”Nu börjas det” sa han som visade björn på landsvägen.
Fråga mig inte varifrån talesättet kommer. Fråga mig inte heller vad det betyder. Eller jo, gör det så kan jag lansera min teori. Den är att det fordom fanns personer som gick omkring och visade upp björnar mot betalning. Kedjade och ganska spaka björnar får man hoppas. För att maximera inkomsten hyrde man ingen lokal för evenemanget utan folk bjöds in att komma och se björnen där den lufsade på allmän väg.
På väg till landsvägen
För att markera att det hela drog igång förkunnade björnvisaren att ”Nu börjas det”. Någon ridå hade han ju inte.
Men det kanske finns bättre förklaringar? I så fall vill jag gärna veta.
(Och internätet är underbart. När jag letade efter en bild på ”tam björn” visades bilder både på Björn Rosengren! och på arkivhyllor hos tjänstemännens arkiv = TAM arkiv …)
Detta blev en lång prolog till det jag egentligen tänkte skriva om, nämligen att nu börjas det! Vi satt i köket på Urvädersgränd och fikade i fredags med en bloggkompis som kom för att kolla om det vedeldade rosteriets kaffe lever upp till sitt rykte. Och då – bäst som vi satt där och avhandlade olika odlingsmetoder, underjordiska skidanläggningar, samt (om jag minns rätt) nya metoder att installera krökta rör i gamla skorstenar – då började det smälla alldeles förfärligt.
21 kanonskott för prinsar och prinsessor som inte är tronarvingar. Sjöfåglarna flyr i panik.
”Slussenbygget”, förklarade vi lite ursäktande. Visserligen har ingenting beslutats om bygget och visserligen allt är överklagat men man håller på ändå, som om allt är klart. Och nu har man tydligen börjat spränga också. Jahaja. We are not amused. Men å andra sidan är vi inte heller överraskade.
”Bom!” ”Bom!” Osv. Det höll på en bra stund och jag ville inte jaga upp mina medmänniskor med att så pass kraftiga dynamitsalvor kan orsaka ras. Det gick bra och vi skildes åt helskinnade.
Sedan hörde jag på nyheterna att man skjutit salut för den nya prinsessan. Meh! Kan man inte gå ut med en allmän varning innan, så att man slipper bli nervös!
Men i alla fall. ”Nu börjas det”
”Nu börjar föreställningen sa han som förevisade björn och inte hade nån ridå” har jag för mig att mamma sa, eller var det pappa.
Tänker ni rymma när det ska nattarbetas?
Aha! Men då stämmer ju min teori rätt bra, tycker jag nog. Men hur och varför uppstår ett sådant talesätt. Det är fortfarande något av ett mysterium.
Ja. Turligt nog har vi ju möjlighet att välja bostadsort. Om det blir för bråkigt här drar vi norrut. Absolut!
Här har man knappast visat björn för öppen ridå på vägarna, men vi får snart visa vildsvin, tror jag. Till råga på alla eventuella eländen så har vi blivit invaderade av dessa grisar österifrån. Antingen har de traskat över isen eller simmat hit.
Mitt i allt så har vi kanske björnar här också .
Jaa, vart tar ni vägen när det börjar smälla på nätterna?
Hur mycken kan man ta i inträdesbiljett för bökande vildsvin månne? Jag tror björnar är mer lönsamma i det avseendet. Men jobbigt måste det vara med vildsvin som far fram som jordfräsar överallt utom just där man behöver det!
Jo, när smällandet tar fart på allvar flyr vi till södra Dalarna och ser hur stockrosorna klarat sig, hur klematisen övervintrat, hur rabarbern klarat vintern, mm, osv etc…
Tips i konsten att jaga vildsvin: Man tager en isborr och gör ett hål i marken och proppar i majskolvar eller något annat smaskens och täcker över lite lagom. Sedan sätter man sig och väntar med bössan laddad. Så gjorde en bekant som flyttade hem till Ungern och ingen fattade vad han skulle ha isborren till.
Då är det bara isborr och bössa som vi behöver. Majs plockar vi hos Maj (hon har självplock) och vildsvinen kommer alldeles av sig själva.
Mums! Vildsvinsstek är gott. Man kan göra korv också.
En nypensionerad kollega till mej bor vid Odenplan och väntar på att byggena där ska avslutas så dom kan måla om taket. Där singlar färgflagor ner sedan några år. Inte helt kul med sprängningar och stök alltså.
Veckan före midsommar blir det minsann släktträff i Mesta (typ tjugo minuter från Horndal), vi kanske tittar förbi om ni är hemma!
Ja, gör det! Vi är hemma i Horndal från valborgsmäss till någon gång i september.
Bra!
Då ska vi se till att olevererat vin kommer på plats.
Tidigare var det tänkt som en generös gest från vår sida.
Omständigheterna har medfört att vi nu ser omhändertagandet av halvdussin putäller som en välgärning från er sida.
Men det blir inte leverans till det oroliga Stockholm. Där kan man ju varken köra eller parkera numera. Och spränger och skjuter verkar dom göra i hela stan. Ujuj.
Klart vi ställer upp som faddrar åt de invandrade herrelösa flaskorna!
Hahaha, där ser man! Jag hade ju bespetsat mig på att få en schysst salut för att jag gjorde statsbesök, och så missade jag det hela alldeles. Nåväl.
Det blev Liljevalchs, så katalogen kom väl till pass, tusen tack. Rapport omsider.
Ser fram mot ångestrapporter från Liljevalchs. Var petitpointbroderierna ångestfyllda eller befriande. Det är frågan.
Pingback: Wagner i vardagen | Kulturchefen
Du kanske ska vara tacksam att det inte var en prins som skulle saluteras. Om jag inte är fel ute smäller man av kanonerna fler gånger då. Eller har man infört jämställdhet i det avseendet? Höll på att skriva jämsmälldhet……
Jag tror det är ”jämsmällt” numera. Tronarvingar får dubbla saluter, oavsett kön. Men det är ju några andra före i kön innan den här lilla tjejen kan bli regent.
Jag läste en bok av John Grisham (tror jag) för många år sen som handlade om en dresserad björn men jag har glömt vad boken heter. Jag kommer ingenting ihåg av den förutom att det figurerade en björn i boken och att det var någon som skrek så fruktansvärt av vällust vid älskogstillfällena – en kvinna tror jag … Men jag kanske har blandat ihop böcker – det är inte ovanligt nu för tiden.
Ingrid