När jag måste ta bilen för olika ärenden finns det en tids- och bensinsparande väg från garaget rakt ner på stan (eller ut ur stan för den delen). Det är bara att köra Klevgränd ner mot Slussen och därifrån kan man komma i stort sett vart som helst.
Om inte gränden är blockerad av en bil, förstås. Då måste jag i stället köra runt halva Söder, bort till Nytorgsgatan, ner till Folkungagatan och vidare därifrån. Mycket trafik, många trafikljus och det känns rätt onödigt om man kan slippa.
Dessvärre är det många som tycker att Klevgränd är en utmärkt parkeringsplats. Eftersom den är så trång får det bara plats en bil. Det GÅR inte att klämma sig förbi, tro mig, jag har försökt.
Då gäller det i stället få kontakt med den som ställt sin bil i gränden och det är inte lätt. Jag tutar, jag söker på bilens registreringsnummer för att få tag i ägaren (går oftast inte och en och annan bil har visat sig vara avregistrerad), jag tutar igen och till sist kanske det kommer någon som mycket motvilligt flyttar sin bil.
Stämningen kan bli lite frostig, som häromdagen, men det har Eva redan berättat om mycket bättre än jag skulle kunna göra, så det kan man läsa om här.
Eftersom ägaren till den bilen ändå till sist backade bort från gränden är jag lite diskret och visar en avståndsbild. Av någon anledning verkade chauffören inte alls gilla att jag tog fram mobilen för att fotografera. Sen gnolade jag på Evert Taubes låt resten av dagen:
O, bugen er I bylingar med bucklor och batong,
och ställen er på sidorna, för gränden den är trång
Det borde jag ju ha förstått!:) Att det var den Karin som fick de stora killarna att backa!
Haha…härligt! Oj, så gärna jag skulle ha varit en liten fluga som hade sett på
Applåder!
Small world! Eller egentligen inte, bloggosfären är oändlig, men de olika kretsarna växer liksom organiskt, utökas, hakar i varandra på ett intressant sätt. Så när jag tipsar Eva om din blogg och hon kommenterar hos dig, hittar du till hennes blogg och läser om mina bravader… cirkeln är sluten!
Och när det gäller hulken i gränden är jag övertygad om att du hade gjort precis som jag!
:D, troligtvis någonting ditåt i alla fall.
Det har hänt att jag har stationerat mig på något försäkringstjänstemannaskrivbord och lovat att jag inte rör mig ur fläcken förrän jag har fått rättvisa skipad. Blir man tillräckligt uppretad av hulkar så kan vad som helst hända
Bäva månde hulkarna på båda sidor om Östersjön!
PS: Och det är fortfarande nåt knas med din länk. Man hamnar i Japan när man klickar på ditt namn vid kommentarerna!
Ännu en applåd!
I vår lilla by fanns tidigare en bankomat vid infarten till en parkering. Somliga iddes inte gå mer en en meter till den och stannade då bilen mitt i vägen för alla som ville in på parkeringen medan de tog ut pengar. Istället för att köra in på parkeringen och gå fem meter. Förmodligen samma personer som regelmässigt ställer bilen med vita linjen mitt mellan hjulen också, därmed blockerande två rutor.
Den där arrogansen är det som gör mig så arg! ”Nu har JAG ett ärende och ingenting kan vara viktigare”, verkar man resonera ”ni andra oviktiga personer får allt vackert vänta”. Alternativt handlar det om total brist på förmåga till omvärldsanalys. Eller i värsta fall både och!
Alltid någon liten fördel med att bo på landet…
Tufft av dig i alla fall och bra att ha mobilen till hands.
Många fördelar med att bo på landet, tycker jag! Och just framkomligheten är ju verkligen en bekvämlighet.
Mobilen är alltid redo att ta bilder av alla trafiksyndare, hopplösa dubbelparkeringar som blockerar en hel fil i rusningstrafik, eller alla dessa bilförare som tror att cykelbana betyder långtidsparkering. Grrrrr…. Stockholmstrafiken har verkligen blivit så mycket laglösare de senaste tio åren.
Härligt! Mobilen är ett nytt smart vapen! Smartvapen.
Exakt! Det är märkligt vad spak den där hulkhuliganen blev när jag höjde mobilen!