Här kan man se hur många grader det var i Sao Paulo på fredagseftermiddagen.
Det blev lite varmt i storstaden, så vi bestämde oss för att åka till stranden ett par dagar.Det visade sig att vi inte var ensamma om den tanken. Kanske var det inte mer än ett par procent av Stor-Sao Paulos bilpark som gav sig iväg mot havet, men två procent blir 400000 bilar. Och då tar en tvåtimmarsresa fem timmar i stället.
OK, man får inrätta sig så bekvämt det går i bilen och vi intalade oss (något krampaktigt emellanåt, medges) att vi satt i vardagsrummet och umgicks. Försäljare patrullerade bilköerna med vatten, godis och frukt. Vi valde att starta i niotiderna, för att slippa de värsta köerna och kom fram klockan två på natten. Undrar hur lång tid det hade tagit om vi åkt i sextiden?
Utflykten till stranden innebar att jag skulle vara ouppkopplad ett par dagar och då tyckte jag det var väldigt fiffigt att posta ett par inlägg i förväg, med tidsinställnings-mekanismen, lördagstemainlägget, till exempel. Men jag vet inte. Det blir ju konstigt om man inte är hemma när man får besök. Om olika kommentarer bara möts med tystnad.
Men stranden var fin, det var den!
Vilken härlig strand och gott om plats verkar det vara trots att ”alla var där”.
Jag tror att det är bra om författaren litar på sina läsare, så där i allmänhet alltså. Vi har nämligen anat att du inte rest till Brasilien för att underhålla oss på bloggen. Vi misstänker också att du ger dig ut på diverse äventyr och levererar en och annan cliffhanger.
PS om jag nu får göra mig till talesperson för andra läsare DS
Jag har fullt förtroende för dessa de bästa av bloggläsare! Tänkte att jag kanske skulle ha väntat med att posta inläggen tills jag var tillbaka vid datorn, alternativt kunde jag ha förklarat bättre att nu drar jag, men kliv föralldel på ändå. För nu kändes det som att bjuda hem folk och sedan ge sig av utan förklaring. Typ.
Jag tycker precis som Kicki. Vi är glada för att du överhuvudtaget har tid att skriva lite om din spännande resa.
Ingrid
Det har varit kul att kunna blogga lite vartefter och bloggämnena står liksom på kö. Hemma hos dottern funkar uppkopplingen fint så jag kan göra som jag brukar, med en liten bloggstund varje dag. Och eftersom jag inte skriver dagbok längre blir det här i alla fall lite dokumentation. Men nu bär det hemåt snart. (Med ytterligare bloggämnen i bagaget…)
Bra talat av Kicki! Det känns tryggt att du tar med hem mer intressanta saker från Brasilien att rapportera om, du har bra öga för sådant!
Den där stranden ska jag nog drömma lite om, än är det inte riktigt dags att kliva upp, trots att jag vaknat. Dagen blir för lång om jag gör det, men vanan är stark.
Noterar att du skrev kommentaren kl 05.50 och då tycker jag det är helt OK att vända sig och somna om och drömma om paradisiska stränder.
Sao Paulo – Brasiliens största stad väl? Lite häftigt! Synd att Sverige inte finns med i Fotbolls-VM. Här går vi mot ljusare tider, men fortfarande grått grått. Titta gärna in på Första året i Hjo.
Hej Första året i Hjo. Jo, Sao Paulo är största staden i Brasilien med sina 12 miljoner i centrala staden och 20 milj i stor-Sao Paulo. Och då blir det ju lätt bilköer. Men nu har jag landat i Sverige och kan konstatera att du har rätt. Grått, grått!
Välkommen till vårkänning!
När jag gick ut i morse gnisslade fåglarna fint i träden och solen kollade lite försiktigt om det inte kunde vara idé att försöka sig på lite vårstämning. Det är nu det börjar märkas att vintern bara är en tråkig och lite för lång episod i det vi kallar året.
Förr brukade vi åka till Paris och hämta hem våren till Sverige så här års men nu verkar den kunna hitta hit på egen hand. Kan vara den globala uppvärmningen – den kanske inte bara är av ondo?
Tack för lite vårhopp! Behövs när man ser ut över denna jämngrå stad, utan fågelkvitter. Skönt ändå att ha kunnat tanka extra sol under en dryg vecka – det motar bort lite vinterdysterhet.