När jag köpte biljett till Arlandabanan för ett par veckor sedan bad jag att få en biljett med reducerat pris. ”Varför det?” undrade den trevliga försäljaren och jag upplyste honom om att de har biljetter med pensionärsrabatt.
”Jo, det har vi ju, men i så fall måste du visa legitimation” sa försäljaren. ”Det är precis som på Systemet. Om man inte ser ut att ha åldern inne så måste man visa leg.”
Det var ju lite uppiggande. Men när han försökte sälja på mig en tur- och returbiljett protesterade jag: ”Det kommer inte att funka. Jag är ingen tur-och-returperson. Jag kommer att slarva bort den. Eller nåt. När jag står där på Arlanda om ett par veckor kommer jag inte att ha biljetten kvar. Eller också kommer jag inte att ha någon glädje av den. Planet kanske störtar. Jag kanske blir kvar i Brasilien. Det är bara dumt att köpa returbiljett, jag lovar!”
Men han gav sig inte. Det skulle bli billigare. Och så praktiskt att ha biljetten när man landat! I stället för att krångla med att köpa en biljett då och kanske missa tåget. Det är ju bara att lägga den i plånboken tills det blir dags att ta fram den! Och jag hade ju köpt returbiljett på flyget, eller hur?
Jo, jag gav upp. Han hade helt enkelt fler argument än jag. Men gissa vad? När jag landade på Arlanda i lördags kväll möttes jag av beskedet att Arlandabanan var avstängd för spårarbete fram till söndag morgon!
Jamen då är det ju bara att be att få pengarna tillbaka, kanske någon tänker. Jo, rent teoretiskt skulle det nog kunna vara så, men nu har jag ju ingen aning om var jag lagt den där jämrans biljetten.
Nåväl. Här skulle det ju vara trevligt med en bild, tänker jag och letar efter lämpliga pressbilder som jag kan använda.
Men hallååå Arlandabanan, är detta allt ni har att erbjuda. En massa bilder på VD:n.
Inget ont om Ulf Lundin, som han heter, men nog skulle det väl gå att lägga ut några fartfyllda bilder på tåg också, gärna i ett årstidsanpassat landskap.
Visst är det svårt att komma ihåg var man lagt sånt där. Jag har särskilt svårt att hitta saker som jag varit extra noga med att stoppa undan på ett säkert ställe. Men vilket ställe? Fast när det gäller Arlandabanan så är det enklast att köpa biljett (-erna) med kontokort på nätet. Då behöver man bara ge konduktören kortet som han läser av. Så här: ”När du bokar din resa på nätet behöver du inte hålla reda på en pappersbiljett eller kvitto. Du kommer helt enkelt att resa på ditt kreditkort eller på SMS-biljett (Observera att SMS-biljetter är endast för europeiska mobilnummer), som du sedan visar för vår tågvärd ombord när du reser. Köp din biljett online fram till en timme innan du ska åka, och max ett år i förväg. Biljetten är giltig för en resa hela den valda dagen och i valfri riktning. De resor du köper på nätet är inte återbetalningsbara, däremot kan du boka om dem för resor inom ett år.”
Just precis! Nu lägger jag den HÄÄÄR så att den inte kommer bort! Men det är ju precis vad den gör.
Köpa på nätet är en bra idé. Tänkte inte på det…
Så rätt han hade, försäljaren, och så fel det blev. Man får inte underskatta magkänslan.
Man får absolut inte underskatta magkänslan, det är bara det att jag har så svårt att formulera den. Men jag får träna på det. För hur argumenterar man emot ett: ”Nej vet du, just nu känns det inte riktigt bra med en returbiljett. En annan gång kanske!”
Karin, varför köpte du inte biljett till Arlanda Express online?
Då hade du sluppit försäljaren. ;)
Ja varför gjorde jag inte det! Helt enkelt för att jag inte tänkte tillräckligt långt i tid. Och man ska ju ändå dit. Fast det är onekligen en poäng att man inte tappar bort en nätbiljett lika lätt.
Lite som Hans Alfredsson. Men alldeles tvärtom.
Har du hitta biletten nurå?
Billetten??
Jag accepterar tur- och returbiljetter som jag kan ha i telefonen, annars är jag som dej – biljettlös i slutänden. Faktum är att när jag i veckan skulle flyga hem från Italien, så hade returbiljetten kommit bort (den fanns i mejl-form någonstans.) Tur att man i Verona bara behöver visa passet för att bli incheckad på rätt resa!