När jag jag frågar övernattande gäster hur många kuddar de vill ha blir svaret blir för det mesta att det räcker med en. Ibland vill någon ha två. Hittills har ingen bett att få tre kuddar. Kanske folk inte riktigt vågar be om tre, men smyger upp på natten och letar fram en kudde till?
För tre kuddar är väl ändå minimum? I alla fall om man sover på sidan. Det behövs en lagom hög kudde under huvudet, så att man inte får ont i sovsidesaxeln. Dessutom behövs en kudde till den andra armen så att man inte knölar ihop bröstkorgen för mycket. Och så en kudde för det ”översta” benet. Sedan kan man sova gott!
I olika afrikanska länder använder man (eller använde förr) ett huvudstöd i stället för kudde. Huvudstödet kan också användas att att sitta på, så slipper man bli biten av termiter eller få vassa taggar i rumpan, när man sitter på marken. Men det blir bra hårt när man ska sova och det är inget jag skulle välja frivilligt, hur vackra de än är!
Kudde är Toves förslag till Lördagstema denna vecka och de övriga lördagsbloggarna är:
Med min sköna Tempurmadrass behövs bara en kudde, den under huvudet. Behovet av de två andra tar madrassen hand om och formar sig efter behov. Fast maken klagar och menar att madrassen(?) håller fast honom….
Tempur kan vara riskabelt för mig som har svårt nog ändå att komma upp på morgonen. Hur ska det då gå om madrassen dessutom håller fast en?!
Vilken härlig variation i utformningen av det afrikanska huvudstödet! Många är därtill väldigt vackra.
Själv tillhör jag tvåkuddarsfolket. Använder mig av en bred lite fastare kudde och en mindre i dun som jag dubbelviker vid den obligatoriska kvällsläsningen i sängen, så jag får bra och mjukt stöd mot sänggaveln. Sidsovare är jag också men har aldrig känt behov av kudde under arm och ben.
Testa! Det är jätteskönt. Fast risken är ju att man blir betraktad som kuddmmissbrukare…
Jag använder också två men sover jag borta brukar jag säga att det räcker med en… ;)
Då stämmer nog min teori att det finns trekuddspersoner som bara vågar be om två!
Tre kuddar – sju madrasser. Vad är problemet?
Kuddar är nästan alltid för pösiga. Framför allt på hotell. Jag brukar vika en kudde en eller två gånger. Då blir den lagom opösig. Men så hård som det afrikanska huvudstödet skulle jag nog inte klara.
Per Myrberg nöjde sig med en sten. Han och en björn som försökte hålla sig vaken nere i Skåne.
Tjejer, du vet.
Myrberg, stenen och björnen är en produktion som jag missat. Upplys mig!
”En sten jag har till kudde…”
Björnen var en annan historia. Tror det var i Höör. En björn som var så himla trött och försökte få lite lugn och ro så han kunde få sova lite. Till slut hittade han en sten som han la huvudet mot och man såg att han verkligen hade somnat så fint.
Då härmade en djurplågare tutan på den lilla traktorn som brukade köra ut mat och björnen hoppade upp, orolig att ha missat något. Vi tyckte inte att det var roligt.
Afrikanska huvudstöd har jag träffat på många gånger utan att veta vad de är. Nu vet jag. Tack för det!
Kolla här Det ser ju riktigt skönt ut!
Men katterna då? Vid sidsovning: en som rullar ihop sig vid halsgropen och spinner så bröstkorgen vibrerar. En som lägger sig bakom ryggen och sträcker ut sig längs med hela kotpelaren. Det måste man ha.
Jo katterna förstås! Där brukar arbetsfördelningen vara sådan att de gärna lägger sig på en, eller intill. Men de vill ogärna agera kudde. Men det är klart sömnfrämjande med en katt eller två, det är det!
Jag bäddar alltid med två kuddar per person när vi har gäster (förutsatt att det inte kommer så många att vi inte har kuddar tillräckligt till det) just av den anledningen att många nog inte kan med att fråga, Själv har jag dock bara en, men kanske jag skulle testa och göra lite om på det med tanke på att jag faktiskt kan ha ont i soxaxeln i perioder. Huvudstöd och andra hårda lösningar man ser runt om i världen är dock inget för mig, då är det bättre att sova helt utan kudde tycker jag, fast det är väl en vanesak kan tänkas.
Jag läste någonstans att de där huvudstöden (också) kommit till för att skydda komplicerade frisyrer från att förstöras när man sover. Då lever man verkligen upp till talesättet att ”vill man vara fin får man lida pin”!
Vackra huvudstöd sköna att skåda.
Intressant det där med vad gästen vågar svara eller be om. Några tar ju med egen kudde. Gillar din bild på viloställningen! En eller två kudde är en vana, men ack så viktig för hela sovcomforten.
Jag tar ofta med egen kudde, eftersom jag är sådan storkonsument av kuddar. Favvokudden under huvudet och de andra två spelar inte så stor roll hur de är beskaffade. Det händer ju understundom att gästrumskuddarna är lite åt cementsäckshållet, om man hamnar hemma hos någon som gillar fast kudde.
Hör till tvåkuddsfolket och tar gärna med mig egen kudde när jag åker bort – dock inte med Swebus…
Ingrid