I år, eller kanske nästa år, beroende på hur man räknar, fyller första maj 125 år. Eller egentligen 130 år 2016. Det började med demonstrationer i Chicago för kortare arbetsdag, i slutet av april 1886. Den 1 man var det 35 000 som demonstrerade, många genom att lämna sina arbeten och de följande dagarna blev det ännu fler. Den 3 maj sköts två arbetare av polisen och nästa dag blev ännu våldsammare, med många döda i Heymarket-massakern.
På ett möte i Paris, sommaren 1889, beslöts att första maj skulle bli gemensam internationell demonstrationsdag för arbetstidsförkortning. Åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmar för hem, familj och fritid. Krav som står sig än idag.
Sverige hakade snabbt på och redan första maj 1890 deltog 50 000 personer i en stor manifestation på Gärdet.
Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1938.
I många andra länder, där det inte är helgdag, är det vanligt med uppmaningar till strejk på första maj. Kanske var det ett av skälen för Gustav Möller att driva på lagstiftningen om första maj som helgdag. Om alla får ledigt kan man undvika konfrontationer, konflikter och vilda strejker på första maj och koncentrera sig på agitation i stället.
Tjugo- och trettiotalen var ju ovanligt strejktäta, något som till sist ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. Att göra 1 maj till allmän helgdag verkar vara samma andas barn.
Under 1940 och 1941 handlade första maj främst om demonstrationer för att bevara Sveriges frihet och oberoende, med deltagare från alla demokratiska partier.
Här har vi högerpartiets Gösta Bagge, Gunnar Andersson från LO (lite lik Sträng?), Per Albin Hansson, som då var statsminister och Gustav Andersson, Folkpartiet, i en första-maj-demonstration 1940. Texten på banderollen är första raden i Biskop Thomas frihetssång. Bilden är lånad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Konstnären Walter Crane tillägnade arbetarna sin teckning En girland för första maj, där ett av kraven är produktion för nytta inte för profit. Låter som en lämplig paroll för välfärdsområdet. Kunde kanske vara något att ta upp igen i år?
A Garland, ett äkta exempel på en fin jugendbild! Det där med 8 timmars vilodag stämmer i alla fall inte in på dottern och svärsonen. Där blir det ofta bara 3-4 timmars sömn – i alla fall för svärsonen…
Visst är den läcker. Han var spännande, Walter Crane, mycket jugendt. Mer mer illustrationer och målningar än kompisen William Morris som ju också designade tyger, tapeter och möbler.
Vilopaus skulle det förstås vara…
Åtta timmars vilodag verkar annars vara vad de skulle behöva. Varje dag!
Den där bruttan ser mest ut som Marianne. Med frygisk mössa och allt. Kan man säga att manifestationerna på 1. maj egentligen startade i Frankrike 1789? Eller på något sätt är en fortsättning?
Visst är det Marianne som hoppar in som majbrud. Mer om symbolerna här:http://www.arbark.se/2005/01/den-roda-fanan/
Ja jävlar! Jag trodde att jag skämtade. Men det var ju faktiskt så. I Paris står hon på Place de la Republique med en gammal julgran i näven. Finns det en förklaring till julgranen också?
Julgranen måste jag kolla med någon som doktorerat på emblematisk figurer och uttryck i arbetarrörelsens historia. Träffar en sådan på onsdag.
Är nog inte en avbarrad julgran, egentligen. Men det är vad vi kallar den för i brist på bättre.
Den på arbetarrörelsens emblematiska uttryckssätt disputerade personen har förhoppningsvis koll på Mariannes tillbehör.
Produktion för nytta, inte för profit. Ja nu!
Varför producera skräp när det ändå bara ska kastas?
Ja, vart tog kritiken av prylsamhället vägen?
Halloj systrar! Ska vi börja tälja selpinnar och andra nyttigheter igen?
Gärna, bara jag får en häst också!
Nusnäs hade byggsatser till trähästar; grovsågad kropp, morakniv och plåster. Allt i en praktisk plastbehållare. Du kan börja med hästen och sedan göra selpinnar av skogspinnar.
En vettig fördelning av tiden; en Sträng i Andersson, att Crane valde en kvinna i sin bild tillägnad arbetare; så blev min behållning av ditt inlägg.
En får tacke!
Vassego och tack för uppmärksam läsning!
Det är alltid bra att påminnas om varför vi firar första maj.
Jag har en känsla av att själva grundtanken bakom den här dagen börjar
bli litet urvattnad, men hoppas förstås att jag har totalt fel.
Och så mycket jag alltid lär mig här….Marianne med granruska i handen i Paris …revolution och gud vet allt. Härligt! Jag suger i mig och önskar att jag var minst femtio år yngre så jag skulle hinna suga i mig ännu mera
Ha en bra första maj!
Jag känner en och annan som fortfarande skulle behöva lite revolution i vardagen så att arbetet håller sig inom de åtta timmarna. Men jag tror att ni på Pettas balanserar det hela rätt väl, i alla fall om man ser det över hela årscykeln:-)
:D.
Det handlar mycket om att vila i språnget också. Mitt i allt som jag bakar, sätter jag mig ner och bloggar…och det är vilotid det också. Det är mera stressande att tänka på att det inte blir inkomster om man säger nej till arbeten som droppar in, i något ojämn takt. Det är litet som med ketchupen…ibland kommer ingenting alls och då får vi vila och så kommer allting på en och samma gång, med sång!
En allmän reflektion:
Vår far och hans bror var ”fabrikörer”. Det vill säga människor som utnyttjade arbetarna och gjorde sig orättmätiga vinster på andras arbete.
Kan du med gott samvete säga att han hade åtta timmars arbetsdag? Eller att han gjorde sig en förmögenhet?
Vem var sist att skaffa sig ett motorfordon (en moped) i det gäng som producerade skolmöbler på Ängsbacken? Kan du påminna dig att vi hade en enda treveckorssemester? Eller fyraveckors?
Tror du att han var ett undantag?
Ja, han var väl lite ovanlig såtillvida att han trodde på ett samhälle där alla bidrog efter förmåga och kunde få ett drägligt liv efter behov. Men andra ord en fabrikör som röstade socialdemokratiskt.
Minns en septemberdag då det var dags att rösta och hela familjen flanerade på Villahed. Oskar Åsblom frågade pappa vad han röstat på (och det förstod jag ju, så barn jag var, att sådana frågor ställer man inte och om någon ställer dem svarar man inte) och till min häpnad svarade pappa att ”jag är ju lite konservativ av mig, så jag röstar på socialdemokraterna”. Jag var väl inte mer än sju – åtta år, men jag fattade i alla fall att det var ett finurligt svar. Det handlade ju om att få till ett samhälle som fungerade för alla och då verkade pappa ha kommit fram till att socialdemokratin ändå funkade bäst.
PS 1: Det där med tre veckors semester var väl ett sentida påfund, kring 1950 eller så. Och producerar man skolbänkar som ska ut till skolstarten så är kanske inte en lång sommarsemester bästa lösningen.
PS 2: Fast såvärst mycket fabrikör var han ju inte, egentligen utan mer snickare. Gränsen gick ju alldeles otvetydigt vid blåblus eller ej och det hade han ju, hela sitt yrkesverksamma liv.
PS 3. Jo, ”personalen”, dvs Gustavsson, hade bil, medan pappa åkte moped. Erland också, vill jag minnas, var mopedburen. Men jag kan inte minnas några klagomål över detta sakernas tillstånd. Kan du?
Det fanns ”fler personal” än så.
De sena kvällarna vid planhyveln var inte endast ett sommarpåhitt. Med planhyveln var det så att den inte var populär (mycket ljud) så Martin tog det jobbet eftersom ingen annan ville göra det.
1950 var vi nio respektive tio år. Jag minns inte att det förekom någon lång semester för oss. Varken 1950 eller senare.
Det är inte attributen (blåkläder) som avgör om du är utsugande fabrikör eller löneslavande arbetare. Det är helt andra saker.
Jag ville bara peka på saker som faller bort i det allmänna hallået kring första maj. Det finns en stor grupp företagare som får alldeles onödigt mycket skit som de inte gjort sig det minsta förtjänta av. Det leder till att företag läggs ner. Vem vill driva ett olönsamt företag med orimliga arbetstider och istället för uppskattning få höra att man är en parasit? Inte många. Själv är jag dum nog att fortfarande göra det.
Aha, du menade så. Jo, vi nog överens om att pappa jobbade mycket men tjänade rätt dåligt med pengar på sitt slit. Jag minns när den lokala skattemyndigheten (hette det väl inte då, utan skattmasen, eller nåt) gjorde hembesök för att kolla inkomstdeklarationen, med motiveringen att: ”En så här låg inkomst går det ju inte att leva på.”
Men en del semestrades det i alla fall, Valdres, Tansbodarna, Göta kanal, lånade sommarstugor lite här och där (Långshyttan?) och en och annan Stockholmsresa. Undrar om inte verkstaden var stängd under industrisemestern ändå?
Valdres var ersättning för lokal tillverkning av skolmöbler i Norge. Pengarna kunde inte föras över till Sverige på grund av Valutaflyktsbyrån. Vi erbjöds ett par veckor på en folkhögskola som kompensation.
Tansbuarna. En skitig huggarkoja som Greta städade sig igenom så att den var beboelig de sista dagarna. Tror inte att hon tyckte att det var så värst mycket semester. Bilden av ”Synd” som du visade för en tid sedan var från den huggarkojan.
Göta Kanal var nog efter min tid.
Vad jag försöker säga är att företagare sällan är de svin som de framställs som i förstamajtågen och övrig retorik.
Och ”Kapitalisterna” – de som flyttar tillverkning till de länder där den lönar sig bäst är ofta lika med oss själva och en massa andra vanliga människor som satt pensionspengar i fonder.
Men, jag trodde vi var överens om att vi hade ont om pengar? Några lyxsemestrar var det aldrig tal om, men rätt kul ändå tyckte jag med cykelsemester, sova i lada, tälta, låna stuga, hälsa på Landins eller Doris och Rune eller hur vi nu bodde.
Jag tror inte man menar hantverkare och småföretagare i första hand när man kritiserar (delar av) näringslivet.
Att klyftorna ökar verkar de flesta vara överens om och oroade över.
Tyck och tro gärna det. Men nyanserna i demonstrationerna är inte så där väldigt finstämda. Och faktum är att de anställda så gott som alltid har en mycket större trygghet än de som avlönar dem.
Jag minns att det inte var några glada bröder när Wigert kom på besök. Han var ändå måttfull och några konflikter kan jag inte påminna mig.
Och, med semester menar jag inte förflyttning eller resor utan helt enkelt sammanhängande betald ledighet.
Ett länge saknat begrepp dök upp i årets 1:a majtal: solidaritet! Nu vill jag se det omsatt i praktisk politik också, tack.
Tänker på den från högskola nyutexaminerade journalisten som förra året frågade sin kollega, en väninna till mig: Internationalen, vad är det för en bit?
Ja vad är det för klämmig låt?
Jag översatte ett par artiklar förra året om hur bemanningsföretagsarbetarna hade det i början av 1900-talet. Otrygga arbetsförhållanden, både juridiskt och fysiskt, ingen som hade riktigt ansvar för deras arbetssituation och ännu mindre för bostad eller levnadsförhållanden i övrigt. Bemanningsföretaget hade ju bara hyrt ut dem och företaget som hyrde dem hade ju bara hyrt dem. Det hände att lönen uteblev helt och hållet. Med tiden – tack vare organisation och solidaritetsarbete – reglerades villkoren och bemanningsföretagens missbruk kunde stävjas någorlunda. Men nu ser man exempel igen på samma missförhållanden. Thailändska bärplockare, till exempel, i byggfuttar i skogen utan toaletter. Inkomstklyftorna ökar, förmögenhetskoncentrationen också och det finns gott om utrymme för solidaritetskampanjer!.