Det mytomspunna Timbuktu är okänt och ligger långt borta, ungefär som Samarkand. En avlägsen plats. Exotisk, men också historisk.
Den här vägskylten visar att det tar 52 dagar att komma dit, med kamel. Men var sjutton ligger det?
För ett par år sedan nådde Timbuktu nyhetsrubrikerna även i Sverige. Staden ligger i norra delen av Mali och invaderades 2012 av den extrema islamistiska gruppen Ansar al-Dine. De ser sig som jihadkrigare för den rätta tron och de införde stränga regler om vad som är förbjudet: musik, fotboll, rökning och mycket annat. Kvinnorna måste täcka all hud. 
De tålde inte traditionell kultur. Byggnader, skulpturer och böcker förstördes. Men de allra flesta gamla handskrifterna räddades.
I januari 2013 drev Malis militär ut islamisterna ur Timbuktu. Det sista ockupanterna gjorde var att sätta eld på den byggnad som de använt som inkvartering, Ahmed Baba Institutet. Där förvarades ett viktigt världsarv, unika handskrifter från 1000-talet och framöver.
Innan islamisterna hann sätta eld på institutet hade dock den ansvariga arkivarien, Abdel Kader Haidara, hunnit smuggla ut 300 000 manuskript. Han började gömma dem så snart islamisterna kom till stan. Skrifterna packades i plåtlådor inlindade i filtar. De gömdes först i privata hem och kördes sedan, några åt gången, till lastbilar eller båtar som tog dem vidare till huvudstaden Bamako. 
Och varför skiver jag då om detta idag? Jo, jag har sett filmed Timbuktu och tänkte skriva om den. Men innan jag gör det behövde jag påminna mig om bakgrunden. Islamisterna trängdes alltså tillbaka. Timbuktu har åderlåtits både på människor och värdefulla byggnader, men de flesta av de gamla manuskripten är bevarade. Filmen handlar främst om Timbuktu under ockupationen och hur en fridsam, musikälskande befolkning möter en helt ny form av islam. Jag återkommer om den.
Parallellen till Tempelriddarna är kanske inte 100 %. Men det vore intressant att få en jämförelse.
Ja, det finns nog många likheter. Undrar vem som kan kunna mer om detta?
Fast – vid närmre eftertanke finns en viktigt skillnad: tempelriddarna gav sig på dem som hade en annan trosuppfattning än de, medan de islamistiska krigarna i Mali gav sig på ett samhälle som omfattade samma religion som de, om än – enligt jihadisterna – i alldeles för avspänd och förströdd form.
Skillnaden är inte alls avgörande. I grunden finns det enligt de olika kristna uppfattningarna en Gud. Ur denna uppfattning har det uppstått ett antal olika fraktioner varav katolicismen, protestantismen, grekisk-ortodoxa med flera är några. Och inom protestantismen har vi hur många sekter som helst. Jag vill minnas att det fanns ungefär sju ”mindre gudliga trähus” där sekterna höll sina sammankomster bara i vår hemby med omnejd.
Islam har samma Gud som kristendomen. Men Mohammed tyckte att Jesus hade gjort ett dåligt jobb och menade att han skulle bättra på saken. Och vips hade vi islam.
Det första stora sönderfallet var, om jag förstått rätt, att shia och sunni efter Mohammeds död tyckte lite olika om några detaljer och hur viktig släktskapen med Mohammed var. Detta har senare blivit den stora konflikten inom islam.
Hur många sekter som sedan uppstått inom islam har jag ingen aning om, men jag tror att kristendomen har varit mycket värre i det avseendet och de grymheter som vi idag uppfattar som barbariska och medeltida förekom under ”vårt” heliga krig under elvahundratalet och senare, dvs Tempelriddarna med efterföljare. Våra grymheter pågick under många århundraden och det var väl egentligen först under nittonhundratalets senare hälft som Västerlandet upphörde med de värsta övergreppen på folkgrupper inom och utom Europa som behövde ”räddas” till den rätta tron.
Belöningen i de kristna heliga krigen var att få absolution så att man slapp helveteselden och i stället fick en vit särk, vingar och ett strängaspel. Troligen var tillgången på villiga fruntimmer underförstådd (det var män som krigade på den tiden).
Belöningen i IS och andra islams heliga krig är att få komma till Paradiset där tusen sköna jungfrur står till förfogande. Det kan vi tycka är helknasigt – vi har ju fått en rationell världsbild genom det utbildningssystem som finns i Västerlandet sedan drygt ett sekel. Men för de kameldrivare och andra nomader som till stor del utgör rekryteringsbas för IS har utbildningen inte varit lika rationell utan har ett stort inslag av ”bibelstudier” dvs studier av Koran. Studierna får i många fall en viss bias och de uppfattningar som omfattas av IS är inte representativa för Koranen.
Vad jag vill ha sagt? En rimlig världsbild är en bra förutsättning för mänsklighetens utveckling. Religion har aldrig gett en rimlig världsbild men det har studier av naturen, människan och universum gjort.
Jo, sett så finns det ju många likheter. De som bryter mönstret är väl rasister och nazister som inte utför sina grymheter i guds namn, utan något annat. Och visst har Abrahams barnbarn (som de tre monoteistiska religionerna brukar kallas) märkvärdigt svårt att hålla sams, såväl familjevis som kusiner emellan.
Ser fram mot att få höra om filmen! Ibland vill jag se film och kan inte komma på en enda! Så filmtips mottages med tacksamhet! Underbar kamelskylt!
Kommer inom kort på denna blogg:-)
Förhoppningsvis framåt kvällen i alla fall.
Åh, dessa vandaler! Jag kan inte tänka för länge på eländet, för jag blir så upprörd.
Däremot gillar jag filmtips, även om jag ytterst sällan går på bio, eftersom det helst ska vara en matiné då. Nu råkar jag ha laddat för bio med familjen sedan jullovet, då vi inte hann/lyckades samla oss för bio, så kanske, kanske blir det något till helgen.
Ja, bedrövligt är det. Men ändå en så vacker och faktiskt rolig film. Och otäck. Kanske inte en familjefilm. Har du sett Pride? Om inte rekommenderar jag den till helgen!
Tack, den ska jag kanske föreslå. Vi ville se Interstellar, men den har slutat gå, så nu blir det omröstning.
Jag skulle också rekommendera Pride.
Vilken tur mitt i allt elände att det fanns någon som förstod att kulturarvet skulle räddas. Vandalerna ger mig rysningar som inte är av denna världen….fy, fy…det är så grymt och hemskt så det finns inte ord för allt.
Tack för intressant inlägg och nu ser jag framemot nästa
Tack – det blev en fortsättning på bakgrunden också, i nästa inlägg. Complicated, kan man nog säga…