben och en tjänst jag ännu inte tagit anspråk men kanske gör om eller när stora glömskan gör sin entré är att få SMS-påminnelser då det är dags att ta sin medicin. Bara för att jag skrev det senare kom jag på att jag ännu inte tagit dagens mediciner! Säkert mitt förträffliga apoteks förtjänst! På gamla monopoltiden var det både si och så med Apotekets förträfflighet. Köerna var längre. Och det kunde mycket väl inträffa att man fick vänta några dagar på viss medicin. För övrigt minns jag barndomens apotek … de som fanns före monopoltiden!
Vad skönt att höra att det fungerar på något håll i alla fall!
Själv är jag rätt trött på att det ska vara ett sånt evigt fixande och administrerande kring detta som tidigare var mycket enklare. En bekant skriver följande:
”Man måste övertala läkarna att skriva korta intervall på recepten numera. Annars får man inte beställa nya mediciner i tid och riskerar att stå utan eftersom det tar sådan tid att få hem mediciner. Så om doktorn sätter en månad för medicin som räcker tre månader får jag beställa en ny omgång i tillräckligt god tid för att slippa oroa mig för att det tar slut.”
Det verkar ju lite riskabelt och hur går det med läkaretiken? Bara för att apoteken inte ”har råd” att hålla de lager de borde. Nej, jag fortsätter nog att vara arg ett tag till…
PS. Kom ihåg att ta medicinen nu!
Du har rätt i att det fungerar ganska bra, AuL.
Vi ”rutinerade sjuklingar” har lärt oss hur det funkar så vi har inte så stora problem. Hur det är i Lima har jag dålig koll på. Men om det inte finns något apotek så bör man ha hittat andra lösningar. Systemet hade ju så kallade utminuteringsställen, kanske har det fortfarande?
Vi var ju många som var urförbannade när postkontoren försvann. Men det löste sig det också.
För den som vant sig vid 7/11 och 24/7 kan det kanske vara ett problem men en aning planering gör det lättare. Och vid akutfall så finns det nästan alltid medikamenter av lämpligt slag på mottagningarna.
Det fungerar nog bra i de fall man tagit över större apotek av det gamla slaget (Apotek-apoteken förbjöds ju i planekonomisk anda att ha mer än 36% av apoteksbeståndet). För som Hägglund sa: ”Hur ska de nya apotekskedjorna kunna tjäna pengar, om de inte får ta över apotek i de mer populära lägena?” Där finns ofta kunnig personal kvar. Men även de klagar på pressade scheman, krångliga upphandlingar och utebliven kompetensutveckling.
Jag är arg hela tiden. Apoteksdestruktionen var ett köttben man kastade till KD, troligen utan att förstå konsekvenserna. En mig närstående leg. apotekare har nu lämnat krämarbranschen – stod inte ut med alla säljkampanjer för handkräm och trosskydd. Kompetensutveckling inom farmaci är helt avskaffad. Nu är det bara säljkurser. För att slippa handla på riskkapitalapotek måste jag åka några mil, på min ort blev det inte fler apotek, vi får vara glada att det gamla finns kvar om än det är utsålt. Öppettiderna är inte bättre än förut på de apotek jag har inom ca 4-5 mil utom på ett som är beläget i en stormarknad jag inte frekventerar. Varför skulle jag traska genom avdelningarna för krattor och livstycken för att handla min medicin? Som sannolikt inte finns hemma första gången jag frågar.
Ett annat problem är den fördubblade förgiftningsfrekvensen med paracetamol som numera inhandlas i närmsta kiosk. Förhoppningsvis kommer dock en skärpning.
Det finns krav på en farmaceut per apotek. Men få vet att en farmaceut kan vara antingen en receptarie eller en apotekare varav den senare har betydligt längre utbildning.
Ja, suck! Här i Stockholms innerstad har man ökat öppettiderna på ett kostsamt och onödigt sätt. Det fanns några nattöppna apotek tidigare, ett här på Söder, ett vid Centralen och kanske ytterligare något. Det räckte fint. Idag har många apotek öppet till tio på kvällen. Dyrt och orationellt, men om man drar ner på personaltätheten på dan kan man ha öppet på kvällen och hävda sig i konkurrensen mot alla andra…
Men mest av allt retar jag mig på att riskkapitalbolagen gör riskfria vinster på hanteringen. På skattebetalarnas bekostnad. De köper upp, kör så hård vinstmaximering de kan och när reaktionerna och förslagen om hårdare reglering kommer, säljer de ut med god avans. Apotekskedjan Hjärtat har sålts till ICA. Fredrik Strömholm, partner på Altor Equity Partners som ägde Hjärtat säger så här i en intervju: ”För Apotek Hjärtats ägare är det en värdestegring som överstiger 2 miljarder kronor. Det är en god avkastning.” Ja, och vad ska vi skattebetalare säga?
Tack!
Apoteken och Coop är känsliga saker. Har bekanta som bara kan handla maten på Coop. Och en annan bekant för vilken bara gamla Apoteks AB duger. Jag får magsår av sånt (finns magsår längre?) och tänker att det är inte Norge som är den sista Sovjetstaten. Björn Borg och ABBA såg vi med misstänksamhet på. De var för framgångsrika och tjänade för mycket pengar. Jag var inget undantag. Numera erkänner jag utan prut att Björn Borg var en underbart magnifik idrottsman. Det var inga större fel på ABBA heller. Och slinker in på det apotek som ligger närmast. I Hjo finns bara ett så det är inget problem. Om man nu kan hålla tillgodo med Kronans Apotek.
Jag handlar mestadels på ICA, eftersom det är bekvämast och tillräckligt bra. Jag brukar gå en ökenvandring mellan Kronan, Hjärtat och Apoteket i närområdet för att samla ihop behövliga mediciner. Det slutar ändå alltid med restnoteringar, missförstånd och nya ökenvandringar. Jag är övertygad om att apoteken före den så kallade apoteksreformen mycket väl kunde ha moderniserats i många avseenden. Men jag förstår inte varför vi måste slå sönder ett fungerande system och skicka en massa skattepengar utomlands in the process.
På Söder i Stockholm blir det onekligen lite konstigt med alla apotek nära varandra – har tack och lov inte behövt kolla upp apoteksservicen särskilt mycket eller ofta, men mig närstående har anledning att hämta medicin ofta – och ofta är någon sort slut… Skattemedel till avkastning som i fallet Hjärtat är urdåligt – men det är ju inte apoteken ensamma om att ordna. Har du delat din text på Facebook, eller gör du inte det?
Vi är världsledande på att låta diverse bolag göra goda vinster på våra skattepengar. När det gäller skattebetalda friskolor var det bara vi och Chile som hade fri dragningsrätt på skattepengar för skolbolag, men nu har Chile beslutat att de inte längre vill använda skattepengarna på det sättet.
PS. Facebookdelning? Nej, jag brukar inte komma mig för att dela mina blogginlägg på FB. Det beror kanske på att jag gillar det här lite mindre diskussionsforumet. Eller möjligen lättja…
Jag kansle tar mej för att dela din text! Det vore ju synd att undanhålla fler från att få vara lite arga.
:-)
Vi har två apotek i vårt lilla Söderköping. Båda fungerar alldeles utmärkt. De gånger jag har fått recept utskrivna har de gått att hämta direkt på vilket som av dem. Det nya har längre öppettider än det gamla och ligger i anslutning till Willys där vi handlar nästan all mat. Det är mycket bekvämt eftersom det alltid finns parkeringsplatser. Jag är bara glad och tacksam över nyordningen. Dessutom är det ju bra att de har lite annat att erbjuda än bara medikamenter.
Ingrid
Grattis till välfungerande apotek! Kanske är det ett storstadsproblem detta att inget apotek vill hålla några mediciner i lager. ”Vi kan beställa och det tar en vecka” är det svar jag vanligen får. Efter en vecka får jag veta att tillverkningen upphört, eller att leveransen är försenad, eller något annat som gör att de erbjuder sig att ta hem något snarlikt, som kommer om en vecka…
Då blir man klart arg! :-)
Apoteket som fanns på vår vårdcentral flyttade till Coop Forum och finns nu alldeles innanför entrén till affärn och har väldigt bra öppettider. De har alltid de mediciner
jag behöver och personalen är jättetrevlig. Fast vänta får man ju en stund men vad
gör det man kan ju sitta och titta på folk.
För att slippa sitta i telefon och dra hela raddan med mediciner och styrka och dosering för någon sköterska osv när det är dags att förnya recepten, har jag kommit på att om man skriver en lista på vad som fattas och vilken läkare som har hand ôm´et och sedan lämnar denna lista i receptionen på vår vårdcentral så har du dagen därpå de nya recepten inlagda i apotekets ”maskineri”. Och läkararvodet betalar man när fakturan kommer.
Men hur är det? Kan man inte köpa sina receptbelagda mediciner hos apoteket på nätet? Om man har e-legitimation och allt det där? Och betalar med kort och så kommer paket per post om några dagar? Kan man väl eller va?
Ja, vi har efter många plågsamma apoteksförsök kommit fram till att nätet kanske är lösningen.
Men då frågar sig förstås upprörd skattebetalare varför det inte gick att ordna med det tidigare systemet. Alla dessa nya apotek känns lite som overkill om vi ändå måste fixa allt på nätet. Vad vi fått är ju i stort sett bara dyrare mediciner.
PS. Pratade nyss med en person i vårdsvängen, vars apoteksutbildade kompis just hade beklagat sig över sin jobbsituation: ”Allt vi förväntas göra är att kränga ännu fler hudkrämer och hårborttagningsmedel. Var det det här som jag utbildade mig för i fem år? Jag kunde ju lika gärna jobba på Åhléns!”
Men hallå, en av alla saker som fungerade jättebra i det gamla systemet var just internetbeställningarna! Nu funkar det kanske … jag vet inte för det funkade inte i början, när vi behövde det som mest. Jag gissar att alla småapotek har sina egna e-handelssystem och då måste man ju veta exakt vilket apotek man ska handla från. För oss som ibland beställde till kommande semesterort (man är väl inte superexpert på planering alltid) måste man alltså ha koll på vilket apotek som har butik på orten. FNYS!
Aha, jag hann aldrig testa gamla apotekssystemets nättjänster. Men jag kan tänka mig att det nya, uppsplittrade systemet kanske försvårar. I vilket fall har jag noterat att en apotekskedja inte kan (eller vill?) kolla om den medicin man söker finns på något annat närbeläget apotek, om det tillhör en annan kedja.
För att förnya recept använder jag mig av ”Mina vårdkontakter” – enkelt och behändigt. http://www.minavardkontakter.se
Ungefär i samma veva som apoteksreformen etablerades privata vårdcentraler. Några av läkarna vid vår landstingsdrivna vårdcentral flyttade tvärsöver torget och etablerade eget. Vi följde med och har inte ångrat det en endaste sekund. Suveränt system för kontakt: Man ringer dem, matar in sitt personnummer och telefonnummer och 5–15 minuter senare blir man uppringd av en av deras sjuksköterskor*. Man slipper vänta i telefonkö. De har öppet några timmar även lördagar och söndagar för akutfall. Allt fungerar ljusår bättre än vad detgjorde på den gamla vårdcentralen där det var svårt att få en tid akut. Här löper allt smidigt och personalen byts inte ut stup i kvarten: http://www2.praktikertjanst.se/2/Halsocentralen-Sankt-hans/
* Nu har nog hela regionen (Skåne) infört samma telefonsystem på alla vårdcentraler.
Jag tror jag ska flytta till Lund! Sådär bra har vi det inte här i huvudstaden.
Och där jag tillbringar sommarhalvåret ser jag med oro på hur det ska gå med det lilla lokala apoteket, nu när ytterligare apotek etablerat sig i tätorten några mil därifrån. ”Bara vårdcentralen finns kvar klarar vi oss nog.” Men vårdcentralen är omvandlad till en filial, läkartimmarna nerdragna till ett minimum och öppettiderna kräver förstoringsglas…
Här fanns tre apotek innan avregleringen. Nu finns fem, men snart är de bara fyra.
Det ”nya” apoteket nästan bredvid det ”gamla” i centrum får stryka på foten.
Häpet fick jag massor av rabatt idag. Det var tredje gången jag hämtade ut den sorten. Först på ett apotek, sen något billigare på ett annat apotek och när jag nu var på det andra igen så fick jag kolossalrabatt. Mysko.
Det är något med den uppsplittrade inköpsordningen och nya inköp varje månad och att förra månadens upphandling inte får upprepas hur lyckad den än var. Då måste man sälja ut innan det blir för gammalt… eller nåt.
En apoteksanställd försökte förklara det där för mig (men då handlade det om varför man inte kunde ha något i lager), men jag förstod inte riktigt hur det fungerar. Eller inte fungerar. Den apoteksanställde var både upprörd och mycket ursäktande.
Har du kollat bäst-före-datum?
Undrar
/Misstänksam.
Att det blivit sämre service på glesbygden ex. i Lima är inte så konstigt. Det blir så när det inte är lönsamt att vara etablerad på en mindre ort. Med ett statligt monopol så kan man klara det fast alla enheter inte är lönsamma. De kan tjäna pengar i tätorterna och därmed klara av att hålla igång enheter i glesbygden. Om vi nu är irriterade över apoteksreformen så bör vi ju se till att inte samma sak händer med Systembolaget. Där kan man i alla fall handla samma varor i hela landet till samma priser och med ett stort utbud av olika sorter. Visserligen kan vi få vänta någon dag på vissa sorter som vi får beställa, men det går att ordna. När det gäller priserna på ex. viner så är de förmodligen för oss i Sverige lägre än vad de borde vara. Systembolaget är en sådan stor inköpare troligen den enskilt största i hela Europa och kan med det pressa priserna vid sin inköp. En bekant har delgett mig följande story. De var med på en gruppresa i Spanien med bl.a. besök på vingårdar och avsåg att köpa fina viner till bra priser. En i gruppen hade dock varit förutseende och tagit med sig en systemkatalog på resan. Där kunde de konstatera att priset på bolaget var det samma som hos odlaren i Spanien. De frågade då odlaren om detta. Han förklarade det med att när Systembolaget handlade så köpte de sådana mängder och kunde med detta pressa priserna därefter. Det är den enskilt största inköparen i hela Europa. Vi kan ju tänka oss hur utvecklingen kommer att bli om en enskild handlare ska köpa viner bara till sin butik. Är ingen fanatiker av monopol men i fallet med Systembolaget anser jag att det är en fördel för oss utanför storstäderna. Det borde även gå att få statliga monopol att vara serviceinriktade. Det får inte vara för stelbent eller fanatiskt åt något håll.
Ju mer jag försöker sätta mig in i apoteksprivatiseringen, desto krångligare blir det. Men när Göran Hägglunds egen privatiseringsutredare säger att det där med ett locka investerare med att de får lägga på en extra tia per förpackning var onödigt, undrar jag om det inte gick lite för fort det hela: ”Min bedömning under hela utredningen, grundad på kontakter med riskkapitalister, var att konkurrensen kunde leva på de marginaler som redan fanns i det svenska systemet”, säger Lars Reje. ”Det var unisont från deras sida och riskkapitalbolagen hade ju pengar i kassan.” Det handlade då om tre riskkapitalbolag som med hjälp av bland annat avancerad skatteplanering lyckades göra stora vinster på apoteksaffärer. De storköpsrabatter som tidigare kom apotekskunderna till del (som Systembolagskunderna idag) blir i stället vinster hos de privata bolagen.
Förr i världen sa man om den lilla idylliska staden Gränna att där bodde sju postmästare trots att det inte fanns något postkontor. Postmästarna hade flyttat dit som pensionärer. Småningom fick dock staden ett riktigt postkontor. Något systembolag fanns inte utan alkoholhaltiga drycker fick beställas och sedan avhämtas i Kalles tobaksaffär. En fördel därmed var att man kunde hämta sina varor på lördagar – då vanliga systembutiker hade stängt. Åren gick och så kom stora postkontorsnedläggningen. Då etablerades ett systembolag i Gränna i före detta postkontoret. Namnet var givet: Flaskposten!
Vad fint med Flaskposten. Man blir ju riktigt nyfiken på hur de löst det med apoteken!
Jag hoppas att Flaskposten överlever länge. Man har ju hört talas om en och annan flaskpost som kommit i land efter många år till havs.
Med apoteksinspiration har jag nu knåpat ihop ett nytt blogginlägg som heter Arg. Hoppas det inte tynger ditt humör. Du får en länk till Varför är inte alla… om du vill. Men slipper om du hellre gör det.
Trevlig fredag kväll!
Hej där i Hjo! Det måste jag ju kolla. Och länka gärna – the more the merrier!
Innan jag o kar läsa alla jättearga inlägg och kommentarer måste jag bara få pysa ut lite ilska: JAG ÄR JÄTTEARG!!
För oss som var STORKONSUMENTER vid tiden för avreglering och övergång till det nya systemet med behov av både specialkost, stomiprodukter (hjälpmedel) och receptbelagda läkemedel i drivor, var förändringen enbart en försämring!
Mest krångel och vi fick aldrig ut hela uttaget med bara ett besök efter omställningen. Nu för tiden är vi normalkomsumenter som har möjlighet att shoppa schampoo och balsam när vi hämtar ut några askar på recept. Ganska ofta finns inte medicinerna på hyllan (man har ju inga lager i dom nya apoteken) och ett uttag kräver därför ofta två besök. Men det är smälla man får ta. Man kan ju köpa smink också!
Jag är ju själv sällankonsument och har inga särskilt omfattande behov för egen del, men när jag hjälper andra hämta ut mediciner häpnar jag över hur vingligt det är nuförtiden. Jag har ju inte full koll på vad det är som behövs till vadnär jag tar ut åt andra, har bara en lapp med aktuella mediciner med mig och hur mycket jag än beställer och planerar och ordnar framförhållning för deras räkning så blir det alltid ”restnoterat”, ”finns inte hos tillverkaren”, ”allt redan uttaget” och liknande besked, sedan en ny genom gång med receptinnehavarna som förklara och berättar: ”Nej, där är inte alls allt uttaget. Det är ett recept som gäller för tre förpackningar, tre gånger, men jag fått ut bara en förpackning per gång, eftersom det var allt som fanns; man har bara noterat tre uttag, och då ser det ju ut som om jag tagit ut allt trots att jag har sex förpackningar kvar att ta ut.” Krångligt! Och en följd av bristande lagerhållning och stressad personal.
Exakt vår erfarenhet också. Trist!
Men samma saker var ju förekommande under monopoltiden också. Man måste då som nu ha koll på sina medicinlistor och klarar man det inte själv måste någon annan hjälpa en därmed. Sedan nyordningen har det hänt mig en gång att en av mina mediciner inte fanns hemma och jag fick vänta två dagar på den. På monopoltiden hände det varje gång jag hämtade ut.
En sak irriterar jag mig på och det är att ens mediciner så ofta byts ut mot likvärdig billigare. I sig var det samma sak under monopoltiden. Det som är irriterande därmed är att tabletterna/kapslarna vid utbytet ser helt annorlunda ut. Än så länge klarar jag det, men jag tror att det kan förvirra många.
Det verkar vara väldigt olika med apoteksservicen i landet – skönt ändå att inte alla måste vara jättearga hela tiden. Det har gjorts en del undersökningar om tillgänglighet och annat och det verkar som tillgänglighet räknat i antal öppettider och liknande ökat, medan tillgänglighet mätt i andel kunder som får sin medicin vid första besöket minskat. Fast det har ju inte minskat till noll, så du tillhör uppenbarligen dem som haft tur. För mig är det tvärtom.
Det där med att mediciner kan bytas ut har också lett till att några läkemedelsproducenterna ibland väljer att undanta en del mediciner från högkostnadsskyddet, eftersom de ändå blir utbytta. Vill man då ha den medicinen får man betala hela beloppet själv även oom man har högkostnadsskydd. Så var det nog inte tänkt från början. Och med de nya upphandlingsreglerna sker upphandlingarna oftare och nya mediciner dyker upp hela tiden och det blir verkligen förvirrande.
På ca 32000 invånare i staden här har vi 6-7 apotek som inte heller ”har allt hemma”. De övriga upp till ca 72000 i utkanterna har ett sämre antal att tillgå.
På några av apoteken möts jag strax jag sätter foten innanför och får deras erbjudanden på allt annat än det jag ska ha. Apoteken idag har allt, men mindre av mediciner till vissa tider. Som vårdgivare med ansvar för beställning/hemhämtningen av omsorgstagarens livsviktiga mediciner hade jag stora problem. Än värre för den jag hade ansvar för! Så frågade jag om det skulle underlätta för apoteket om jag en vecka före inkom med behovet så de hann få hem det som behövdes; det funkade bra.
Jag tror det där kravet på ”merförsäljning” och kortare expeditionstider har skapat rätt mycket stress för dem som jobbar på apotek och därmed mer missar av olika slag.
Och visst, framförhållning är det som behövs i livets alla lägen, men så finns det regler om att man inte FÅR beställa nytt förrän si och så mycket av medicinen är förbrukad och då måste man vänta tills det är så lite tid kvar att ett besked om ”restnotering”, eller ”tillverkas inte längre” leder till förseningar i leveransen så att det i värsta fall ändå blir ett medicinlöst glapp i slutändan!
Men det där reglerna om medicinbeställningar fanns ju redan på monopoltiden. De har ju inget med apoteksreformen att göra. På sin medicinlista som man kan få utskriven eller kolla på via ”Mina vårdkontakter” står ju allt angivet. Hur länge receptet på viss medicin gäller, när man tidigast kan beställa ny, hur många uttag man har kvar. Relativt nytt är däremot att man numera får en lapp på apoteket när man tagit ut sista uttaget på en medicin. Den där tiden man har på sig för att ta ut medicin är en månad. Nog räcker den som framförhållning.
På mitt apotek fungerar det som så att om man bara ska köpa något receptfritt finns särskild kassa därför. Om man ska hämta ut receptbelagt trycker man ut en kölapp i entrén. Har man redan beställt via nätet, trycker man ut en annan kölapp – och då blir man i regel betjänad direkt. I det senare fallet finns allt man ska hämta ut redan klart i en liten låda. Vill eller kan man inte beställa digitalt kan man lämna in sin medicinlista där man bockat för vad man ska ta ut och så hämtar man allt ett par dagar senare. Jag ska kolla med personalen på apoteket (flera är kvar sedan monopolets dagar) om det är stressigare nu. Jag upplever inte dem som stressade utan som glada, vänliga och tillmötesgående även när lokalen är fylld med kunder. Mig veterligt har de inte missat något i samband med mina besök på apoteket. Vet inte heller om det missas mer nu än tidigare.
Jag retar mig inte heller på övrigsortimentet – det är just inget jag själv inhandlar särskilt ofta. En kam, en nagelsax är nog senaste övrigt jag köpt där.
Undrar om inte beslutet om att många receptfria läkemedel får säljas på alla möjliga håll, är det som ligger bakom apotekens ytterligare utbud av övriga produkter. Apoteken tappade ju många kunder genom det beslutet.
Funderar lite på hur det var när jag växte upp fyrtio- och femtiotalet. Apoteken var nog privata och drevs av apotekaren, som tillsammans med sina anställda tillverkade en hel del mediciner själva. Mest minns jag att man kunde köpa goda lakritsstänger på apoteket. På sjuttiotalet blev Apoteksbolaget AB ägt gemensamt av staten och Apotekarsocieteten. 1985 köptes Apotekarsocietetens aktier av Apoteksbolagets pensionsstiftelse. År 1998 ändrades namnet till Apoteket AB. Genom köp av pensionsstiftelsens aktier blev staten ensam ägare. Nuvarande apoteksreform har varit i gång i fem år och framför allt har tillgängligheten ökat.
Jag är övertygad om att det finns apotek inom det nya systemet som sköter sig bra och som har kloka chefer. Men på annat håll stressas personalen av timstudier och uppmaningar att se till att de har ”minst tre rader på kvittot”. De ska alltså inte nöja sig med att sälja det kunden frågar efter utan helst också sälja två saker till, så att det blir tre rader på kvittot. Utbudet av allahanda varor utöver rena apoteksvaror tar tid från det de är utbildade för och många apoteksanställda menar att tiden för rådgivning har minskat.
Jag har i sig mest erfarenhet av mitt närbelägna apotek (som efter reformen tillhörde Medstop, sedan gick Medstop och Kronan samman, så nu heter det Kronans Apotek) och som jag redan skrivit så upplever jag det på flera sätt som lika bra om inte rent av lite bättre än gamla apoteket. Det som har förbättrats digitalt hade kanske kommit i vilket fall som. Receptfria mediciner och övrigt sortiment sköts mestadels av apoteksbiträden vid egen kassa – men får de någon medicinsk fråga hör de alltid efter med den utbildade personalen. Huruvida tiden för rådgivning minskat vet jag inte, men nog ger de råd och förklaringar till såväl mig som andra kunder. Om de känner sig pressade av att hålla uppe sitt apoteks försäljning, därom vet jag inget – men de arbetar ju på ett ställe där omfattningen av försäljning har betydelse, precis som i alla andra butiker. Huruvida det generellt är stressande vet jag inte.
Det finns undersökningar som tyder på att stressen tilltagit hos de anställda, men jag har framförallt hört många berättelser om ökad stress och en känsla av att ha för mycket att göra utan att få använda sina yrkeskunskaper, från många i bekantskapskretsen (som på olika sätt är engagerade i vården). Men statistik är en sak och verkligheten är (delvis) en annan. Jag menar att även om så många som säg 70% skulle tycka att det blivit sämre, finns det ju 30% som inte tycker det, som kanske till och med tycker att det blivit bättre.
Du skriver om Apoteksprivatiseringen som jag länge tänkt skriva om, men inte kommit till skott. Arg är jag inte, borde nog vara det! Däremot tycker jag det är förfärligt och fnyser litet när jag ska hämta medicin åt patienter. Vanliga mediciner som inte finns hemma! Patienten ska vänta! Då brukar jag sända mina tankar till alla gamla och som behöver sina mediciner, är det rimligt att de ska behöva gå till ett par tre Apotek innan de får sin medicin, eller återvända till Apoteket efter någon/ett par dagar!
Att det sedan sitter folk som tjänar pengar på att ge oss kunder SÄMRE service än tidigare, pengar som kanske försvinner bort någonstans – det är inte riktigt acceptabelt.
Tack för att du satt fingret på och skrivit om ett problem som borde frambringa ett vansinnesskrik! ;-)
Tack! Ja, det bekymrar mig att det krävs både datorvana och god överblick för att klara uttagen om man är beroende av mediciner kontinuerligt. Och det är något med privatiseringarna, dess möjligheter till missbruk, som ökar behovet av regleringar och kontrollapparat och så har vi hamnat i nya konstiga regelsystem, som gör det svårt för kunderna.
Men det var väl precis samma regler som innan privatiseringarna. Samma medicinlistor. Vad är det för regler som har tillkommit? Det som tillkommit är ju förenklingar för kunderna. Det är givetvis ingen som tvingar någon att beställa digitalt, men numera är det allt större del av befolkningen som har god datorvana. Det är inte krångligare nu än tidigare. Snarare tvärtom.
Klarar man inte själv av att hantera inköpen av sina receptbelagda mediciner som man behöver kontinuerligt finns hjälp på olika sätt att få. I region Skåne finns t.ex möjlighet att få hjälp med DOS-förpackade läkemedel. http://www.svenskdos.se/
Det verkar som om reglerna ändrats en del och nya myndigheter tillkommit, men uppriktigt sagt är det i snårigaste laget för mig.
Jag vet bara av egen erfarenhet att jag tidigare kunde gå hem med de mediciner jag skulle hämta, samma dag, men att jag idag måste gå runt till några olika apotek innan jag samlat ihop allt (nej, de olika apotekskedjorna ringer inte och kollar hos varandra om en medicin finns inne). Samma mediciner, samma åtgång, stor skillnad i tillgänglighet.
Så här skriver Myndigheten för Vårdanalys, apropå tillgängligheten.
”Det har blivit svårare att få tag i receptbelagda läkemedel vid första besöket på apotek. Ett bättre utnyttjande av internet- och telefontjänster kan vara ett sätt att begränsa problemet.”
De nya reglerna (2011 om jag förstått rätt) om utbyte av medicin förklaras så här av Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV)
– Utbyte får inte ske om du som kund motsätter dig utbyte. Du får då betala mellanskillnaden mellan det läkemedel som skrivits ut på receptet och det billigaste läkemedlet på marknaden. Mellanskillnaden ingår inte i läkemedelsförmånen. (Det är möjligt att det inte är en ändrad regel, men genom splittrad upphandling blir det olika på olika apotek och svårhanterligare för kunden.)
– Du kan begära att utbyte sker mot ett annat utbytbart läkemedel än det billigaste alternativet (dvs det som TLV bestämt), men du måste då betala hela kostnaden själv utan läkemedelsförmån.
– Eftersom det billigaste läkemedlet på marknaden kan variera från period till period kan du vid varje tillfälle få läkemedel som ser olika ut men som innehåller samma verksamma läkemedelssubstans. Det är därför viktigt att vara observant, så att du t ex inte tar dubbla doser av samma läkemedelssubstans.
Hur mycket som är nytt i detta vet jag inte, men effekten av att flera av varandra oberoende kedjor, utan samordnad upphandling, ska förse oss med läkemedel kan leda till förvirrande situationer. Som när jag skulle köpa ut tre förpackningar av en medicin: på första apoteket fanns den inte men jag kunde få beställa en ersättningsmedicin som skulle komma två dagar senare. Jag gjorde det och återkom två dagar senare. ”Restnoterat hos leverantören”. Då gick jag till nästa apotek och fick förslag på att beställa en annan ersättningsmedicin. Gjorde så, men det blev någon miss i beställningen, så där gav jag upp och gick till ett tredje apotek, där jag fick ut den medicin jag skulle ha, men bara en förpackning…
Om man lägger ihop effekterna av
– sämre lagerhållning, vilket alla apotek som jag besöker förgäves har som förklaring till att medicinen inte finns inne,
– mediciner som helt tas bort från högkostnadsskyddet för att de riskerar att bli utbytta
– avsaknaden av gemensam databas för de olika apotekskedjornas lager och
– att det, såvitt jag kan se, enligt nya regler inte längre krävs att det finns en apotekare på apoteken, utan det räcker med en receptarie
…ja, då tror jag att man har i alla fall några delförklaringar till att det är många som tycker att det blivit sämre. Men detta ämne är tydligen väldigt krångligt. Återkommer när jag doktorerat på apoteksreformen:-)
Det är inte nytt när det gäller generiska läkemedel. Möjligen kan någon liten detalj ha ändrats. Genom att läkemedel byts ut sparar staten cirka 8 miljarder/år. Reformen kom 2002 och kanske har någon liten detalj ändrats de senaste 5 åren, men det är inget jag lagt märke till. Det jag inte tycker är bra med generika är att utseendet på tabletter skiftar så och det kan vara förvirrande – i synnerhet för äldre. Men som sagt, det är inte något som har med privatiseringen att göra.
Huruvida apoteken generellt har sämre lagerhållning än tidigare vet jag inte. Det var vanligare på gamla Apotekets tid att något fattades för mig. Antar att varje enskilt apotek dels har ett standardsortiment, dels baserar lagret på den försäljning som förekommer. Om något skulle saknas på mitt apotek finns det att avhämtas efter en à två dagar. Numera förbeställer jag alltid och då finns allt fixt och färdigt när jag hämtar ut (jag intar åtta olika mediciner dagligen) – det är smidigt och går i regel snabbt när jag väl besöker apoteket.
Att vissa läkemedel mister sin förmånsstatus hänger inte samman med privatiseringen utan är ett sätt att minska samhällets kostnader.
Om varje enskilt apotek alltid skulle ha ett mycket stort och allomfattande lager på plats, skulle de öka priset för konsumenterna ytterligare. Lagerhållning är dyrt.
Lite funderar jag på om det inte kan spela in att det fanns ett motstånd mot privatiseringen och att det därför letas fel och brister. Att det finns ett rätt stort tyckande och en inte föraktlig andel hörsägen med i allt negativt som skrivs och sägs om apotekssverige av i dag.
Min erfarenhet grundar sig på ett enda välfungerande apotek och dess föregångare och för egen del har jag funnit att nyordningen är snäppet bättre.