Sådana här träd har vi också. De ser lite malätna ut och det är det som är finessen. Det är hackspettarnas favoritfik.
Vi driver hotellrörelse också, tror jag. I alla fall finns det gott om träd med stora hål i i vårt närområde, där spillkråkan kan boa in sig. Sådana där stammar som efter ett tag blir så perforerade av bohål att de plötsligt en dag viker ner sig och kvar står en högstubbe. Att det finns spillkråkor i nejden är alldeles uppenbart. De gillar att trumma så att det hörs vida omkring. Gärna tidigt på morgonen. Det är sällan man får syn på dem. Men idag satt en liten spillkråka på vägen hos oss.
Den verkade inte må så bra. Ont i vingen? Hen satt där och hoppade bara motvilligt i sidled ett par decimeter när jag försökt förklara att det inte var någon bra plats att vara på. Jag insisterade. Hen hoppade en bit till. Undrar om det var en unge som misslyckats med första flygturen? Den verkade inte riktigt så stor som en fullvuxen spillkråka, men å andra sidan för stor för att vara unge. Och är det inte väldigt tidigt för en spillkråkeunge att börja försöka flyga?
När jag kollade ett par timmar senare var den borta. Hoppas den klarade sig, på något sätt.
Vi har också ett hackspettspar här på tomten. Det rör sig ett par större hackspettar.
Väldigt granna fåglar, i synnerhet hanen med de röda fläckarna i nacken.
Vackra!
En spillkråkeunge, helt klart, trots att den ser stor ut.
Spillkråkan är stor och i motsats till de övriga hackspettarna så är ungarna faktiskt mindre än föräldrarna. Fin bild! De är barnsliga och orädda
Ja precis –barnslig och orädd! Den blinkade lite förvånat åt mina försök att få den att flytta sig och verkade inte alls stressad av min närvaro. Men oj vilken kraftig näbb och vilka kompetenta klor! Kul att få se på så nära håll!
Längs en av mina ridstigar stod länge ett alldeles perforerat träd. Vid ”rätt” årstid var det bebott av massor med fåglar, ungefär som en skyskrapa med många våningar och när man red förbi så sjöng hela trädet. Några sådana träd har vi inte trädgården men åtminstone en hackspettsfamilj fikar på talgbollarna.
Vad fint med ett sjungande fågelhöghus. Längs ridvägen dessutom. Njutbart!
Färgmässigt ser det ut som en spillkråka men tycker att den borde ha en längre näbb. Vet inte om näbben växer på längden senare eller hur det är. Med en bred näbb lär det bli svårt att komma åt och hacka fram maten.
Jag tror den är lite uppnosig på bilden. När jag böjde mig ner och såg den lite mer i backhöjd såg man att näbben var längre. Fast den kanske växer också. Småttingarna blir ju matade.
Vi har en hackspett som hackar på huset, trots att jag har ett eminent gammalt dött plommonträd att erbjuda. Tidigare satt han nämligen där och hackade. Kanske får jag ha huset i fred om jag bättrar på färgen.
Oj. Är det en sån där morgonpigg sort? Inte så kul att bli väckt av hackandet i femsnåret!
Hoppas det funkar med färg! Att sätta för plåt för hackspetthålen är nog ingen idé för dom tycker det är extra kul om det låter riktigt mycket.
Ni vet väl att hackspettar och liknande fögglar är fridlysta? En gång för många år sedan gjorde jag närradioprogram åt hembygdsföreningen och beslöt mig för att en
dag hälsa på hos lekis i vår skola. Ungar i den åldern är aldrig svåra att få att berätta
om det mesta och en liten kille kom fram och sa att de hade en hackspett hemma som satt och hackade på husgavlen så att ”pappa blev arg och sköt ihjäl han”. Att detta
skulle vara en kriminell handling var det ingen som tänkte på då men när programmet gick på söndagsmorgonen då folk hade tid att lyssna var det några upprörda personer som hörde av sig och talade om att det var en straffbar handling att ha ihjäl en hackspett. Det blev inga efterräkningar för den arga fadern men det blev ett litet roligt minne för oss som gjorde programmen.
Oj! Dessa lösmynta småttingar… Hörde talas om en unge vars klass var på polisstationen på studiebesök och fick titta på beslagtagna föremål. ”Kolla”, sa ungen, ”en sån där har pappa!” Och så pekade han på en hembränningsapparat. Där blev det faktiskt efterräkningar.
Jag undrar om inte din sista historia var en skröna :-)… Rolig i vilket fall!
Har ingen aning om hur hackspettsungar ser ut men den här ser väl ut som en, tycker jag. Var den borta efter ett tag hade den nog klarat sig.
Min äldsta dotter (som då var tre år) och jag var inne i/på ett konditori för att köpa lite fikabröd. Plötsligt vände hon sig om och pekade på en tjock tant som stod bakom oss och sa: ”Mamma, har den där tanten ätit för många wienerbröd?” Små grytor har också öron och tydligen hade diskussionen hemma om varför man växer på bredden när man blir stor gått hem.
Så är det nog, en skröna. Syster, som har viss bakgrund med källkritiska förtecken, förvånar lite då och då. Men så länge det roar så förlåter jag henne.
Barnet och tanten. Finns många varianter. Lilla Lisa, som hade anlag för fetma, fick inte äta snask för sin moder. En dag på spårvagnen (antyder viss ålder på historien) ser lilla Lisa en tant i framskriden grossess. Lilla Lisa till tanten: ”Jag vet vad tant har gjort! Jag får inte för mamma, jag. Men det är bra gôtt!”
Men kära nån. Nu har jag två ifrågasatta berättelser (en om nagelpiercing och en om hembränningsapparater) som jag dock fått från trovärdigt håll. Två olika, men lika trovärdiga håll. Hembränningsanekdoten kommer från trakterna ovan Siljan och en Mycket Tillförlitlig Källa.
Mmm… det blir värre och värre. Undrar vad nästa blir?
Från en diskission på Engineering Tips:
”@Skogsgurra
Once upon a time I got my finger caught in a VW aircooled engine, between the flywheel and a stud (details a bit fuzzy). The engine was only half built, and it was being spun by hand. Finger crushed and swollen, nail black. At the ER, a nurse heated a pin and punctured the finger nail. A stream of blood hit the ceiling and made a right old mess. It felt much better afterwards.
The great news was that the engine was fine, undamaged by the wayward finger. The Beetle went on to a happy but short life, including a memorable one-foot high wheelie. An interesting engine it was.”
Det konstiga är att just denna person är mycket trovärdig. Eller har varit hittills.
Verkar rätt otroligt, tycker jag. Att maskinen skulle ha klarat sig oskadd, menar jag. Den lilla blodfontänen ur det skadade fingrets punkterade nagel stämmer däremot bra med andra evidensbaserade utsagor.
”A stream of blood hit the ceiling” – hur troligt låter det?
Vi får ordna en systematisk och vetenskaplig undersökning. Det kommer att behövas whisky som bedövningsmedel. Eftersom doktorn har förbjudit mig sådant kan jag tyvärr inte ställa upp. Men det finns säkert många frivilliga. Jag kan hålla med whisky!
”A stream of blood hit the ceiling” – lite lågt i tak, kanske?
Har faktiskt två bilder på Herr hackspett.
Bild 1 Bild 2.
De flesta har nog hört talas om ”Den tjuvaktiga skatan” och jag ber härmed att
få presentera uppföljaren, ”Den tjuvaktiga hackspetten”. ;)
En herr Hackspett med gott födgeni, tycks det. Lyxigt att ha den så nära inpå och fullt synlig!