Valentin, ack Valentin! Vad har du ställt till med? Du skulle bara veta vad som hänt sedan du var hygglig nog att viga kristna par en gång i tiden, trots att det var förbjudet. Sedan blev du ju, enligt helgonlegenden, halshuggen just den 14 februari år 269.
Det har varit mycket hjärta och smärta sedan dess kan jag berätta. För många innebär den fjortonde februari frustration, fumliga försök, fåniga formuleringar, fnissiga framstötar, fåfänga förhoppningar, falska förspeglingar eller fullständiga fiaskon. Och geléhjärtan.
Fast i Finland kanske det fungerar bättre för där har det blivit en allmän vänskapsdag och det är ju väldigt trevligt.
Den fina kattbilden finns ”på nätet”. Jag borde ha bättre koll på upphovspersonen, men det missade jag.
Nåväl, det finns mindre romantiska aspekter på alla hjärtans dag och på apoteket hittade jag några förmånserbjudanden. Den 14 februari kan man kolla blodtrycket gratis. Alternativt kan man välja att köpa en blodtrycksmätare till rabatterat pris.
Jag kan ju också passa på att berätta hur det gått efter hjärtoperationen för snart fem månader sedan. Bra. Det har gått jättebra och ”om problemet inte återkommet inom tre månader kan du betrakta det som fixat”, sa den duktiga hjärtläkare som opererade mig. Hur det funkar, eller inte funkar har jag beskrivit här. Även om det inte var direkt farligt var det väldigt hindersamt. Jag måste lägga mig ner för att inte svimma och ligga kvar tills det gick över. Fem timmar i värsta fall. Då är det svårt att planera sin dag. Ibland gick det ett par tre veckor utan att det hände nåt, ibland var det var och varannan dag.
Också en hjärtoperation. Pappa sågade isär en träbit, spegelvände bitarna och limmade ihop dem.
Väldigt skönt att vara av med eländet, det är det faktiskt, men jag har några trevliga minnen med mig från de där tillfällena då jag nästan svimmade. Ett samtal på en trapp i Vasaparken, med en person som höll mig sällskap en timme, tills jag mådde bra igen. Taxichauffören som helt enkelt tog upp mig i famnen och körde mig till Södersjukhuset. En busstur, liggande i baksätet på en buss i södra Oman, medan chauffören tankade och servade bussen inför nästa tur, en tågresa då man ordnade liggplats åt mig trots att det var rätt fullt… Hjälpsamhet utan att dramatisera, trevliga omtänksamma lösningar. Fina minnen, hjärtevärmande!
Så jag är glad åt att mitt hjärta numera fungerar som det ska, men också glad för all hjärtlighet och hjälpsamhet jag mötte när det inte gjorde det.
Valentin är veckans lördagstema, enligt Bildbloggen. Här finns alla lördagstemabloggare: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
I nöden provas vännen heter det ju. Man kan bli förvånad ibland hur välvilliga och hjälpsamma människor är när det verkligen behövs! Har aldrig hört talas om det som drabbade ditt hjärta, härligt att det gick bra! Känns bra att få gratulera lite särskilt på alla hjärtans dag därför!
Ja, i nöden prövas både vännen och medmänniskan och jag är helt överväldigad över provresultaten! Att man tar sig tid, att man försöker hitta bra lösningar, all omtanke och all kreativ fantasi. Tack för hjärtgrattis!
Så skönt att du klarat tre-månaders-testet! Då är det ju fint fixat!
Jag minns en man med återkommande arytmier som genomgick ablation flera gånger men som ändå kom in för elkonvertering gång på gång. Men de allra flesta som måste sövas för strömstöten såg jag bara en gång vardera.
Skönt är också trähjärtat!
Jag var ju svårövertalad. Tänkte att man vet vad man har men inte vad man får och jag hade hört talas om alla omablationer som ändå inte hjälpte. Det var särskilt en trevlig hjärtläkare på Karolinska som lade ner mycket tid på att få mig att förstå fördelarna med en operation och som till sist lyckades. Jag borde ju skriva till honom för sjutton! Det ska jag göra!
Nu fick jag veta en massa om hur hjärtat fungerar, för jag tittade tillbaka via dina länkar. Jag har själv förmaksflimmer och det är inte så dramatiskt så att jag svimmar, men nog så otrevligt när pulsen går i 180 knutar och hjärtat sitter uppe i halsgropen och bankar.
Piller ska det till och med dem fungerar jag skapligt.
Ha en härlig Alla Hjärtans dag!
Kram, Ingrid
Tur att det finns piller som hjälper och läkare som kan beskriva vad som händer, så att man slipper oroa sig mer än vad som är nödvändigt. Hoppas ditt hjärta håller sig lugnt idag!
Hjärtligt, personligt, bildgrant, upplysande, välskrivet, humoristisk …
full pott; hjärtepott!
Hjärtegott till dig!
Hjärtligt tack och detsamma!
Vilket härligt inlägg! Hade ingen aning om din hjärtoperation och allt däromkring. Spännande att följa dina länkar och tänk så underbart med alla varma, hjälpsamma människor. Intressant läsning om hur hjärtat fungerar också… tack, tack!
Önskar dig en fin Alla hjärtans Dag… och alla andra dagar också!
Ja, säga vad man vill om kroppens krämpor, men allmänbildande är det! Inte hade jag brytt mig om att ta reda på allt det där om hur hjärtat fungerar om det inte hade börjat krångla.
Tack – och detsamma!
Så bra att hjärtat slår! Trots alla trevliga och omtänksamma människor du träffade är det bättre med ett hjärta som pumpar i takt.
Trevlig lördag – nu börjar Melodikrysset!
Visst föredrar jag ett fungerande hjärta! Det gäller att komma ihåg att de där hjälpsamma och omtänksamma personerna finns där hela tiden, även när inte hjärtat krånglar. Lycka till med Melodikryssandet. Gissar att det kan bli lite hjärtetema där idag!
Får jag komma med två Länktips på temat?
Hör Sofias berättelse om hennes hjärtstopp och den efterföljande transplantationen.
Ni kan även läsa berättelsen på hennes blogg.
Tack för länkarna – vilken klok tjej! Imponerande vad man klarar av idag. Hjärttransplantation var ju en världsnyhet på sin tid. Idag är det väl snudd på rutin, med ett femtiotal transplantationer om året.
Jag har varit rätt så frånvarande de sista månaderna på bloggen och inser att jag nog visste om att du skulle opereras osv…men tyvärr och förlåt mig, jag har inte uppdaterat mig själv här inne och på andra ställen på länge. Jag är oerhört glad för din skull att det har gått så himlarnas bra och att du nu mår bra igen. Ett verkligt hjärteinlägg som värmer mitt hjärta särdeles mycket. Vi har så mycket att vara glada för här hos oss i Norden. De kan så mycket och vet så mycket om hur de ska fixa oss friska igen. Sjukvården och forskningen borde uppmärksammas extra mycket en Alla Hjärtansdag.
Stort grattis Karin! Det är nog bara du som har den där speciella gåvan att vara glad för den värmande omtanken som finns lite varstans, i trafiken och på trappsteg, bara du som kan ta vara på stunden på rätt sätt mitt i ett hjärtligt kaos.
En innerligt fin Alla Hjärtansdag önskas!
Hej och välkommen åter från er årliga utflykt! Ska bli spännande att läsa om framöver hos dig.
Uppriktigt sagt glömmer jag själv den där operationen när jag inte bli påmind (som denna hjärtfokuserade dag). Jag skulle ju tillbaka till sjukhuset för besiktning efteråt – det måste jag försöka komma ihåg att boka. Jag har inte informerat om läget här på bloggen heller, förrän nu, med andra ord är jag försumligare än du i det fallet! Och visst har vi världens bästa sjukvård, trots att vi klagar och gnäller en hel del. Nu ska jag ta mig samman och skicka meddelanden till alla som var så proffsiga och omtänksamma före och under operationen. De måste få veta hur himla nöjd jag är!
Det var väldigt väldigt bra att du tog emot den där operationen, hälsa från mig när du skriver till läkaren.
Väldigt bra! Och jag kommer på flera fördelar hela tiden. Som det där med sim- och roddturerna. Det var ju tyvärr den där rörelsen framåt, med armarna ihop, som triggade hjärtsnurret. Vilket ju är precis vad man gör när man simmar eller ror. Det gick för all del att lägga sig på rygg i sjön och flyta tills det gick över. Eller att lägga sig ner i ekan och låta den driva tills man kunde ro igen. Förra sommaren blev det inte alls så mycket simma och ro som jag ville. Men nu! Eller i sommar då…
Det gläder mig att det gick bra med operationen och att du ”kan betrakta det som fixat”. Härliga ord att höra! Ungefär det sa doktorn till mig senaste gången jag var inne på kontroll för min numera borttagna livmodercancer. Fantastiska formuleringar i ditt inlägg förvånar frun. Att du kunde komma på så många!
I dessa tider när folk skjuter ner varandra är det tröstande att höra hur många vänliga och snälla människor det finns i världen i alla fall.
Varm kram till dig från Ingrid
Så otroligt skönt och jag förstår din lättnad! Det var ju dessutom en mera svårupptäckt och lömskare sjukdom som du hade.
Jag kommer på nya fördelar hela tiden med att ha ett hjärta som man kan lite på. Senast idag när jag var på jakt efter trattkantareller i de närbelägna affärerna. Fanns inga, men till sist fick jag trattisar av en snäll granne! Om man inte kan gå långpromenader i skogen på egen hand blir magert i vinterförråden. Inga egna trattkantareller alls i höstas. Men i år blir det plocka av!
Kram tillbaka!
Hualigen, knas i hjärtat är inget att leka med.
Och jag som tycker det är otäckt när musklerna runt omkring gör sig påminda…
Även om orsaken till varför inte var rolig så är det ju härligt att läsa att så många människor ändå tog tag i sig och hjälpte dig. Det finns alltför många hjärtlösa som bara tänker på sig själva…
Skönt att du mår bättre!
Som Karin på Pettas skriver, jag visste inte jag heller men förstår nu att du har inte berättat så mycket om det här. Jag har ju haft fullt upp med att vara EGO och bara ta hand om mig själv ett tag och inte varit så aktiv hos Er andra…
Ha det fint!
Det är så skönt att kunna planera promenader, skidturer och – till sommaren – skogsvandringar och simturer utan att behöva tänka på att någon måste plocka upp mig om jag blir svimfärdig! Imponerad av de skickliga läkarna och vad man klarar av nu för tiden. Jag har ju inte skrivit så mycket om hjärtproblemen här. Väntade tills operationen var klar, och så nu när jag kan konstatera att det verkar ha funkat. Så skönt!
Om hjärta och smärta har vi ju redan pratat en hel del. Så jag avstår från det temat.
Och eftersom jag är en jäkla surgubbe som tycker att alla importerade sedvänjor är kommersiellt skit så tänker jag verkligen inte säga något om hjärtdagen heller. Eller om Halloween. Eller den kristna julen. Eller Mårten. Påsken kan jag acceptera. Den är visserligen också importerad en gång för länge sedan, men eftersom jag misstänker att jag (eller förfäderna) importerades bra mycket senare så får den väl vara då. Påsk, midsommar och TPH-dagen. Det är mina helger.
Jag är rädd att vi försummat TPH-dagen på sistone. Kan nog inte minnas riktigt när vi firade den sist, om ens någonsin. En god början vore kanske att ta reda på vilken dag det är. Och om det krävs några särskilda arrangemang, annat än självklara åtgärder som nytt (fast gärna antikt) toapapper i alla toapappershållare.
Här finns information om TPH, för dem som undrar vad det kan vara för något.
Det som är unikt (och även innovativt och fint) med TPH-dagen är att den inte har ett fast datum. Den firas närhelst ett tillräckligt antal TPH-amatörer samlas nära ett TPH-objekt av betydande dignitet. Betydande behöver inte vara så överväldigande stort som förra gången det begav sig. Det räcker faktiskt med att man hittar ett unikt och för forskningen hittills okänt medium eller en romersk skrapskärva. Eller helt enkelt att man känner att behov (av firande) uppstår.
TPH-dagar kan vara arrangerade eller spontana. En möjlig arrangerad TPH-dag skulle kunna vara öppnandet av Bergslagens Största Bokloppis i Hjulsjö nu i vår. Jag tänker mig att Sleipnerdasset kan vara ett objekt av tillräcklig dignitet och att Stinsen i Hjulsjö, yours truly med bihang och kanske frun själv skulle kunna vara en tillräckligt stor skara TPH-amatörer. Korrespondent från TPH-bladet kommer att vidtalas för sedvanligt fyllig rapportering.
Kombinerad bokloppis i Hjulsjö och TPH-dag låter som en fullträff. Men i vår? Är det inte mitt i sommaren?
Jo, kanske mera så. Den vår de svage Kalle Anka, kan vi väl säga då.
Jag ska snacka med stinsen – och jag tar den blåa SJ-kavajen på.
Som den sommar Arne Anka kallar sommar? Men den blåa kan det ju ändå inte bli fel.
Bra inlägg!
Detta hade jag inte en aning om och ska läsa mera i den länk du hänvisade till.
Själv har jag fått låna hem en blodtrycksapparat pga. högt tryck. Ska kolla mig själv under en vecka och … Blev mycket snopen över att mitt tryck var högt *ler*
Ha det bra/kram
En åkomma som heter supraventrikulär nodal återkopplingstakykardi har inte så stora chanser att bli känd:-) Den är inte heller så vanlig, men skulle du råka på någon som tvekar om operation kan du alltid hänvisa till mig. Klart värt besväret!
Det är ju lurigt med högt blodtryck, för ofta märker man det ju inte alls. Och motmedlen är många. Innan man börjar med diverse piller kan man testa om det inte hjälper med lagom motion – särskilt skogspromenader gör susen.
Vilken f-bragd!
Man kan ju undra vad Valentin hade tänkt idag om alla jippon. Den finska varianten låter mycket bättre tycker jag. Men jag måste ge ”marknaden” en eloge. Den har verkligen lyckats ordna så att geléhjärtan är ett måste (inte för mig). Några dagar före 14 februari kom Krusidullan hem och utbrast upprört:
– Mamma! Du måste köpa geléhjärtan!
Skönt med ditt hjärta.
Ja, jag marknadens verkligt stora bravad är nog att de lyckats kränga något så pass ointressant som gelegodis i ofattbara mängder!