Det går inte så bra just nu för mig med det här digitala. Först fick jag vägledning av Telia-supporten när min mobil plötsligt vägrade fungera som mobilt bredband, vilket den gjort tidigare utan problem. Telia vägledde mig rätt åt pipsvängen, så mobilen dog. ”Gå till en Teliabutik så fixar de nog problemet”, sade Teliasupporten till sist lite uppgivet. Det gjorde de inte, men en återställning av telefonen gick att ordna och då försvann alla telefon-nummer, kalenderanteckningar,mm.
Sedan var det datorn och omöjligt att komma fram till webbhotellets support på telefon.
Växelproblem, sade ett automatiskt svar och hänvisade till webbsidans kontrollpanel.
Där möttes jag av följande meddelande: Okänt fel.
Då brukar det för det mesta gå att meddela sig med omvärlden via Facebook, men där stöter jag också på patrull.
”Vad gör du just nu”, undrar FB. Jo, FB, just nu börjar jag ångra att jag förlitat mig på ert kommunikationssystem och inser att det nog är bäst att bara använda det som förströelse då och då, inte som något man meddelar sig med omvärlden med om man vill vara säker på att nå fram.
Det går varken att skriva inlägg och beklaga sig, eller kommentera andras inlägg.
Så nu ska jag ut på stan och posta några pappersbrev. Och så håller jag tummarna för att denna sida alla fall fungerar ett tag till!
För det första så är smartfoner opålitliga, för det andra är nätet opålitligt, här ute i skogsbrynet funkar bara Telia (för det mesta) och dom är i sig opålitliga.
Tacka vet jag fasta förbindelser och kopparlina.
Men lycka till, måtte det ordna sig till på onsdag.
Just nu är jag sur på Telia och det är ett litet modem medTele2 som är min livlina när jag avviker från hemmet. Knappt jag vågar skriva detta för då riktar väl makterna sin uppmärksamhet åt det hållet också…
Vi lät lura oss till att övergå till IP-telfoni för ett par år sedan – det blev ju billigare, bevars. Men så mycket telefonstrul har vi aldrig haft förut som sen dess. Och nyligen var vi utan både telefoni och bredband en hel vecka när Telias modem slogs ut i åska. Mobiltäckningen här är usel så det mobila bredbandet var en vacklande och klen tröst.
Visst, jag har varit med om att kabeln i marken har grävts av men då kom Televerket och lagade inom ett par timmar; nu är det nån entreprenör som kommer när hen behagar. Och avdrag på teleräkningen får man bara om man själv tjatar tillräckligt, inte automatiskt för den tid bolaget vet att man varit avskuren från yttervärlden.
Allt jag har i iphonen synkar jag i både datorn och paddan, det är i alla fall en liten garanti att uppgifterna finns kvar om en enhet kraschar.
Nu är jag i Tel Aviv och trots utmärkt Wi-Fi-uppkoppling vägrade datorn länge att umgås med internet. Tills jag dristade mig till att gå in i inställningsmenyerna och upptäckte att den var inställd så att den bara känner igen ComHems server hemma i Stockholm… Så nu funderar jag på att ta jobb på någon datasupport-firma!
IP-telefoni testade jag efter övertalning. Det är avskyvärt krångligt. Jag har ett nummer men ringer inte. Men tröstens ord Karin – pappersbrevet med frimärken, det kom fram mycket ordentligt.
Jag hoppas du noterade motivet på frimärkena – jag valde med omsorg!
Det där med IP-telefoni kanske inte är så lyckat. Vi har kopparlina både i stan och på landet och många tycker det verkar onödigt, men jag blir alltmer övertygad om att det kan vara en bra idé att ha dem kvar!
Papperspost är att föredra ibland. Om posten skött sig borde du få några ekopluggar i brevlådan idag. Å andra sidan har jag inom ett år blivit av med två viktiga paket på posten. Det ena var till ett av barnens kompisar som glömt sin IPhone och stora hörlurar här. Vi packeterade och skickade till Göteborg, där en hel säck med post blev stulen. Den säcken! Det andra paketet var till mej från en kund i Italien. Han skickade vinäger från Modena. Häpp! Den tog ”någon annan” hand om. Tullen?
Jaaa! Pappersbrev med Eko-plugg har anlänt! Tusen tack! Ska bli spännande att pröva på lämplig monsterstubbe.
Och, apropå postutdelning som fallerar: vi fick en hel bunt med brev i brevinkastet häromdagen alla till andra adresser och personer. Ett par av dem var dessutom märkta med ilsken påskrift: DET HÄR BREVET KOM FEL! GÖR OM OCH GÖR RÄTT!!
Haha! Så då fick ni dela ut posten till grannar och var nu alla bodde? Törs man säga att jag vill ha en riktig post?