Finurliga lösningar vill Pysseliten att vi ska hitta på denna lördag. Vilken tur att jag just gjort det. Hittat en finurlig lösning på ett praktiskt problem.
I helgen när jag gjorde de allra sista inför-vintern-insatserna på landet ställdes jag inför ett problem som antingen krävde mera kropskrafter än jag har, eller någon annan lösning, gärna finurlig.
Den där blå vattentunnan vid husknuten är inte att leka med när den är full. Eller jo, barnbarnen tycker förstås att det är just precis det den är till för. Men att tömma den inför vintern, det är ingen barnlek.
Den låter sig inte vältas upp och ner utan vidare. Den är inte särskilt stabil och när man knuffar på den skvalpar det bara lite. Om man försöker med ett spett inunder den glider spettet åt sidan.
Jag letade upp en liten ynklig liten länspump i boden och jag undrar verkligen vad den är tänkt att användas till. Inte är det att tömma vattentunnor i alla fall. Efter en stunds pumpande med klent resultat gick jag på jakt efter något bättre.
Då märkte jag att pumpen, som blivit liggande i tunnan liksom fortsatte att pumpa på egen hand. Eller snarare att det bara fortsatte att rinna ur den där slangen.
Tack vare någon hjälpsam naturkraft – troligen tyngdkraften – fungerade pumpen som en sughävert. Så länge slangmynningen i tunnan var under vattenytan och andra änden av slangen var utanför tunnan, men lägre än vattenytan, då räckte tyngden av vattnet i slanget till för att skapa ett vakuum som drog med sig mer vatten.
Men det skulle ju bara räcka någon decimeter ner i tunnan, sedan skulle slangänden hamna ovanför vattenytan.
Jag behövde en annan slang som jag kunde sänka ner ordentligt. Jobbigt att ta fram den där låååånga trädgårdsslangen, som hängde ordentligt upprullad på sin stora spole i boden, tänkte jag.
Då fick jag syn på lösningen. En trasig rockring från i somras, som inte kom med på den senaste slänga-skräp-vändan. Perfekt!
Efter en halvtimme var det bara en slatt vatten kvar i tunnan och det gick hur lätt som helst att knuffa omkull den och vända den upp och ner för vintern. Tack tyngdkraften (tror jag)!
Här finns (eller kommer) övriga lördagsbloggares finurliga lösningar: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Är det det som är kommunicerande kärl?
Minns hur mor visade mig detta i köket när jag var si så där fem år gammal.
Margaretha
Svår fråga Margaretha! Kommunicerande kärl får samma övre yta. Nej det här är ju skitsvårt att förklara. Tryckutjämning uppifrån i fallet med kommunicerande kärl. Men tyngdkraft som drar ner vattnet i fallet med sughäverten… Hjälp! Någon som är bättre på att förklara det här?
Wiki?
Kommunicerande kärl
Hävert
Jo då, jag vet precis vad du menar, även om jag inte har något namn (eller förklaring) på det. För vi tömde bunkar med brandgula gummislangar i vårt kök. Och förmodligen fick jag en förklaring på köpet, av min pedagogiska mor.
M
Kul och bra lösning! En gammal rockring som är sönder kan alltså vara bra att ha!
På den tiden vi hade akvarium såg jag till att ställa det med närhet till tvättstugan. När det skulle städas (byta vatten), tog jag en slang och drog ner i golvbrunnen i tvättstugan. Tryckskillnaden gav en sughävert som snabbt tömde akvariet utan större ansträngning. Den stora finurligheten var egentligen den lilla gasbindan som jag fick sätta över inloppet från akvariet, för att förhindra fler neontetror från att smita avloppsvägen. Barnen tyckte att det räckte med en förlust.
Aj då, stackars lilla neontetran. Som förälder frestas man nog att hitta på en story om hur den simmade vidare och hittade nya kompisar i avloppssystemet, men det skulle nog leda till följdfrågor om avloppsrening och annat.
Barnen tog det bra, dom fantiserade själva ihop hur firren simmade vidare i rören. Några år senare kom Hitta Nemo på bio.
När dom var riktigt små (äldsta var nog 5 och tvillingarna 3) frågade dom hur skatan som vi begravde skulle kunna komma till himlen när vi grävde ner den i jorden, en mycket berättigad fråga tycker jag!
Den undringen känner jag igen lite vagt från min egen barndom. Men då gällde det nog inte skator…
Kommunicerande inlägg = djurbegravningar både här och hos mig.
Jag kommunicerar all min medkänsla. Fina Katten Jansson!
Ursäkta att jag strör raggartakter i den idylliska tavlan.
Din ”finurliga lösning” har raggare och annat tilltagset folk använt sig av länge. Jag undrar om inte redan de då rätt så unga grekerna använde sig av det också. Raggarna kallar det för att slanga bensin. Men jag tror inte att de använde trasiga rockringar – där har du bidragit på ett avgörande sätt.
På tal om idyllisk tavla så har jag på lite omvägar (tröttnade på A7 ner förbi Hannover, Kassel etc) på min väg till Nürnberg hamnat i en liten tidigare DDR-stad som heter Schmalkalden.
Googla den! Gå in och titta på den! Kanske funkar med StreetView, kom jag just att tänka på. Gamla klassiska Melsungen har inget att sätta emot. Bröderna Grimms hus i hundratal! Plus oförfalskat Türinger Tisch.
Camargue för några veckor sedan – och nu Schmalkalden. Jag håller på att bli bortskämd med genuint genuina upplevelser.
Här ska googlas!
Men om du är i de där trakterna kanske man kan få lägga en liten beställning? Jag för en diskussion med vinskribenten Mölstad och med Systembolaget om varför man inte kan få tag i viner med låg alkoholhalt. Jag har fått mycket varierande svar, men tror att jag börjar begripa problemet. Jag vill alltså ha ett torrt vitt vin med 7-9% alkoholhalt. ”Bulkvin”, säger de bekymrat på bolaget. ”Det blir för dyrt att importera det för hanteringen kostar och då måste vi ta överpris för ett billigt vin.” Gärna, säger jag. Jag är beredd att betala för den låga alkoholstyrkan för att få ett alternativ till vino verde-varianterna som egentligen är det enda som finns idag (+ Whale Rock och något ytterligare). Så om du skulle råka hitta något trevligt så kallat bordsvin så är jag intresserad. Trevlig fortsatt resa i sagolandet!
Förstår vad du menar!
Gör jag verkligen.
Jag klagar inte.
Och nu har jag hamnat i Nürnberg för SPS IPC-mässan. Jag begriper knappt själv varför den heter så. Och begriper ännu mindre varför dom inte kan döpa om den till Antriebs- und Automationsmesse. Men då kanske det kommer för mycket folk. Och det börjar bli problem redan. Framför allt med logi, men också med parkering. Frau Eberlein på Schwartzer Adler har Ruhetag idag så det blev till att jaga runt på landsbygden och leta rum. Hittade ett ovanpå ett slakteri och nu har jag ätit en fullt säsongriktig Schlachtplatte med blodkorv och alla andra grejer som hör till. Plus Kraut och Salzkartoffeln. Som sagt, jag klagar inte.
Nürnberg är ju Franken. Och här finns Frankenwein. Vitt, torrt – lieb. Med låg alkoholhalt. Och i Bocksbeutelflaskor. Der är väl såna som Viño Verde levereras i? Ska hälsa på lämpligt Weingut* och se vad jag hittar. Dom brukar inte vara jättebilliga. Men du tycker tydligen att det är OK att betala extra för att slippa yrseln? Vansläktas, skulle jag säga. Eller kanske är en fruntimmersgrej? Hyttis är likadan.
Nä. Nu är det nog bäst att stänga innan jag säger nånting dumt.
*Schloss Faber-Castell, (tidigare) räknestickor och ritmateriel, har ett mycket trevligt Frankenwein. Jag chansar och tar med en kartong. Men det är inte det allra billigaste. måste jag varna. Men å andra sidan immer preiswert.
Håller med Karin, är också likadan, släktkrämpa på spinnsidan?
Gå med i min tjatkampanj! Fråga efter låg alkoholhalt på Systemet. Om inte annat för att det kan vara intressant att få höra de olika teorier och argument som systembolagsanställda har för att förklara varför det inte går att importera sådana viner.
Preiswert batalar jag gärna för, ja. Nästan oavsett vad det kostar…
Faber-Castell, förresten – är inte det akvarellpapper? Nej, akvarellfärger kanske? Åtminstone pennor?
Dom har allt sådant i slottsbutiken. Syndigt lyxiga pastellsatser. Allt man behöver. Till och med skisskol. Vilket får mig att undra om ett ortsnamn mellan Kopparberg och Ludvika. Det står Skisskolningen på en skylt. Och Schisshyttan på en annan.
Där vågar jag nog inte lägga någon beställning, för jag vet att det kan bära iväg.
Och apropå absolut ingenting: Du HAR väl hört om den unga konstnärligt lagda damen som frågade bonden om hon kunde få göra en skiss på hans pittoreska dass.
Bonden: ”Jodå, varsågod. Och papper har ho mä sej, ser jag.”
Jo. Så är det. Och bonnen säger alltid ”ho”. Bonnen och järnhandelsbiträdet.
Frågan är vad bonnen säger när det är en karl. Jag tror att motsvarigheten är ” ’an”. Alltså: ”Och papper har’an mä sej ser jag.” Eller i mer formella sammanhang (och dessutom genusneutralt): ”Och papper är det till att ha med sig, ser jag.”
Det gäller att komma på den finurliga lösningen när man som bäst behöver den, och dessutom ha rätt verktyg till att utföra den i verkligheten. Kriterier du ju uppfyllde med bravur denna gång.
Tack! Glad att jag fixade det och nu tänker jag inte slänga den trasiga rockringen.