Här ser vi delar av en en fazenda; dess marker sträcker sig bortom kullarna.
Hacienda, fazenda, estancia… vad heter det egentligen? Det kan man ju passa att ta reda på när man ändå är i Brasilien. Fazenda heter det i Brasilien och hacienda i spansktalande länder. Men vad är det då Evert Taube skriver om? ”En estancia som är förfärligt stor”?
Jo, så här förklarar Christobal, som jobbar på en fazenda några timmars resa upp i bergen från Sao Paulo:
”Hacer på spanska och fazer på portugisiska betyder göra, eller producera. På en fazenda producerar man kaffe, grönskaker, frukt och kanske ost och annat. På en estancia föder man upp hästar och kanske nötkreatur för köttproduktion.” Hans enkla och pedagogiska minnesregel var att på fazendan gör man och på estancian är man. Eller i klartext: fazendan och haciendan behöver mycket mer arbetskraft än estancian.
Sen kan en fazenda ha hästar ändå och det är ju trevligt när man kan få hyra dem för en tur i bergen.
Här utforskar vi (dottern, hennes fästman och jag) fazendan Sankta Helena.
Här är Christobal med favorithästen Elegante. Det är en ovanligt lyhörd häst, som reagerade på minsta rörelse. Ungefär som när man är van vid en gammal tung Volvo utan servostyrling och plötsligt sätter sig i en modern lättstyrd bil.
Det gällde att sitta still och bara ge de hjälper som behövdes. Om jag flyttade mig i sadeln på ett omotiverat sätt stannade han upp och lade ena örat bakåt som om han ville säga:
”Men människa, bestäm dig! Vad vill du att jag ska göra?”
På den där estancian i Samborombón som Taube sjöng om, den som Carmencita var lite intresserad av, fanns ju tjugotusen kor, prisbelönta tjurar, oxar, får och svin… Och förmodligen en hel del hästar. Typisk estancia.
Låter trevligt men var rädd om huvudet nudå, har du hjälm, flytväst och förstahjälpen-låda med dig.
(jösses, här kommer hon hem från Israel med huvudet i bandage och ger sig iväg och rider i Brasilien, vad blir härnäst?)
Mja, jo, nje, det där med hjälm blev aldrig aktuellt liksom. Men med så supersnälla hästar kan det knappast hända något och de där cowboysadlarna är ju som fåtöljer. Och dessutom med ett rejält handtag att hålla i om man skule behöva det. Så det är luuuugnt!
Så fint att Taube-tipset föll på plats. Även om det blev ett lite oväntat utfall.
Det där skulle jag (tror jag, eventuellt) kunna tänka mig också. Men jag har ju gjort min Taube-plikt i Camargue ganska nyligen. Det får nog räcka med det.
Jag försökte faktist med ett Taubespår i ”tåg-inlägget”, men det var svårt. Det enda tåg jag hittade var i vals i Valparaiso och då är vi väl i Chile?
Jo en tåg-Taube-anknytning till hittade jag (men inga tackel och tåg): Everts pappa tåg till Stockholm för att få någon ordning på sin bohemiske son. Taube som då (1907) tänkt sig att bli konstnär fick ett ultimatum: Internatskola eller sjöman. Han valde sjön och tur var väl det!
Hyperkorrekt enligt mall. Här ska det faktiskt vara två genitiv. Även om Everts pappa inte ägde tåget så ska det vara genitiv – visst är jag odrägligt duktig?
Äsch, hyperinkorrekt! Everts pappa ÅKTE tåg till Stockholm och tog sin odåga till son i örat. Skarejuvara. Såklart!
hmm.. undrar jag… du brukar kunna landa på fötterna.
Just did!
OK. Jag har nog varit lite tråkig idag. Men bara idag!
Vad det än heter, så ser det himla härligt ut!:)
Och ÄR!
Ljuvligt! Skrev jag om Havsörnsvalsen häromdan? Annars är det nåt med Taube nu, va?!
http://kulturchefen.se/2014/01/31/irriterande-samtidsfenomen/