Uppsprickande molntäcke. Och uppsprickande istäcke dessutom. Än så är det långt till vår, förvisso, men ett och annat vårtecken letar sig hit, ändå.
Så här pass ljust var det i eftermiddags när vi vandrade hem från ett av vårtecknen på Djurgården, nämligen Vårsalongen på Liljevalchs.
En rolig salong, med många ”vill-ha”-inslag. Men kassan är skral på nyåret så det får räcka med att beundra konsten på salongen. Den håller på till den 23 mars, så det finns gott om tid att återvända dit.
Här har vi en ung man som tagit till vara sina erfarenheter och gjort konst av dem. Jonas Brolin heter han och konstverken är hans använda skateboards.
Verkens titlar ger en aning om hur de använts: Garageuppfarten 1998, Bruten arm 2002 och Rakt in i parkbänken 2003.
Den här fina bildväven är gjord av salongens äldsta deltagare, Gun Nordstrand, och heter Pussy Riot och Malala. Ett av många konstverk som jag gärna skulle vilja ha hemmavid.
Eller det här, Återsken, olja på duk av Bo Ljung.
Lite mer svårplacerad i hemmet är kanske Lena Sjöbergs konstverk, Kungligheter och undersåtar. Det är gjort av papperspåsar, några lite högre än andra, med tuschteckningar av olika figurer. Vi blev stående och funderade: Vad har dessa papperspåsar använts till? Varför känns de så välbekant? Har de inte något med gammaldags kontorsmiljö att göra?
Men konstverket leder också tankarna till minnesmonumentet över förintelsen i Berlin.
Vårsalongen brukar ju bjuda på många annorlunda material och experimentella verk. I år känns det dock rätt traditionellt och de annorlunda materialen är just dessa skateboards och papperspåsar, eller pärlplattepärlor, som i den här fina lilla skulpturen Häng av Ebba Gran.
Eller som i den där syplatsen, nej, Min före detta syplats av Ulla-Stina Wikander. Den föreställer en symaskin (som ÄR en symaskin) ett bord (som Är etc.) en stol, en arbetslampa och ett par träskor, alla hysteriskt tätbroderade med något som liknar petit point.
Ångest!
Jag är väldigt förtjust i målningar med lite Hopper-känsla. Sådana där som man blir stående framför en stund och funderar kring. Som man rentav kan få lust att skriva en novell om. Som den här av Tove Rosén, Hissen.
Prov utan värde – var det inte så det stod på de där påsarna?
Vårljuset är här! En helt annan dager än för bara några veckor sedan. Härligt!
Margaretha
Men sådana prov har jag aldrig fått under mitt byråkratiska liv. Undrar om det inte låg sådana där påsklämmor i påsarna? Som också tillslöts just med påsklämmor. Men det kan ha varit något annat.
Visst är det skönt att det ljusnar! Solen håller sig uppe nästan hela åtta timmar nu, på många håll i landet!
Vårsalongen – det låter lockande!
Värd ett besök – eller gärna fler!
Får alldeles lust att titta på konst, tack för turen! De där petit poängerna har konstnären samlat ihop och kombinerat, och de var ju väldigt läckra. Kvinnoflit fascinerar, jag köper på mig bonader och dukar på diverse loppor och tänker att det nog ska bli en installation.
Flera minuter ljusare varje dag … härligt!
Kanske, kanske det lättar det ångestfyllda intrycket något om man vet att konstnären använt petit point-broderier som någon annan gjort, till sin installation. Eller kanske inte?
Siktar på ett besök någon gång! I år hade varit extra kul, eftersom en vän ställer ut. Men igår var det alldeles perfekt för en skridskotur och Liljevalchs finns ju kvar.
Kul med deltagande kompis! Vet du vilket slags verk hen deltar med?