Det syns inte så bra i den här vinkeln, men monsterbjörken lutar sig lite kärvänligt in mot stugan. När sedan trädkunniga personer kastar bekymrade blickar upp mot kronan och skakar på huvudet inser till och med jag vad klockan är slagen. Björken måste bort.
Trädfällare tillkallas och han lägger ett fällhugg en bit upp på stammen, för att fallet ska bli lite kortare. Dessutom fälls björken diagonalt över vägen. På så sätt slapp vi kalla in elbolaget för att plocka ner elledningen.
Nu svepte björktoppen ner med god marginal från ledningen.
När jag beundrade det vackra mönstret i stammen vid fällhugget, smålog trädfällaren lite roat och sa att så kan man ju också se det. ”Men röta är det lik förbannat…”
Det var ju på sätt och vis goda nyheter, för att ta ner ett helt friskt träd skulle ha känts mycket svårare.
Jag klättrade upp på motstående slänt för att få en bild av fallet, men som vanligt missade jag. Det går fort när ett träd faller. Först bara står det en stund och funderar, men sedan, fortare än en normal digitalkamera hinner reagera, ligger det där på marken.
Om det hade fallit över stugan hade den bara försvunnit bland grenar och lövmassor.
Sedan gällde det att kapa snabbt, ta av de värsta grenarna och lyfta undan stockarna, för att släppa fram bilarna som väntade tålmodigt. Tänk er att röja undan detta med väntande bilar på båda sidor om björken. Kräver ett säkert handlag och goda nerver!
Allt gick bra, ingen blev arg, vägen blev farbar på ett litet kick och då var det dags för trädfällarfika. Jag berömde hela processen, snabbheten och precisionen, men fick veta att det ju bara var tur att det gick så bra. Men det, kan jag garantera, det var det inte. Yrkesskicklighet kallas det.
Ett av de yrken som jag är mycket tacksam över att jag sluppit…
Det är ju många olyckor som händer vid träfällning trots att det är vana trädfällare som arbetat. Har haft en granne som blev dödad för ett tjugotal år sedan. Vilken lycka att det gick så bra med björken och att ingen av bilförarna blev upphetsad!
Verkligen, ett svårt och olycksdrabbat yrke. Men spännande att följa dramat. Och just dessa fällare kändes ovanligt kompetenta, erfarna och kloka. Men jag har sett exempel på motsatsen också och det är ju mäktiga krafter i farten. Så tragiskt med din granne!
Pensionären kommer att uppskatta det mycket, att han slapp alltså. Men han pratar ju också om att ha tur.
Häromdagen såg jag en filmsnutt om ett har killar i Norrland, de skulle fälla en gran och hade en lastmasin (grävskopa?) till hjälp att styra granen. De lyckades fälla både gran och lastmaskin. Det var nog inte bara otur.
Det var ju lite av en nagelbitare och mindre än två man och en kran hade inte klarat manövern. Kan tänka mig att glada gossar med en kraftfull maskin kan missbedöma både det ena och andra.
Karin, beroende på vad du har för kamera så kan du ju ställa in den på
sekvenstagning (eller vad det nu heter). Dvs, du håller ner avtryckaren och
kameran tar då åtskilliga bilder per sekund.
Det gäller även att ställa in kameran på ”sportläge” (=kort slutartid tror jag)
för att bilderna inte ska bli suddiga.
Ack ja, LL99, jag kom på det för sent. Och vid förra trädfällningen lyckades jag zooma in av misstag så det blev bara en suddig stambit som fångades av kameran. Sportläge måste jag kolla. Har jag faktiskt aldrig använt. Funkar säkert bra på barnbarn också!
Jag önskar mig en trädfällare som kan klättra upp i höga tallen och ta ner den bit för bit!
Det lär finnas sådana, även om jag tycker det låter livsfarligt.
Eller kranbil… men såvärst många sådana finns det kanske inte på er ö?
Granne jobbar som trädröjare för Vattenfall (?).
Har speciallastbil med gondolarm med ”koja” i toppen av sin arm.
Hjälpte mig att ta ned besvärligt träd.
Intressant att se yrkesskickligheten.
Många, ja många, avsågningar av lövverksgrenar innan stammen kapades.
En sådan där specialanpassad lastbil underlättar förstås, men det ska ändå många avvägningar och bedömningar till för att det ska bli bra. Spännande att följa dramat!