Som framgått av tidigare inlägg (här, här och här) har jag varit på jakt efter en Melittafilterhållare modell 103 sedan i februari. Många bloggläsare har gjort stora och uppskattade insatser för att hjälpa mig, Olgakatt i USA, Skogsgurra och Hyttfogden likaså. Storfiskarn och Livsrummet i trakterna i och omkring Dalarna. Dottern i Brasilien har försett mig med tygfilter för 102-hållare och det är ju ett steg i rätt riktning, men 103 är mer praktiskt om man är många som ska ha kaffe.
Jag har förlorat mången budgivning på Blocket och Tradera, på grund av senfärdighet och ouppmärksamhet. Jag har fått goda råd om att i stället sy filter till befintliga hållare eller kanske be en duktig keramiker göra en filterhållare i 103-modell.
Och så plötsligt händer det! En kompis till syrran (aka Livsrummet) hälsade på henne häromdagen, på hemväg från en aktion i Torsby. Hon ville gärna visa upp alla fynden i en låda med smått och gott. Först lyfte hon undan lite (i hennes tycke) ointressant skräp för att ta fram de riktiga dyrgriparna. Men syrrans blick fastnade på ”skräpet”. Där var ju min hett eftertraktade Melitta-filterhållare. 103:an!!
Nu har jag fått den levererad och inte fick jag betala ett öre för den heller. Tack syrran! Tack syrrans kompis Sylvie!!
Jag har försökt hitta en lämplig miljö för att ta ett porträtt av min dyrgrip. Bland kärleksörten? Nej den blommar inte än. Tillsammans med paradisbusken? Nja, den busken var inte på poseringshumör. Med farmors ros? Nej den ser lite för hängig ut i värmen.
Så det fick bli nere på bryggan och jag lyckades fota den utan att snubbla och tappa den i sjön! Visst är den fin!
Nejdå, jag tänker inte använda den till att plantera hyacinter i eller något annat åt det hållet. Den ska få göra tjänst på det område den är skapad för. Det här arrangemanget är tackblommor till Silvie och syrran. 
Uppdatering: Egentligen var det nog så (se kommentarerna) att Sivie 
gärna ville ha en filterhållare i porslin, men ändå avstod sitt aktionsfynd till förmån för mig som är på jakt just efter den ovanliga storleken 103. Tack och bock ännu en gång!
Nu undrar jag: Skulle det kunna gå lika bra med den här modellen? Det är en 1×4; ungefär lika hög som 103:an, men lite, lite vidare upptill. Och lite lättare att hitta filter till.
Härligt – det är så de dyker upp, de där fynden! I förbifarten, kamouflerade som skräp …
Oj. Eller inte. Se nästa kommentar!
Nåja, skräp är väl lite överdrivet. Nu letar jag febrilt efter en vanlig porslinsmelitta till Sylvie.
Hjälp – har jag fått allt om bakfoten? Sorry om jag återgav händelseförloppet på ett felaktigt sätt.
Klart Sylvie ska ha en portslinsfilterhållare. Letandet fortsätter! Såhär under loppissäsongen är chanserna större än annars.
PS. Kan det funka med storlek 1×4? I så fall har jag ett på gång!
Det tror jag kan bli bra.
Skickas, hämtas, levereras? Och i så fall vart?
Tanke som dyker upp:
Jag letar intressanta räknestickor på loppisar. Och äldre mekaniska räknemaskiner. Men hittar inte riktig vad jag söker.
Tänk om det funnes en ”skräpbörs” där man kan efterlysa lite olika grejer och där mångas ögon och hågkomster från loppisbesök kunde aktiveras. Visst finns det Blocket och Tradera – men jag tänker mig en liten informell historia som fungerar ungefär som Karins blogg. En underavdelning, kanske?
Va säger HSB?
”Efterlyses” kanske. Och då skulle man kunna efterlysa såväl prylar som hugade ägare till sånt som man vill bli av med. En och annan bok. En konstig flaska som inte kan stå för sig själv utan troligen måste hängas om halsen (ev på en S:t bernardshund). Eller några verktyg som jag inte blir klok på Eller…
Jo, det skulle man kanske satsa på. Men då måste det bli någon mulen dag först, så att jag hinner fixa.
Skickar ”grundplåt” per e-mail.
Den där flaskan – kan det vara en sån där platt sak i keramik och lite allmogeblommor på? Troligen ungersk?
Då vet jag en närstående Hyttfogde som är intresserad.
Nej, den ser mer ut som en stor grön droppe. Fixar bild när solen går i moln!
Jag kan tipsa om ett jätteloppis i Torsby, andrahandsuppgift visserligen men pålitlig.
Jag skulle vilja ha några röa små skopor som det står Ekströms på. Di fanns med i
nyponsoppspaketen för i tiden och är för vår del alldeles utmärkta att portionera kaffe
i bryggaren. För en skopa kaffe + 3 dl vatten får man en mugg kaffe av lagon styrka.
Plast har ju en tendens att med tiden bli skör och nu har jag bara en skopa kvar och
den ligger i kaffeburken. Klart att det kan finnas andra skopor av ungefär samma volym men di är så rasande trevliga di röa skoporna att jag gärna ville fortsätta att använda sådana.
Ska jag få mig en skopa nu igen?
En väldans liten en i så fall!
Hyttis, jag vet precis vad du menar! Kanske, kanske i någon Tvåbobodlåda, men sannolikt skulle jag ha upptäckt det under mina Melittafilter-räder. Håller ögonen öppna. Fixar efterlyst-sida när vädret tillåter!
Kanske kan du hitta lämligt ersättningsmått här:
http://tinyurl.se/9o1mrd
Och så klicka på Bilder eller sök å Google: kaffemått och sedan Bilder. Många finns det!
Oj! Vähäldigt många!
Mina varmaste gratulationer! Egentligen hör ju sånt här till s.k. i-landsproblem men när man väl fått det i skallen så vill man inte ge sig förrän det är löst. Och ibland blir det en sån här glad överraskning.
Själv fortsätter jag med mina plebejiska pappersfilter. Men jag kokar vatten och handbrygger mitt ekologiska rättvisekaffe, ingen elbryggare för pinkljummet kaffe här, inte.
Tack! Plebejiska pappersfilter är helt godkänt, men smaken lär förbättras om man först doppar dem i kokande vatten. (Möjligen är det bara vidskepelse.)
Men handbryggning är grejen, absolut. Jag tycker bryggkaffe får en sur smak om man brygger för långsamt, vilket ju elektriska bryggare brukar göra.
En melittafilterhållare 103 är förstås bra att ha. Om man nu måste ha bryggkaffe. För egen del föredrar jag presso. Vem som nu kan vara intresserad av en sådan upplysning.
Ska jag bara ha EN kopp lagar jag presso, till flera koppar blir det brygg. Starkt och hett ska det vara! Eller hur?
Starkt och hett, absolut. Och gärna vedugnsrostat!
HP. Det började med ett ovanligt gott kaffe en tidig morgon i bergen ovanför Sao Paulo och fortsatte med inköp av just det kaffet och det tygfilter som man hade använt. Sedan visade det sig att det var svårt att hitta filterhållare till tygfiltret, men nu. NU har jag även filterhållaren.
PS. Presso är också gott!
Förvirring! Är det skillnad på presso och expresso? Eller är det ett sätt att visa att man hänger med i utvecklingen?
Presso är en gammal beprövad metod som ligger kokkaffet nära. Malningen ligger mellan kok och brygg. Så häller man på hett vatten direkt på kaffet. Låter det dra några minuter och sedan pressar man ner sumpen med en skiva med fina hål i (eller filterförsedd) som sluter tätt till den cylinderformade kannans väggar, så att sumpen stannar på botten och kaffet hamnar ovanför skivan, bara att hälla upp.
Och espresso är inte samma sak som snabbkaffe, vilket en ung expedit i en närbelägen ICA-butik verkade tro: ”Expresso? Du menar snabbkaffe?” (Uttalat på klentroget bergslagsmål.)
Jaha? Där ser man. Och espresso, förstås.
Dom däringa glascylindrarna med pumpskaft har jag jobbat lite med. Men då har jag varit i utländer och aldrig riktigt fattat vad de kallades för.
Förmodligen kallades kaffet för kahva, eller någon variant på det. Hett vatten över lagom finmalda kaffebönor är liksom grundreceptet i alla kaffeursprungsländer.
Det där med skräpbörs tycker jag verkar intressant. Tror att jag har ett bra utgångsläge. Förslagsvis kan vi ju använda Karins blogg som skräpbörs tycker att det börjar bra. Har för mig att det finns någon Ekströmsskopa i någon låda i samlingarna.
Det är bara att offentliggöra sina innersta önskningar av sk. ”skräp”. Själv tycker jag inte att det egentligen finns så mycket som är skräp då det finns möjlighet att återanvända saker även till något annat som tillverkaren inte tänkt sig. Man får gärna vara lite uppfinningsrik.
Klart du har en Ekströmsskopa! Allt annat skulle förvåna mig väldigt mycket. Och visst är en sida för ”Efterlyst” en lysande idé!
Så bra då kan jag lugnt se tiden an betr röda skopor. Tidningen LAND hade (har, jag vet inte, prenumererar inte längre på den) en spalt ”Hjälp mig” där man kunde efterlysa i stort sett vad som helst och väldigt ofta fick man hjälp. Efterlyste noter för pianoarrangemang på An der schönen blauen Donau och fick sex svar där ett kom från en familj i Hällberga Eskilstuna alls inte långt från Ärla där vi bodde några år. Det visade sig att de kände väl vår granntant och telefonsamtalet blev väldigt långt för det fanns mycket att avhandla. Och så kom det noter på posten.
Många ville aldrig ha något särskilt för sina grejer förutom porto då som man skickade till avsändaren i frimärken och principen verkade vara att ”hjälper jag dig nu så kan du ju hjälpa någon annan på samma sätt”.
Om det inte vore så vackert väder hade jag redan fixat ”hjälp-mig-sida”. Men det kommer, det kommer. Nu måste jag vattna lite. I alla fall sallad och några törstiga blommor!
Många kloka och kunskapsrika ord har yttrats om vikten av detaljerna vid beredning av kaffe, och jag är övertygad om att de fattiga kaffeböndernas villkor väsentligt kommer att förbättras genom den omsorg ni alla visar genom att visa stor omsorg vid tillagandet av drycken.
Men jag tycker mig uppfatta att både villrådighet och okunnighet råder. Jag har därför ägnat kvällen åt att sammanställa några fakta och råd. Arbetet är långt ifrån avslutat och det torde kanske kunna ifrågasättas i en del avseenden – vi diskuterar ju en smaksak. I högsta grad en smaksak.
Men här kommer i alla fall mina råd. Genom att följa dem kan ni utan möda slå era kaffesörplande väninnor med ett detaljkunnande som får varje låtsasexpert (nesexpert – remeber?) att framstå som en nybörjare.
För den perfekta kaffeupplevelsen ska man se till att porslinsfiltret är ordentligt förvärmt så att temperaturchocken inte skadar kaffets själ. Där är ett plastfilter med sin mycket lägre värmekapacivitet att föredra.
Bryggningen bör ske under skyddsgas – gärna argon, men kvävgas fungerar också bra – så att aromämnena inte skadas vid kontakten med luftens syre.
Vidare är det väsentligt att man från början gör klart för sig hur kaffet ska drickas. Om man vill ha någon form av tillsats i kaffet så bör man förstå att avsvalningskurvorna för kaffe utan tillsats och för kaffe med tillsats skiljer sig avsevärt och att skillnaden är beroende av mängden tillsats och dess temperatur.
Vidare är det viktigt att förstå att socker, om det kommer till användning, har betydelse för slutresultatet och att det kan vara väl värt besväret att lösa upp sockret i en liten mängd hett vatten, som sedan tillförs kaffet. Man undviker då den skadliga omrörningen med sked, som utöver att förlänga och intensifiera den skadliga kontakten med luftens syre också kan medföra allvarliga antroposofiska problem om rörelsen sker i fel riktning. Medurs på norra halvklotet och moturs på södra halvklotet ska det vara [2]. Kring ekvatorn är den antroposofiska effekten av rörandet mycket ringa, men särskilt känsliga individer kan ändå spåra viss skillnad. Viss skillnad mellan könen finns och inte helt oväntat förefaller kvinnor vara mera känsliga än män i det avseendet.
Om man kokar sitt vatten i stället för att låta uppvärmningen ske i en kaffebryggare måste man vara mycket noga vid val av material i kokkärlet. Här finns många delvis motstridiga uppfattningar där aluminium och förtent koppar inte har fått så värst många applåder medan rostfritt stål, gärna 316 med undervarianter L och LN, samt glaskolvar (rundkolvar, sättkolvar etc i Pyrex) ger mycket bra resultat [3]. Kom ihåg att silikatglas inte alls är så ytpassiva som man gärna vill tro och kärl av denna glastyp bör undvikas vid bryggning av ett riktigt gott kaffe.
Det är också mycket viktigt hur kaffet serveras! Presentationen är halva upplevelsen – som vår berömda stjärnkock ”Svasse” Nilsson brukar säga. I samband med kaffe betyder det förstås att kaffemuggar i fajans, plast eller metall går fetbort. Tunna, vackra porslinskoppar är här ett absolut måste. Den lite vida ”eleganta” koppen i tunt porslin som är högt ansedd är i själva verket inte alls lämplig att dricka kaffe ur. Det är den stora kontaktytan mot luftens syre som är boven och den snabba värmetransporten genom det tunna porslinet bidrar också till den reducerade kaffeupplevelsen. En hög, smal kopp är bättre.
Starbucks [1] och andra specialinstitutioner har löst detta problem genom att förse kärlet med ett skyddande lock med hål som kaffet kan konsumeras genom. Detta lock, som av många uppfattas som ett simpelt skvalpskydd, fungerar mycket bra genom att det bildas en skyddande atmosfär över kaffets yta så att oxidation fördröjs. Problemet med värmeavgång genom det tunna materielet har lösts genom att välja ett material med låg värmeledningsförmåga (vätskekartong) och genom att förse kärlet med en mantel i isolerande expanderad plast. Denna manschetts primära uppgift är alltså att minska värmeförlusten till omgivningen, men uppfattas nog mest som ett sätt att göra det varma kärlet hanterbart utan skyddshandskar.
Slutligen, vilket kärl man än väljer att servera kaffet i så måste det vara väl rengjort. Handtvätt (så kallad diskning) är det sämsta alternativet om den utförs på konventionellt sätt med avsköljning och torkning i ljummet vatten. Där är att märka att en linnehandduk [4] ger ett överlägset resultat eftersom linne, i motsats till bomull, inte kvarlämnar fibrer på kärlets yta. Vid diskning i maskin måste valet av diskmedel ske med omsorg. De moderna diskmedlen är tämligen aggressiva och öppnar porer i kärlets yta, vilket oftast är förödande och medför en typisk ”industrismak” på drycken. Det allra bästa sättet att diska kaffekoppar är att faktiskt inte diska alls. Om man ändå av hygieniska skäl tycker sig vara tvungen att diska kopparna så bör det ske i en separat process där några gram marseilletvål rivs ner i överblivet kaffe (man kan förstås brygga ”diskkaffe” och då är det inte nödvändigt att använda en exklusiv sort – vanligt bonnkaffe duger bra) och handtvätta kopparna i denna lösning innan de upprepade gånger sköljs i friskt rinnande vatten och ställs att torka i ett separat torkställ långt från matberedningsplats och spis/ugn.
Referenser:
1. Starbucks interna utbildningsmaterial är en riktig guldgruva. Tyvärr inte offentlig – den är en del av affärshemligheten. Där har jag i alla fall noterat att sammanfattningen ”Seventeen Crucial Rules” i serien ”Hot Beverages – Coffee” innehåller viktiga och grundläggande fakta.
2. Linnée har i outgivna anteckningar från resor i Afrika noterat att kaffe som rörs åt fel håll inte accepterades av lokalbefolkningen. Skillnaden mellan norr om ekvatorn och söder därom var mycket tydlig. Faksimil av hans anteckningar finns att studera på hans gård Hammarby nära Uppsala. Värd ett besök.
3. Hütte Verlag har en intressant serie handböcker där ”Spezielle Verhältnisse des Glasoberfläches unter mehrtägigem Kontakt mit Flüssigkeiten verschiedene Alkalität und Temperatur, insbesondere solche Flüssigkeiten die zur Verwendung in Getränke abgesichtet sind.” behandlas. I 1923 års utgåva finns detaljer om glasytan reaktivitet gentemot vatten beskriven på sidorna 373 ff.
4. ”Perfekt nyårsbubbel med svensk ytkemiforskning …” Omfattande undersökning där glasytans beskaffenhet visas vara väsentlig för ett flertal egenskaper hos drycker som hälls i kärlet. Publikfriande fokusering på mousserande torrt vin, men viktigt även i andra sammanhang.
Meh, skärpning SG. Man ska junte röra kaffet alls, varken medsols eller motsols. Ju!
Men tack, i övrigt för snabbguide till furfurylmerkaptanska himlar. Så lite luftexponering som möjligt, samt rätt temperatur och styrka är väl en rimlig sammanfattning. Och om det blir för ljummet när man häller i en skvätt mjölk är det bara att köra i mikron en liten stund. Socker däremot avrådes bestämt från.
Råden från Starbucks skulle jag akta mig att följa. Sämre kaffe har jag knappast smakat.
Månn icke vattnet skall hällas över bönorna när bubblorna är stora som fiskögon? Det gäller i alla fall vid tebryggning. Fråga mig bara inte vilken fisksort.
Starbuckskonceptet ska man akta sig för av flera skäl. Dels brukar ju USA-inspirerat kaffe vara rätt lankigt, dels är deras affärsmetoder också rätt dubiösa.
Jag nämner detta i förbigående och med visst förbehåll ”viktigt att förstå att socker, om det kommer till användning, har betydelse för slutresultatet” (sjunde stycket, första meningen).
En sedan länge omhuldad uppfattning är att ”Kaffe ska vara svart som satan, hett som helvete och sött som synden” och då kände jag att jag för fullständighetens skull måste ta med relevanta råd i ty fall att socker kunde förekomma.
Glad att du gjorde en utmärkt sammanfattning.
Grattis, grattis!
säger jag med förlägen rodnad….och vågar knappt ta stolen och klättra upp för att nå skåpet ovanför kylskåpet. Där finns, tror jag nästan till hundra procent, också en 103:ans melittabehållare…oj, oj, men nu har du en jättefin med blommor i och allt
Troligen inte en 103:a! Det finns en uppsjö beteckningar och när jag skrev till Melittafilterföretaget medgav de att de inte riktigt hade koll på alla varianter som funnits. Och 103-modellen är definitivt borta ur sortimentet. Dock finns några filter kvar i Sao Paulo och det var det som startade min 103-jakt.
Men OM det skulle vara en 103:a som du har kan jag ju kolla efter filter nästa gång jag åker till Brasilien!
Nu har jag inte kollat ännu, men hur som helst så behöver du inte köpa filter åt mig när du far till Brasilien nästa gång. Men bara för den skull så skulle jag förstås kanske…Det är ju inte alla unt att få melittafilterleverans från Brasilien. Men först ska jag klättra och titta efter. För övrigt så behöver jag ju inte filter..vi maler ju direkt i vår maskin och ut kommer det gottgott kaffe en liten stund senare. Utan filter. Kom just på att vi behöver ha försäljning av alla kaffekokare som stuvats undan och bara står där de står. I-landsproblem!
Nymalet, direktbryggt=bästa kaffet!
Men 103-bryggt med brasilianskt tygfilter kan nog klara en andraplacering, kanske.
OM det nu är en sådan dyrgrip som en 103:a som du har i dina gömmor…
En bisak med kaffet har numera helt försvunnit: Att under jullovet på landet, kunna ta ned den där, bakom tjocka röret från kökspannan (vedspis), fastklämda härligt varma kaffehuvan och sätta på sin egen skult. Det kan jag sakna!
Åh så fint! En blommig? Som pappa Lorangas tehuva? Möjligen skulle du kunna förvara en kaffehuva bakom spisröret enkom för huvudbruk, nu när porslinskaffekannorna avskaffats? En omstörtande tanke, jag vet. Men kanske fullt möjlig?
Den huva jag minns bäst var i relativt ljust tyg och där fanns nog små blommor i mönstret. Quiltad var den. Nu tillbringar jag inte jularna där längre men gjorde i närmre femtio år. Termosens och senare varmhållande kaffebryggares inträde i tillvaron skåpade långsamt men säkert ut allt vad kaffehuvor hette. Vår (eller i detta fall föräldrarnas) kaffekanna var av emaljerad plåt och hade extra ring för tygstrumpan man bryggde genom. Ringen med strumpan togs av, ett underlägg sattes nedtill på kannan och så huvan på och kaffet höll sig varmt rätt länge. Kaffe i porslins- eller silverkanna förekom endast till fest och de kannorna försågs aldrig med huva. Nej, huvan hörde vardagen och familjelivet till.
Nu tillhör jag inte någon riktigt tedrickande familj, men jag kan tänka mig att tehuvor inte har försvunnit helt hos dem som brygger sitt te i tekanna. En titt här besannar min förmodan.
Det var en intressant och av allt att döma mycket funktionell lösning som jag aldrig stött på.
Vad tror du om att värma lämplig huva på något värme-element, vintertid?
Nja, det går nog inte att återskapa. Helst ska man ha kommit in från en skridskotur på sjön eller skidåkning eller snöbollskrig och klämt in sina våta vantar bakom det varma röret. Då var det sagolikt skönt att ta kaffehuvan på!
Själva kaffebryggningsförfarandet var på skånskt sätt även om vi höll till i norra Småland där de flesta kokte sitt kaffe och höll kaffet varmt på spisen.
Så här ungefär såg kaffekannan ut med en extraring för tygpåsen man hällde de finmalda mörkrostade bönorna i. Småningom gjorde ju Melittatratten och papperspåsarna sin entré och man plockade bort den extra ringen och bryggde direkt i kannan. Funderar på i vilken ordning dessa tre företeelser blev allmänna i hushållen: Melittan, termosen och elektriska kaffebryggare. Kanske i den ordning jag nu skrev. Eller?
Nej, det förstås, barndomen (eller ungdomen) är ju inte så lätt att återskapa…
Vilken fiffig kaffekanna. Hos oss kokade man kaffet tillsammans med vattnet, sedan fick det stå och dra en stund, så att sumpen sjönk till botten. Gärna med en bit klarskinn i.
Melittan kom sent till Dalarna, termosen (alltså den med handtag, så kallad TV-termos) kom nog före och sedan, långt efteråt den elektriska kaffebryggaren.
Plötsligt händer det! Vad kul att du fick tag på en och idén med ”Efetrlyst” är lysande! Jag fundrerar på om jag letar efter något, men jag kommer inte på något speciellt. Möjligen en kompis till vårt irischcoffee-glas, men det var ett par som vi köpte i Skottland 1992, så det kan bli knepigt.
Efetrlyst, jag valde den svårstavade varianten av efterlyst.
Efetrlyst. Låter bra. Och säkert gömmer sig något irishcoffee-glas på vindar i bodar och källare. Skicka bild!
Tur att man inte dricker kaffe längre…
Ingrid
Livet blir kanske lite enklare utan kaffe – men å andra sidan förstår jag inte riktigt hur man ska komma igång på morgonen utan ett par koppar kaffe. Du är nog med lättstartad än jag!
Så fint att hitta efterlängtade saker via bloggen. Nu måste jag fundera på vad jag behöver -men det är nog inte så mycket. Ölivet är så enkelt och huset så litet att jag nog redan har det mesta. Och jag har ju gått över till nespressos goda kaffe måste jag ju erkänna!
Här finns ju bodar fyllda med bra-å-ha-saker (samt mycket som absolut inte behövs) så lite cirkulation på prylarna är en bra idé. Nespresso är klart godkänt kaffe!
Tur för dig Eva – översmakdomarn godkänner ditt fuskkaffe. Undrar om du mutat henne? Eller är det vänskapskorruption?
Jag har intagit en skeptisk/avståndstagande attityd till hela den här grejen med hur viktigt det är att göra vissa grejer exakt rätt, kaffe i det här fallet. Medan andra inte alls är viktiga.
Just kaffe har jag hört så många fördömande ord om i så många år och från människor som inte vet vad dom pratar om så jag kan bara inte låta bli att vara protesterande femåring.
Kaffe från kaffeautomater är ju alldeles odrickbart. Det vet ju alla. Och sedan blir man hembjuden av värsta kritikern till något pörte i övre lappmarken och bjuden på urkokt sumpkaffe där den enda kvarvarande smaksensationen är garvsyra från veckans kaffekoksrester.
Till den som till äventyrs skulle tro att det ligger något som helst kunnande eller någon sanning bakom min grundliga utredning om parametrar som påverkar kaffets kvalitet så måste jag erkänna att det är lögn och påhitt alltihop. Det är bara den sista referensen, den till KTH och champagne, som är någorlunda sanningsenlig.
Alltså, SG, nespresso är en mycket sofistikerad tillagningsmetod. Automatkaffe, javisst, men inte vilken automat som helst. Du borde testa om du får chansen. Vi har inte investerat i en nespressomaskin, men någon av dina trendiga kompisar har säkert en sådan. Annars får du väl se till att bli hembjuden till Eva.
Har inga trendiga kompisar. Bara nördiga. Dom är väldigt mycket roligare. Och sannare.