Julens tolv dagar

Trettondedag? Hur då? Undrar någon och jag plockar fram mina gamla skolkunskaper, väl medveten om att de nog kan ha blivit omsprungna av senare forskning.

– Jo, Jesus föddes ju den 25 december…

– Va? Han föddes väl på julafton?

– Nej, det är dagen innan själva dagen, det är därför det heter afton. Han föddes den 25 december. Och då syntes en stjärna och några herdar som var ute och vallade får fick syn på den och gick åt det hållet och så hittade de Jesus i stallet på trettondagen.

– Herdar? Var det inte kungar? Guld och rökelse och allt det där.

– Jo visst ja! Först kom herdarna som hört av några änglar i Betlehemstrakten att Jesus var född. De kom nog redan på annandagen. Och sedan, på trettondagen, kom kungarna, eller de vise männen, eller stjärntydarna som det står i numera i nya testamentet.

Här kommer de med sina gåvor, Baltassar, Melchior och Caspar på en mosaik i Ravenna från 500-talet

Bäst att kolla källan, tänker jag och letar fram Matteusevengeliet. Oj, det var visst mer dramatiskt än jag mindes. Kung Herodes hade hört talas om att det var något på gång och ville veta om det verkligen var så ett en ny härskare hade fötts. Så det var han som kallade på stjärntydarna: ”’Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet’, sade han, ’och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.’ Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.”

Här är en mosaik från omkring år 300, med Jesus som den återfödda – eller obesegrade – solen. Den finns i Vatikanens grottor i Rom.

Nyligen hörde jag dock i ett radioprogram att Jesus troligen föddes på sommaren. Men av taktiska skäl har hans födelsedag förlagts till vintern.

I romarriket firades solgudens pånytt-födelse den 25 december. Så när den romerske kejsaren Konstantin införde kristendom i sitt rike på 300-talet såg han också till att  kristna solhögtiden.

Sedan hakade påven Liberius på, år 354 och beslöt att Jesu födelse inföll den 25 december. Och så har det förblivit i den västkristna kyrkan. Inom östkyrkorna är det oftast just den 6 januari som betraktas som Jesu födelsedag.

Och så var det det där med julens tolv dagar, som det heter i England. Eller i Tyskland. Där räknar man från den 26 och då blir det ju tolv dagar. Medan vi envisas med att julafton är viktigast och så räknar vi från juldagen och då blir det trettondedagen idag.

En populär engelsk sång handlar om julens tolv dagar. Det börjar med en rapphöna i ett päronträd och så läggs det till något varje dag, för att sluta med tolv trumslagare.  Här är en bit av Nick Parks version, som SVT visade i julas. Tillgänglig till den 19 januari.

PS: På bloggen På livets trassliga bastmatta finns lästips för alla julens tolv dagar. Värt att botanisera bland!

PPS: De som har klurat på redaktörns julnötter börjar kanske undra var den utlovade lösningen är. Lugn, den är på väg. Vi måste bara kolla att nötterna inte hunnit bli mögliga, eller nåt. Lösningen kommer inom kort på denna blogg!