Fannie Merritt Farmer föddes den 23 mars 1857, i Boston, författaren till en bortglömd bestseller som sålts i sammanlagt över fyra miljoner exemplar. Hon avbröt sina studier på grund av sjukdom och hjälpte föräldrarna i hushållet, tills hon som trettioåring började på Boston Cooking School. Det var en av många nystartade hushållsskolor i USA. Samma ”domestic science”-rörelse fanns också i Sverige, från 1860-talet, med hushållsskolor som skulle ge unga kvinnor en ”någorlunda fullständig husmodersutbildning”.
Fannie såg att det behövdes en lärobok på skolan och hon insåg också att mycket kunde förbättras i de gamla matlagningsinstruktionerna som sällan hade några exakta mått. En tekopp, en matsked och till och med ”en klick smör, stor som ett ägg” är ganska ungefärliga mått och det är stor skillnad på en rågad och en struken kopp. Hon kom att kallas ”De strukna måttens moder”.
Hon hade svårt att hitta en förläggare till sin kokbok, The Boston Cooking-School Cook Book. De flesta tyckte att det där var sånt som flickor ändå lär sig av sina mammor. Men till sist beslöt förlaget Little, Brown & Company att försöka sig på en upplaga på 3000 exemplar, som trycktes på Fannie Farmer egen bekostnad. Jag hoppas verkligen att det innebar att hon också fick hela förtjänsten, men det har jag inte lyckats hitta några uppgifter om.
Den bok som hon verkligen trodde att hon skulle gå till historien för, eller i alla fall kokbokshistorien, var hennes kokbok för sjuka och konvalescenter. Den har inte uppmärksammats lika mycket, möjligen för att det kom andra specialiserade böcker på området. Många inom sjukvården blev allt mer medvetna om kostens och hygienens betydelse för hälsan.
Det är ju ingen slump att Fannie citerar Florence Nightingale (ständigt denna Florence Nightingale!) på bokens försättsblad. 
Hennes kunskaper verkar ha fallit i glömska. På dagens sjukhus och äldreboenden uppmuntrar kosthållningen knappast hälsan, snarare förvärras den.
Det finns ett avsnitt i boken om att grunden måste vara god hygien, hälsosam mat, frisk luft och gärna sol. Mediciner kan hjälpa ibland, men saknas det där andra grundläggande kan det bli svårt. Känns ganska framsynt.
Kosthållet inom sjukvården verkar inte ha ett skvatt med sjukvård att göra, men det är väl kanske olika entreprenörer.
Ja, dessvärre är det nog så. Billigast möjliga portioner och inte särskilt mycket matglädje. Dags att damma av Fannie, kanske. Hon arbetade ju i en situation utan antibiotika och snart är vi kanske där igen…
Jag håller med Redaktören! Det kanske finns utrymme för en uppdatering av Fannies bok? Vad intressant att hon själv höll en annan bok som sin främsta än den hon blev mest känd för! Är inte det ganska vanligt bland författare, musiker, konstnärer osv.?
Ja, hon (och Nightingale) har ju kommit till heders på senare år när det gäller noggrannheten med hygienen åtminstone.
Och kanske det är så att många kreativa personer har sin alldeles egen uppfattning vad som är deras viktigaste verk, oavsett vad publiken tycker.
Protest!
Visst är det bra om man tar en struken tesked salt i stället för en rågad matsked. Och mycket slikt.
Men jag tycker att man ska ha så pass koll att man inte ska behöva stå med näsan i en kokbok när man lagar mat. OK i skolbespisningar och andra massutfodrinsställen. Men annars håller jag på Farmor Anka och Flloyd med många flera.
Risken med kokboksslaveriet är att man aldrig lyfter och blir säker. Så är det med mig och att spela musik. Noggrann koll i noterna, slaviskt räkna åttondelar, ängsligt kolla höjningar och sänkningar. Sådant gör det hela till en plåga snarare än ett nöje. Och resultatet – ja vad tror ni?
Det var tydligen så att det gick åt alldeles för mycket tid för att anteckna på den där skolan, så Fannie ville ha en lärobok i stället. Och det är ju praktiskt med en kokbok innan man lärt sig grunderna. Sen kan man släppa loss och improvisera.
Men jag misstänker att varken din klarinettlärare eller mina pianolärare själva var tillräckligt bra på improvisation för att släppa det där krampaktiga taget om noter och takter. Tyvärr.
Kokboken kan ju också vara en möjlighet att häva sig ur de gamla matvanorna och äntligen komma på något nytt.
Absolut, kokboken medger till exempel kulinariska rundresor i världen som vore rätt svåra att genomföra utan vägledning.
Poäng!