Therese föddes i början av 1800-talet och redan som barn kallades hon för ”lilla fröken herrn”. När hon blev sexton år förklarade hon att hon måste få bli man. ”Om jag ej får gå med Byxsor kan jag inte lefva”. Hennes pappa gick med på det och ordnade med ett läkarintyg som fastställde att hen var något mera man än kvinna. Att vara tvåkönad verkar visserligen ha setts som något rätt ovanligt, men som något som händer. Pappan ordnade allt juridiskt som behövdes för Therese skulle bli Andreas.
Andreas växte upp på Gotland där hans omvandling, eller ”omklädningen” som han själv kallade det, väckte en del intresse i början, men sedan verkar det ha glömts det bort.
Han skrev memoarer, som släkten har bevarat även om tanken var att de skulle brännas tillsammans med hans brev. Den släkting som åtog sig att förstöra dokumenten var klok nog att stoppa undan alltihop i stället. Och nu finns Andreas Bruces memoarer publicerade tillsammans med en del brev i en bok redigerad av Inger Littberger Caisou-Rousseau, Therese Andreas Bruce.
På Arkivcentrum i Visby finns några av dokumenten i anslutning till Bruces levnadsöde. De mest gripande är kanske de som handlar om den dotter han födde. Han levde tillsammans med en kvinna och hur det gick till när han blev gravid är lite oklart. Kanske var det en våldtäkt. Han döljer sin graviditet och föder tigande, för att det är ”manligare” så. Dottern lämnas först bort, men blir sedan fosterdotter till Bruce och hans sambo Maria.
I boken finns också brev från Bruce till den vuxna dotter. Vanliga förståndiga brev, med goda råd och förmaningar från en pappa. Som samtidigt var mamma.
Det är fascinerande med livsöden, inte minst Therese’s/Andreas’! Jag kan ändå inte låta bli att tänka på alla dom som inte hade en förstående pappa! Deras livsöden finns inte beskrivna och jag undrar så hur dom klarade av livet.
Just nu diskuterar vi här hemma (såklart) varför självmord är så vanligt bland kreativa människor, speciellt efter ett genombrott. Jag tycker att Elisabeth Gilbert har en bra inställning till livet som författare! (Lite som på Leonardo da Vincis tid, som fick allt från Gud.)
Intressant att läsa och höra om Bruces öde och hur hur det som accepterades som en naturens nyck i början av artonhundratalet gradvis betraktades som alltmer naturvidrigt, för att vid slutet av artonhundratalet vara något som borde gömmas undan. Men det är klart att för det flesta var det nog rätt traumatiskt oavsett årtionde.
Ja, det är intressant! Kan den förändrade inställningen ha med mer ”kunskap” att göra? Det bedrevs ju en hel del rasforskning osv. Bland annat, alltså. Såklart många faktorer spelar in …
Länken försvann. Här kommer den på nytt (i lång version):
http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_success_failure_and_the_drive_to_keep_creating
Klok tjej. Jag gillar uttrycket ”random hurricanes of failure and success”!
Lesbiska kvinnor i viss samhällsklass kunde ju ha ”sällskapsdam” under en epok. Det var värre för män och säkert allra värst för transpersoner. Det har i vissa länder i Europa var kriminellt att bära det andra könets kläder.
Än idag är det brottsligt att vara homosexuell i 77 länder!
Ja det är märkligt hur viktigt det är med ”normalitet”. Och trist att se hur det rentav blir värre på en del håll i världen, samtidigt som det ljusnar på andra håll.
FAscinerande männinskoöden du finner, att berätta om.
Börjar man fördjupa sig i vad som kan finnas i olika personarkiv kan det blir riktigt spännande!
Fantastiskt med en så förstående pappa som tillät dottern att bli man. Vad mamman tyckte var tydligen oväsentligt. Det är ju iofs inte så konstigt att både vara pappa och mamma på samma gång. Det var jag under sex år av mitt liv – mitt ex talade om för mig att det var en rättighet att träffa sina barn och inte en skyldighet…
Ingrid
Ja, vad mamman tyckte vägde nog lätt i en tid då kvinnor inte var myndiga.
Och så tycker jag att rättigheter och skyldigheter borde gå hand i hand!
Läst inlägg och kommentarer, intressant och spännande! Som jag brukar säga: En lär sig på kuppen också!