Den här hösten får godkänt, tycker jag. I alla fall hittills och på de områden jag kan överblicka. Att den var lite långsam i starten har jag ingenting emot, lite förlängd sommar kan man stå ut med. Och i våra trakter har vi sluppit förödande skyfall. Några spektakulära åskväder, bara, som inte orsakat någon förödelse.
Vägarna var vackrare förr…
Där borta skymtar man vår stuga. Det stora gula trädet är en ask, som snart kommer att fälla sina löv. Kungsträdet, kommer sist och går först. 
Ett färgglatt sällskap, ask, lönn och rönn.
Men boden blev inte målad i år heller. Det är som brorsan brukar säga: ”Sommaren är den årstid då det som blev ogjort i fjol blev ogjort igen”.
Man blir alldeles lyrisk när man ser dina vackra bilder!
Håller med din bror om att saker som man tänkt sig göra på sommaren inte blir av. Jag har tänkt nu i fyra år på att måla rören till våra värmepumpar, som är helvita, i en vacker roströd nyans som passar ihop med teglet i vårt hus. Färgburken som jag köpte då har stått oöppnad sedan dess så att färgen är nog helt OK. Jag kan inte skylla på det. Men det blev inte av i år heller. Kanske till nästa sommar…
Ingrid
Ja, nästa sommar, då allt ska ske… Om bara färgen inte blir för kall (=minusgrader) klarar den sig säkert!
Haha, den har alltid stått inomhus…
När häcken blivit planterad i helgen ska jag gå i ide och på sin höjd öppna dörren för att hugga lite ved. Och ut med hunden förstås.
Jag ville jag vore en björn. I alla fall framåt november. Och till slutet av mars.
Det är nästa sommar som jag fortsätter med fönsterrenoverandet. Ett litet uppehåll, bara. På ungefär fyra år, men snart är arbetet i full gång igen.
Heh, så ska det läggas fram! Jag har skamset muttrat att mitt fönsterrenoverande gått i stå. Men så är det ju inte. Ett litet uppehåll bara. På sex år i mitt fall.
Vad är sex år, egentligen? En blink i världsrymden, en kinapuff i Setohavet …
Precis! Universum är 13.798 miljarder år gammalt. Så vad betyder sex-sju år hit eller dit?
Vilka bra tips på förklaringar till varför saker inte blir riktigt klara, som jag fick här då! Karlsloken och jag stod just ikväll och beundrade vårt omålade hus. Omålat mest på ena sidan, målat med en annan kulör på andra sidan (men det märker ju inte den som inte vet det.) Vi har verkligen ett projekt på gång!
Man får se det lite långsiktigt!
Även jag ville jag vore en björn… Och det som är ogjort är så och kanske förblir det så, eller inte. Kinapuffar i Setohavet (eller hur det nu var) känner jag inte till, men en mig närstående person brukar prata om ”piss i Nilen” – tror det är ungefär detsamma. För övrigt är det alltid nöjsamt och bildande, och vackert, att titta in på din blogg, Karin. Den och du gläder mig ofta.
Tack Margareta!
Eller ”myggpiss i Missisippi”!