Våren tjuvstartade lite i mars och det rapporterades om att körsbärsblommorna var på gång, men sedan kom våren av sig och det blev frostnätter med allt vad det innebär av oro för knoppar som haft för bråttom. 
Men nu, nu kan jag presentera årets upplaga av körsbärsblommorna. Det är till och med lite för tidigt, eftersom Körsbärsblommans dag firas den 26 april i Kungsträdgården, tillsammans med Japanska Föreningen. Så, äntligen har de slagit ut – fast lite för tidigt.
Och det är inte bara blommorna som slår ut. Mycket folk på stan, fullt på uteserveringarna och schackpjäserna har kommit fram. 
Oj, så dackera!
Vilket betyder att det är så himla vackert så att det nästan gör ont!
(min salig moster lär ha sagt så när hon var barn och inte kunde prata rent. Tro det att uttrycket fortfarande hänger med fastän det snart har gått hundra år sedan hon sade det)
Dackera! Vilket utmärkt ord att ta till när det är sådär alldeles extra fint.
De slår ut i rasande takt. I fredags när vi var där Milton och jag, trots regn, så var de alls inte så utslagna. Nu måste vi dit igen och äta glass!
Ja, trots det kylslagna vädret går det verkligen undan. Ni får sno er på med er glassutflykt!
Häftiga! Blir det bär också?
Är det som i Ceret? Där skickas de första bären i en påse till Republikens President.
Ack, barndomstrauman! Smultronen skulle man trä upp på ett strå och ge till pappa, för det var så synd om honom som måste vara inne på verkstaden och jobba hela dagarna. Han uppskattade det verkligen, men jag tog nog uppgiften på lite för stort allvar. Tror varken han eller mamma menade på allvar att jag skulle avstå från att äta smultron.
Nej några körsbär blir det inte, så både Kungen och Reinfeldt och Nordin får vackert handla på Hötorget.
Åt du inga själv!? Fan, det är ju tragiskt.
Ibland på försommaren kommer Hyttis in till mig och ber mig blunda. Första gången har jag alltid glömt vad det handlar om (men i år kommer jag nog ihåg det) och så känner jag smultrondoften.
Det är nog ändå lite kärlek bakom. För annars skulle hon väl ha ätit dem själv?
I princip och såvitt jag minns blev det inga smultron för mig förrän möjligen framåt sensommarn, då man kunde hitta några dammiga bär längs vägrenen. Men hade jag inte tyckt att pappa var värd dem hade jag nog inte avstått såpass många som jag gjorde.
Så ja, din förmodan om Hyttis smultronhanterng är nog riktigt. Sälek, it is!
Längtar till Stockholm, här finns inga japanska körsbärsblommor. Lär inte komma dit förrän någon gång i maj och då är väl allting överblommat, antar jag.
Ingrid
Du får njuta av dina fina bilder från förra året i stället! Och kanske träden i Fatbursparken blommar i maj. De brukar vara lite senare än i Kungsan. Vita blommor, visserligen, men vackra de också.