I går var det internationella T-shirtdagen. Och då kan man fira genom att ta på sig en favvo-tischa, om det inte vore så att alla ligger på sin hylla i stan och jag är på landet. En av många packningsmissar.
Så då får det väl (gärna) bli en bild av T-shirtens marknadsförare nummer ett, Marlon Brando, i stället.
Annars lär det ha varit hemvändande soldater från första världskriget som gjorde tischan populär. De var fattiga och tog vad de hade till vardags, till exempel sina undertröjor. Och det var många som tyckte det var lite coolt och tog efter.
Samma hemvändande soldater lovades en bonus för sina år i armen, redan 1923, men det dröjde och dröjde innan de fick några pengar. Trötta på att vänta ordnade de protestmarscher 1932, något som regeringen svarade på med federala trupper som jagade bort demonstranterna. Först trodde de protesterande veteranerna att militären kommenderats ut för att hedra dem, men snart fick de klart för sig att så var det inte. Två av dem sköts ihjäl.
Det bidrog till att Hoover förlorade presidentvalet samma år, då Roosevelt vann en riktigt rejäl jordskredsseger. Och bidrog sannolikt också till att Roosevelt såg till att ordna det lite bättre för hemvändande soldater efter andra världskriget. Just idag, den 22 juni för 70 år sedan, undertecknade han the Servicemen’s Readjustment Act (GI Bill) som gav återvändande soldater rätt till arbetslöshetsersättning, utbildning och billiga lån för bostäder, till starta-eget-projekt särskilt inom jordbruk.
Kritikerna menade att arbetslöshetsersättningar bara skulle göra de hemvändande soldaterna lata och att möjligheterna att studera skulle sänka standarden på universiteten. De skulle inte klara sina examina. 1947 kunde NY Times konstatera att man bevittnade ett förvånande faktum, det mest överraskande dittills i USA utbildningshistoria, nämligen att soldaterna ”are walking away with the highest marks in all of their courses.”
Men, allmänbildade människa, att du ens kommer på alla fantastiska fakta som du delar med dig av! Vågar man be om ett litet förslag på nedanstående? Ja! Va?
http://kulturchefen.se/2014/06/21/ajda/
Självklart! Som Instant Expert on any Subject rycker jag genast ut!
Instant Expertise finns i pulverform på burk. Bara att röra ut i hett vatten och servera. Aka Nescafé.
Men h-vete! Nesexpert skulle det vara.
Japp, verksamt värre.
Tackar ödmjukast Mme IEoaS!
:)
Jag lär mig så många nya ord – bland annat – genom att läsa hos bloggvännerna. Klickerera är ett och nu tischa. Ett till som jag har glömt bort tyvärr :-(.
Jag lär mig något nytt varje gång jag läser din blogg – tyvärr kommer jag inte ihåg det sen. Fast det där med att Hoover sköt på demonstranter och att Roosevelt sen blev president ska jag nog komma ihåg!
Ingrid
Det är ju en (av många) trevliga aspekter av bloggandet. Plötsligt läser man om något som man aldrig skulle ha kommit på att leta upp annars och som man inte visste att man var intresserad av! Och temaskrivandet (lördagstemat, t.ex.) gör dessutom att man emellanåt tar reda på lite mer om de mest vitt skilda ämnen. Kul tycker jag när man först tänker att det här ämnet, nej, det måste jag nog hoppa över. Och sedan dyker det upp något som passar, i ett samtal, i tidningen, eller i ens egen skalle.
Synd att inte alliansregeringen visste det där med soldaterna som inte blev lata av att få A-kassa redan på 1940-talet!
Och idag hade ministern mage att stå i TV och berätta att man hade SÄNKT avgiften! Hon glömde bara att säga att sänkningen kom efter flera års katastrofal höjning som fått tusentals att lämna kassan eftersom de inte hade råd med avgiften.
Jag försöker ibland att använda nån trevlig tischa men det vill sig inte riktigt. Såna kommer inte riktigt överens med mig.