Man matas ständigt med bilder av olika platser, i nyhetsflödet, i litteraturen, på film och i reseannonser. Jag tycker det är spännande att se hur de bilder man skapar sig, med hjälp av fragment, stämmer med verkligheten. Här kommer några bilder från förra veckans tripp till Israel, några som liknar min föreställning om platsen och några som inte gör det.
Precis så här hade jag föreställt mig Tel Aviv: Nybyggt, ljust och havsnära.
Men den här sortens bebyggelse finns också, låga hus och ”äldre” kvarter, dvs drygt hundra år gamla.
Jag hade inte väntat mig en så cykelvänlig stad, med fina breda cykelbanor överallt. Dessutom finns det bra hyrcyklar med ett smidigt system med cykeldepåer utplacerade tätt i hela staden.
Man tar en cykel där man behöver den och lämnar tillbaka när man är framme. Och så tar man nästa cykel när man ska tillbaka. 
Man ska alltså inte göra som jag gjorde. Jag bokade heldagspass för en cykel och lade beslag på den hela dagen.
Parkbänkarna står ofta två och två vända mot varandra så att man kan sitta och prata några stycken. Eller bara två, som här. Den gröna cykeln är hyrcykel, välskött och lättrampad.
Jerusalem motsvarade mina förväntningar på många sätt, en kompakt, tätbyggd stad med de där lokala, ljusa byggstenarna som ger hela staden en mild färg.
Men jag hade inte väntat mig på många flaggor överallt. Jag vet inte om jag färgas av förväntningar här, men nog kändes det mycket mer som en revirmarkering än ett vänligt: ”Hej, här är vi!”
Just denna flagga råkar vara Vatikanstatens, men det fanns alla andra sorters också.
De smala gränderna i Gamla Jerusalem såg ut som jag förväntat mig, men där fanns också öppnare kvarter.
Den Heliga Gravens kyrka blev en fullständig överraskning. Kyffig, trång och full. Många vassa armbågar. Efter ett tag kom jag på mig själv med att nynna en psalm som jag måste ha lärt mig i skolan någon gång i forntiden:
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.
Det var väldigt många som tog den texten på blodigaste allvar, kan jag berätta. Utanför kyrkan fanns månglare i mängd. Det som jag först trodde var ett hav av färgglada blommor framför kyrkan visade sig vara gympaskor…
Överraskad blev jag också av att en kollega till Karamellkungen har butik i Gamla Jerusalem. Jag trodde att sådant där lösgodis var en typiskt svensk företeelse. Och att Via Dolorosa är en nedförsbacke var verkligen en nyhet för mig.
Klippdomen motsvarade förväntningarna. Det är dock ingen moské, som jag trodde, eftersom man inte har några gudstjänster här, men det är en av islams heligaste platser. Domen byggdes på slutet av sexhundratalet, på den plats där man ansåg att Abraham skulle ha offrat sin son, om inte högre makter ångrat sig i sista minuten. Hit ska också Mohammed ha tagit sig under en av sina nattflygningar på sin burak, vid något tillfälle för att be tillsammans med Moses och Jesus (tror jag det var). En intressant ekumenisk tanke, som man gärna skulle vilja se mer av i denna uppdelade stad.
Den där psalmen, det var nog (bl a) den så gjorde att tvivlet på kyrkan växte sig stark i mig, handikappad som jag är, utan armbågar liksom.
Jag vet. Den där psalmversen kändes väldigt konstig! Och jag dristade mig till att påpeka för en av de mest aggressiva besökarna i Den Heliga Gravens kyrka att han betedde sig okristligt. Tror dock inte att han förstod vad jag menade.
Åh, gympadojor, så månglarna satt liksom utanför templet i alla fall? Fina bilder!
Ja, det var lite för trångt inuti templet. Annars hade de nog flockats där i stället.
Om jag inte sett vinjetten hade jag trott att du missade flyget.
Det där med Via Dolorosa är väl inte alldeles entydigt? Nerförsbacke åt ena hållet blir uppförsbacke åt andra hållet. Astrid Lindgren visste en del om detta.
Jo. Men jag tänkte på Via Dolorosa som den där bilden där Jesus stretar med sitt kors. Det har alltid varit uppför i min föreställningsvärd. Troligen beror det på att jag sett målningar, etsningar, vadvetjag, med det där motivet där han stretar på uppåt, mot galgbacken. Men för det första var det ju inte något kors, utan bara tvärbjälken och för det andra var det alltså nerförsbacke. Åt andra hållet går det uppåt, det gör det onekligen.
Astrid Lindgren? Den enda berättelse av henne som jag kommer att tänka på i samband med Jerusalem är den där med två killar som hela tiden utmanar varandra och som till sist hamnar på sjukhus med varsitt brutet ben. Men det var kanske inte den du menade?
Tänkte mera på backen från Bullerbyn ner mor centralorten och funderingarna kring hur man skulle kunna göra den till nerförsbacke åt båda hållen.
Annars var ju tänket åt tävlingshållet inte så dumt. Den ene ettåringen kunde säga ”ecklesiastikminister” medan den andre knappt klarade av att kalla morfar för ”uffa”. Båda blev väl hyfsat lyckade individer lite senare. Efter takhoppningsincidenten.
Javisstja den backen! Som Bullerbyflickorna fick vandra många gånger när de skulle köpa ”en bit falukorv utav den bästa”.
Tack, rolig och informativ läsning! Precis sådant som är kul att få veta.
Tack! Jag har egentligen bara varit på ett enda ställe i världen som motsvarat den bild jag hade i förväg och det var New York. Ser PRECIS ut som New York, även i verkligheten.
Shalom Karin! Vilka härliga Bilder! Detta var andra gången jag var i Israel och första gången hade jag svårt att ta till mig de heliga platserna på grund av all trängsel, all utsmyckning, men denna gång såg jag mer till människors längtan och önskningar… Nästa gång du åker till Israel föreslår jag även en resa till norra delen, Gallileén. Här är vacker natur och det är lättare att ana de bibliska sammanhangen när man står vid Genesarets sjö eller vandrar runt i Kapernaum!
Shalom Margareta! Välkommen hit! Lättfotograferade, måste man väl säga om dessa motiv…
Ja, under denna snabbvisit, med lite extra och oplanerade programpunkter, (som en halv dag på sjukhuset) hann jag inte med så mycket. Men ändå väldigt mycket, på sätt och vis.
Hur var din skrivarkurs?
Vilken resa! Och vilka vackra bilder. Jag instämmer i många av dina förväntningar. Mest förvånad blev jag över cykelbanorna. Man kan undra varför. Fördomar, antagligen.
Undrar hur svenskar skulle uppfatta bänkar som står mitt emot varandra? Skulle vara intressant att göra ett test och utvärdera.
Svar: Ja men jösses Karin! Förlåt mig – slarvigt nog tänkte jag inte på att det var flera Karin med. Bra att du kollade, på så sätt slapp vi pinsamheter.
Det var lustigt med de där bänkarna, för det kändes nästan lite onaturligt! I alla fall vid första åsyn, men sedan inser man ju att det är jättetrevligt om man är några stycken som vill slå sig ner en stund. Men att sätta sig mitt emot en främmande person… Ja, kanske?
Fniss. Det står Via Dolorosa med hebreiska bokstäver också! Alltså när man ljudar det hebreiska så låter det Via Doloroza.
Jag skulle också ha varit i Jerusalem för några veckor sen, men resan blev avstyrd av olika anledningar. Så än har jag inte varit där.
Gympaskor kan jag tänka är en gångbar(!) vara på ett ställe där det finns massor av gående turister.
Men vad lustigt, alltså att inte Via Dolorosa har ett eget namn på hebreiska. Och vad impad jag är av dina kunskaper i hebreiska. SVÅRT språk, verkar det vara!