OK, det kanske är lördag i vissa delar av världen, men än så länge är det fredag här i Brasilien och jag fick lust att dela med mig av en intressant utställning som jag såg på Sao Paulos konstmuseum i dag. Konstnären Lucian Freuds porträtt, främst etsningar visades tillsammans med fotografen Davie Dawsons bilder av modellerna och hur Freud målar och inte är det särskilt insmickrande porträtt han gör. Inte ens av drottning Elizabeth av England (men respekt för att hon låter sig avporträtteras av denna konstnär som är känd för att göra inträngande, psykologiska, men föga smickrande porträtt av sina modeller.
Här ser vi konstnären längst till höger, modellen David Hockney och porträttet av honom på en bild av David Dawson.
När jag ser de rätt skoningslösa porträtten som Freud gör kommer jag att tänka på en anekdot om Picasso. Han hade målad av Gertrude Stein och hon protesterade livligt att så såg hon verkligen inte ut. Picasso sade då helt lugnt att det kommer hon att göra.
Lördagstemat? Tåg?? Låt mig sova på saken och återkomma i morgon då det faktiskt är lördag här också.
Här är det lördag för fullt och jag jobbar på att släta ut kuddmärkena i ansiktet. Godmorgon!
God (tidig) lördagsmorgon!
Om motsatsen till förljuget utslätande är detsamma som psykologiskt inträngande så kan jag hålla med. Men det enda psykologiskt inträngande jag ser i det här porträttet är att det visar en kille som tar dagen som den kommer och knappast verkar bry sig.
Då är bilden i sin helhet så mycket intressantare. Jag kommer att tänka på en recension i Grönköpings Veckoblad där en barnkammarinteriör från Carl Larssons Sundborn kommenterades ”något borde det ha städats, klätts på samt knäppts och kammas…”
Tekniska kommentarer:
1. Staffliet verkar vara synnerligen vingligt. Jag hoppas att det har stöd både upptill och nertill.
2. Forna tiders målarrock har här ersatts av en bit bomullsväv som stoppats in under livremmen. En myckenhet sådan väv är tillfinnandes i olika vrår av ateljén/bostaden. Kan det vara använda engångslakan?
3. Trots förklädet har konstnären lyckats stänka färg på pantalongerna. Här aktualiseras ”the best laid plans…”
4. Att stoppa in slipsen i skjortan är en välkänd och beprövad strategi när man inte vill att slipsen ska slafsa kring i den färska oljefärgen. På forna tiders ritkontor praktiserades just denna teknik dagligen. Att ta av sig slipsen var otänkbart, det var instoppning som gällde. Kravatt/fluga som alternativ var förbehållet konstruktionschefer. Rithjon fick inte bära fluga.
”en kille som tar dagen som den kommer och knappast verkar bry sig”. Just precis sådan var han nog, den gode Hockney, alltså killen som sitter modell.
Det var kul att kunna se porträtten av alla dessa ansikten, mestadels rätt ”fula” och jämföra med fotografierna av samma person, där hen kunde vara riktigt snygg eller söt. Och trots det var konstverken mycket porträttlika!
Fördelen med att vara kvinnlig konstnär är att man slipper slips.