Båten låg på land när jag plötsligt fick lust att ro. Ingen handräckning till hands. Då får man fundera lite, för den är rätt tung, den här lilla rackarn. Inget som jag tar under armen och bär iväg med. Men jag har mina knep som jag gärna delar med mig av.
Den har förstås legat uppochned under vintern, så min första åtgärd blev lägga ut gamla däck så att jag skulle kunna välta den rätt utan att den tog skada. Det gick bra.
Sedan kom jag ihåg att kolla en liten detalj som vi glömt under tidigare år, nämligen bottenpluppen. Den där lilla runda grejen som ser ut som badkarsbottenpluppar gjorde förr i tiden.
Om man skjuter ut båten i sjön utan plupp blir det liksom en liten fontän när vattnet sprutar upp. Skulle man då råka sitta i båten blir man rätt blöt, kan jag berätta.
Jaha, då är båten på rätt köl och plupp på plats. Då är det väl bara att dra ner den i sjön? Ack, om det vore så lätt! Jag knuffade och drog och lyckades förflytta den några millimeter. Fram med rullarna! Det var vår fars universalmedel så fort något tungt skulle flyttas. Rullar. Med runda rullar under går det rätt lätt att flytta det mesta.
Till exempel den här lekstugan som syrran, pensionären, redaktörn och jag flyttade för… ja kära nån, för rätt många år sedan.
Här flyttar jag lekstuga för fullt, med rullar inunder och långa metallstegar för att rullarna ska löpa lätt. Men jag använder en vinsch och det ska man ju verkligen inte behöva för en liten båt. Dessutom blir det lite väl effektivt med metallstege och rullar i nedförslut. Det kan gå alldeles för fort. Om lasten är tung har man inte mycket att sätta emot. Det är därför vi har en strandad val vid sjökanten.
Jag skulle ju inte ens sjösätta den, bara flytta på den lite när jag skulle klippa gräs och eftersom den är tung tog jag till lekstugearsenalen (utom vinschen, då) men jag insåg inte att den skulle sticka iväg på egen hand när det började luta.
Det är en fin gammal båt som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Nu ligger den där och vänslas med en al och jag använder den som plattform när jag behöver tukta alen lite grann. Alen och valen. Vi försöker betrakta det som en konstinstallation.
Men tillbaka till sjösättningen. Det gäller alltså att hitta något som man kan kontrollera. Rullar som gör det lättare att dra båten, men som inte gör att den sticker iväg på egen hand. Lagom stora rullar och inga metallstegar under är tricket, som på översta bilden.
När det blir utförsbacke kan man strunta i rullarna och lägga dit lite gamla bräder i stället. Och nu gäller det att skjuta på i stället för att dra. Lägg det på minnet. Man ska aldrig stå nedanför en båt som längtar till sjön. Skjut på bakifrån. När båten är halvvägs i vattnet kan det vara lagom att lägga i årorna och så skjuter man ut lite till och hoppar i och ror till bryggan för att förtöja båten.
Och då rekommenderar jag verkligen varmt en förtöjningsanordning som går snabbt och kan skötas med barnbarn i båten. Allt fixande med rep som ska läggas i dubbelt halvslag om egen part och sånt är alldeles onödigt. En fast ögla i bryggstoplen och en vahetere – fästögla? som man bara hakar dit med en hand. Mycket praktiskt!
Tja, då har jag lärt er allt jag kan om sjöfart och båtliv. Det gick väl fort och bra?
Plupp=dyvik.
Eller dyvika om man vill vara petig.
Är det sant? Den där lilla oseriösa saken som man skruvar dit – den har alltså ett riktigt namn? Tack LL99!
Kan du då också förklara varför den finns? På vanliga träekor behövs de ju inte.
Jag hittar ingen bild på vår båt så du får hålla till godo med några bilder
på Storskär och Norrskär som jag fotograferade i samband med
Volvo Ocean Race i Stockholm för några år sedan.
Storskär, Storskär igen och så Norrskär.
Åh, kära gamla Norrskär! Där har jag jobbat, ju!
Karin, dyviken är till för att du ska kunna tömma båten på vatten utan
att behöva vända upp och ner på båten. T.ex. om båten dras upp på
land efter varje gång den har använts så är det ju bra om regnvattnet
rinner ut av sig självt.
Varför de inte används på Träekor vet jag inte men dessa ekor är ju oftast
lite högre bak vilket gör att vattnet kanske inte skulle rinna ut i alla fall.
Dessutom så är ju trä ett levande material vilket gör att skrovgenomföringar
i plast kanske inte är så särskilt bra idé?
Sedan så är ju plast på en träbåt lite ”förbjudet” för de puritanska träbåtsfantasterna.
Men huga, en plastplupp i en eka, nej det går inte, det behöver man inte vara träbåtsfantast för att förstå. Eftersom vår båt ligger i sjön hela sommaren öser vi den vid behov och dessemellan blir den mycket riktigt full med regnvatten. Men att dra upp den på land och dra ur vahettere, dyviken, verkar jobbigare än att ösa. Men det är klart att om man har för vana att dra upp båten på stranden är det faktiskt en vettig funktion.
Jo det är ju så att det inte alltid finns en möjlighet att
anlägga en brygga av olika anledningar. T.ex. pga
av det inte går att få tillstånd eller att botten är av
sådan sort att det inte går att få till en riktigt brygga.
….och enhandsöglan är en karbinhake. I min värld oftast förekommande i grimskaft.
Karbinhake, just det, tack Olgakatt! Konstigt ord.
Så jag blev ju tvungen att kolla: karbinhaken satt fast i en karbinrem över kavalleristens vänstra axel och användes för att snabbt haka av och på karbinen. Karbin i sin tur är den kortare variant av gevär som kavalleriet använde. Långa gevär är ju svåra att hantera på hästryggen. Men sedan upphör spåren. Eller är alltför osäkra, till och med för mig. Dunkelt ursprung, säger Hellquists etymologiska ordbok.
Och varför hivade vi inte ekan i sjön i påskas?
Ja det kan man verkligen undra. Men vi hann ju med lite annat i stället, konstrundor, med mera.
Ja, det var en komplett och uttömmande redogörelse för sjölivets vedermödor och risker. Sett ur en sötvattenlandkrabbas synvinkel, dårå.
För den som önskar djupare och mer detaljerat kunnande rekommenderas Smiths Nautisk Ordbok. Jag tror att den förekommit i båset vid något tillfälle. Där kan man förkovra sig och veta allt om hur man bändslar en jungfru, hur pass lösa bolinerna kan vara samt hur man väljer bästa platsen att kapsejsa på.
En ovärderlig uppsättning kunskaper som inte bör saknas i varje hem.
Ser att NAUTISK ORDBOK PÅ SVENSKA, ENGELSKA o TYSKA SPRÅKET MED ENKLARE ORD OCH TERMER JÄMVÄL FÖR MOTORBÅTSPORT kostar under femhundringen. Tål att tänka på. Eller kanske man ska ta och tipsa Projekt Runeberg om ett intressant projekt för inskanning, till båtnad för nationen.
För övrigt kom jag på en lysande affärsidé när jag donade med båten. När jag hälsat på bekanta med havsnära ställen har jag noterat att det finns saltvattenstvål vid bryggan. Vore det inte dags att lansera sötvattenstvålen?
Lysande! Gör den i olika varianter – Fjällbäckstvål, Tjärnvattentvål, Klarsjötvål och Dyvattentvål. Given succé.
Angående båtar och sjösättning; så här kan man också göra:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Blogg/Samlarna/Eva-Berglund-Thornblom-/Nu-ar-var-if-bat-i-sjon/
Ja se det var en sjösättning som heter duga! Undrar vad vår lilla plasteka skulle säga om ett sådant uppbåd. Men det där med någon slags räls kasnke inte vore så tokigt.