Olgakatts sista lördagstema för maj är: Favoritserier i strip, magasin eller ruta. För något år sedan fick jag en tidning, med åtföljande prenumerationsinbetalningskort i brevlådan. ”Kvällsstunden” heter den och om jag alls skulle överväga att prenumerera vore det för seriens skull, Sympatiska Filip av Einar Lindberg.
Här har vi en ung dam som ber sympatiske Filip att hugga hål i isen. Snäll som han är gör han det. Men eftersom han vill göra sitt allra bästa förhör han sig om syftet. Ska det pimplas abborre, kanske? Nehej, inte det. Ståndkrok för gädda eller lake? Inte det. Borsta mattor eller skölja tvättkläder då? Nej inte det heller, utan olycklig kärlek.
Är det bara jag som tycker att det är oemotståndligt komiskt med hans saklighet, blandad med förfäran.
”Så kemikaliskt gräsli’t!” har blivit ett av mina favorit-kraftuttryck. Fröken är också saklig, tycker inte att det behövs något jättestort hål för hennes del, men ändå ”skapligt” stort för att hon ska komma i. Filip undrar om det kanske skulle räcka med ett hål stort nog för huvudet, ifall hon skulle ändra sig ”på sista kardusen”.
Men det vill hon verkligen inte:”Inga dumheter. Gör ett ordentligt sopnedkast!”
Så han hugger upp en lagom stor vak. Till sist hoppar fröken i, men det visar sig vara bara ett par centimeter djupt gyttjevatten. De skiljs åt under ömsesidiga konstateranden att det allt var tur att hon inte stoppade ner huvudet i gyttjan.
Ja och så har vi ju Berglins, Liv Strömquist, Robert Nyberg, Sara Graner, Lena Ackebo, Nina Hemmingsson och många, många fler begåvade svenska serietecknare. Här först Sara Graner och sedan Robert Nyberg:
Då tar lördagstemat sommarlov för att återsamlas i september, med Tove som temavärd. Teman finns i sidhuvudet under rubriken Lördagstema.
Tack Olgakatt för fina majteman, tack lördagstemabloggarna för alla trevliga inlägg och kommentarer. Vi lär väl ses då och då under sommaren, på varandras bloggar, eller varför inte på utflykter i verkliga världen!
Här finns övriga lördagstema bloggare: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.
Det var fint du tog med dessa, Robert Nyberg är en favorit. Och Sympatiska Filip är ju underfundigt livsroligt!
Robert Nyberg är så otroligt träffsäker – och ofta framme och nosar på vad som är på gång. Det har hänt mer än en gång att jag skrattat åt hans bilder och texter och tänkt att riktigt så illa är det ju inte ändå. Därefter brukar det inte dröja länge förrän jag läser om något i tidningen som är precis så illa.
Kvällsstunden och Tidsfördrif! Ett par riktiga klassiker.
Umgängestonen och språket andas fyrtiotal och femtiotal och recycling många gånger om.
Vi har också ett citat från Filip: ”Jäsingen va det värker i resvirket” där resvirket syftar på benstommen i den gängliga kroppen. Möjligen har vi förvanskat det något.
Roligt att det finns någon mer än jag som hittat Einar Lindberg. I trakterna kring SoFo är han tyvärr mindre uppmärksammad.
Vänta bara! När Stockholmsnatt får upp spåret kommer han att bli den nya söderkisen. Många av attributen finns redan.
Ja varför inte? Det vore det naturliga steget efter normcore.
Jag är uppväxt med Kvällstunden. Tidningen fanns i huset ända till den dagen min mor dog 1993. Ibland händer det att vi får ett erbjudande om prenumeration och det
visar sig då att tidningen oftast har ett tema på Värmland och gärna vill locka nya prenumeranter.
Smålänningens förlag i Stockholm tror jag ger än i dag ut ett julalbum med herrarna
Filip och Kaspersson.
Var har du din postlåda? Vid Tvåbo eller Karlshem?
Mitt prenumerationserbjudande var adresserat till Urvädergränd, men något Stockholms- eller Södermalmstema tror jag inte det var. En vild chansning troligen.
Brevlådan vid sjön är den bäst bevakade. Samma vägnamn, men nummer 51.
Får man kontra med en annan favorit? Ja, det får man!
http://www.litteraturmagazinet.se/elin-lucassi/serie/om-bokalskare-var-lite-mer-som-idrottsfans-2
Ja, det får man verkligen – vilken bra kontring!
Elin Lucassis litterära skador är obetalbara!
Mycket bra – liksom den litterära solbrännan och… ja rubbet!
Tack för helt nya upplevelser – kände inte till någon av dessa serietecknare. Men så har jag heller inte läst några serier sedan jag var i tioårsåldern. Men det är inte försent än. Jag ska åtminstone titta på dem som finns i lokalblaskan.
Då finns det mycket att upptäcka! Det har kommit många fina serietecknare och nästa gång du är i en bokhandel kan du bläddra i några seriealbum för att se vad du gillar. Det är nog den litteraturgenre som utvecklats och förändrats mest under de senaste femtio åren. Ensamma mamman läste jag mycket på sjuttiotalet, liksom Claire Bretecher.
Hennes hjälte med kallingarna är fortfarande en svåruppnåelig förebild.
Nu har jag läst Medelålders + i NT. Den var riktigt rolig! Hade ingen aning om att den serien fanns där – hoppar alltid över den sidan. Där fanns även Hagbard, som jag läste för ett tjugotal år sen och uppskattade då och den har inte blivit sämre. Man lär så länge man lever…
Bra med bloggvänner och lördagsteman!