Vi har en skanner som gör sig dummare än lovligt, särskilt med det namnet. Photosmart heter den. Jag kallar den numera för Photostupid. Det är negativskanningen som krånglar.
Negativet till den här bilden är fyrkantig, 6×6 cm. Skannern vägrar för det mesta att befatta sig med sådana. Den vill helst bara skanna 35 mm på höjden. Just i detta fall är det väl OK, men ofta försvinner några personer eller andra viktiga delar ur bilden.
Varje vecka – eller varannan? – kom fiskbilen från Gävle med pinfärsk fisk. Strömming var favoriten. Här tror jag att mamma köpslår om priset. Fiskhandlarn med de märkligt vita ögonbrynen muttrar lite, men ser inte missbelåten ut, när han letar fram någon tjugofemöring till. Grannfrun, Tekla Berglund, ser roat på. (Bilden går att klicka större.)
Så här ska negativskanning fungera enligt instruktionen.
1. ta bort täckskivan för ljusfältet i locket
2. lägg remsan med 35 mm negativ i hållaren
3. passa in hållaren på glaset i skannern under ljusfältet
4. tryck på knappen.
Om man i stället har negativ som är 6×6 cm, vänder man hållaren åt andra hållet och lägger negativen i de fyrkantiga ramarna, som än anpassade till just den storleken. Märkena visar precis var den ska ligga. Plättlätt.
Men så enkelt tycker inte min skanner att det ska vara. Den accepterar en och annan 6×6-bild efter lite trugande: ”Byta från ruta tre till ruta fyra?” försöker jag. ”Eller ska vi lägga dit ett negativ till, kanske?” ”Ta bort ett?” Det är så inkonsekvent att jag blir galen! Det enda som fungerar utan trixande är att lägga 35-mm-ramen ovanpå 6×6-negativen. Då skannar den snällt den lilla delen av negativen.
”Jag slänger ut dig genom fönstret!” hotar jag. ”Jag kommer att ro ut på sjön där den är som djupast och sänka ner dig om du inte skannar!!” Då svarar skannern mestadels något i stil med: ”Adaptern för transparenta material kunde inte detektera det angivna mediet.”
Intressant information eftersom jag har en million (eller däromkring) 6×6 negativ och positiv.
Går det inte att lura den korkade apparaten, lägga på 35 mm ramen – och snabbt ta bort den, och få den att skanna innan den fattat vad du gjort. Fast du har kanske för snälla bilder, det ska kanske vara sex och våld…
Margaretha
Nix, den går inte på den lätta. Jag har försökt, men SÅ korkad är den faktiskt inte. Men skannerspaning pågår och jag meddelar om jag hittar något som fungerar.
Såja såja, nu ska vi ta det lugnt och fint. Förorena inte sjön och var rädd om de gamla fönstren.
Och åk och köp en ny skanner. Svindyrt men det är bra för nerverna.
Om den bara tvärvägrade vore det en helt annan sak. Om den helt enkelt sa att det där är faktiskt inte mitt jobb. Då skulle jag inte bli så frustrerad. Men det här att den säger kanske var tionde, eller tjugonde gång att okejdårå. Jag kan väl skannade den här bilden. Men bara den!
Jo, svindyrt verkar det vara om den ska ta olika format. Mina undersöknignar hittills har lett fram till rekommendationer att köpa en skanner som heter Photosmart… Jamen ÅÅÅÅH!
Bra råd! Och det är ju det du har gjort. En del bara klagar. Och klagar…
Skannrar är billiga, så gott som gratis. Det är faktiskt så att folk kastar skannrar efter en. Nu förstår jag varför.
Till och med en och annan dyr en kan komma flygande om det ska vara på det här sättet!
Ja men så bra, då kan väl bäste bror fånga in en bra skanner till syster för att i någon mån bevara bådas sinnesfrid, som ersättning för det synnerligen värdefulla pappret t ex.
Man kan inte ersätta papper med skannrar. Då har någon missuppfattat vad det papperslösa kontoret går ut på. Eller vad ni brukar kalla det lilla rummet för.
En rejäl bal muggpapper är för övrigt inhandlad på gränshandelslågprisvaruhs i Årjäng och avvaktar transport till dalametropolen tillsammans med braskamin som jag på order av Whiskymannen köpte av grannen, tillika kock på vårt 120-årskalas. Snacka om underliga vägar. Men så är det.
Det börjar bli bråttom. Jag har just omdisponerat resurserna. Extrarullen i Karlshemskällaren har fått flytta upp på övervåningen. På dasset är det alldeles pappersfritt. Litet nödlager finns i Tvåbo. Men på tisdag morgon försvinner jag från Dalametropolen på några dagar. Räknar med att det finns muggpapper på tåget.
Det beror lite på tekniska och andra omsändigheter. Men hopp om besök i Metropolen i slutet av veckan. Då kommer både nöd-vändigt (obs nöd, pun intended) papper och braskamin att levereras. Håll (obs, pun intended) ut!
Möjligen här på fredag, men inte på lördag, kanske åter på söndag…
Ledsen. Omständigheterna har bestämt Karlstad. Titta in till Whiskymannen om nöden blir för står. Han är delvis, men egentligen inte, orsak till ändring (pun intended) i planen.
OK. Kanske. Måste tänka ut en nödplan.
Dessa egensinniga elektroner som kan få redigt folk att gå i spinn! Jag har en bekant som ringer om hjälp när handpåläggning inte längre hjälper. För det gör det egendomligt nog ibland.
Just nu har jag en rasande njese i tättbefolkade sydvästskåne som är utan både telefon, TV och internet sedan fyra, snart fem dagar. Där ligger Telia risigt till. Påtaglig handpåläggning med verktyg lät krävas. Här körde en ”käck” yngling rally i villaområdet för några månader sedan – han påstod att det var halt, vilket ingen annan märkt. Hans bil mejade ner både elskåp och Telias mojäng. Ett flertal hus mörklades och isolerades från omvärlden. Elbolaget snyggade raskt till med nytt skåp och allt, Telia akutskarvade litet trådar och så står det ännu. Ett oförpackat nystan i spillrorna av mojängen…… Och vår mobiltäckning lyser med sin frånvaro allt starkare – eftersom fler använder nätet, påstår Telia; då räcker signalen kortare väg.
Så inihelvete dumt!
”Räcker inte så långt…” det var bland det dummaste jag hört sedan Vattenfall försökte klara sig undan ansvar genom att påstå att nätfrekvensen blev lägre ju längre från inmatningspunkten man befann sig. Vattenfall fick välja mellan att böta en massa pengar, det handlade om en installation som drog 36 000 kW, eller ordna problemet. Dom valde att ordna det. Men åkte ändå på lite böter.
Nu får ni säga ifrån på riktigt! så där ska dom inte tro att dom kan klara sig. Urdumt!
Vi kör med tjatmetoden och hoppas att droppen ska urholka stenen.
Ack Telia, Felia, när ska dom skärpa sig. En ung man vägledde mig runt i min mobiltelefons alla hemliga rum, för att åtgärda ett smärre fel (USB-anslutningen till datorn hade plötsligt lagt av) och det ville sig inte bättre än att han såg till att mobilen tvärlåste sig. Gick inte att få ordning på med några av de knep som han kände till. ”Du får gå till en Teliabutik, så kanske de kan fixa det åt dig.” Sade den unga mannen. ”OK, på Telias bekostnad då”, tog jag för givet. ”Nej, nej, du har ju en jähättegammal lur”, sa han (den är tre år) ”så det får du betala själv”. Stod jag på mig? Gick jag till konsumentombudsmannen? Nej, livet känns lite för kort för det. Jag betalade 500 kronor för att Teliabutiken skulle fixa det fel som Teliasupporten hade orsakat. Japp, kalla mig gärna lika korkad som min skanner!
Kan jag väl! Om du tycker att det hjälper…
Nä. Det gjorde inte det.
Läst men begriper inte så mycket…
Det är det ingen som gör! Allraminst dumskannern…
Vad heter din skannermodell?
Det är en HP Photosmart C7180, med några år på nacken. Den fungerar fint i övrigt, skriver ut, kopierar, skannar vanlig flatbäddsskanning och som sagt 35 mm negativ. Det är när jag kommer med mina 6×6 cm-negativ som den blir liksom lite intermittent eller vad man ska kalla det när den bara skannar vissa neg, helt random, såvitt jag kan se.