I dag, för 80 år sedan, bosatte sig Albert Einstein officiellt i USA för att undervisa vid Princeton University. Han var gästprofessor i Kalifornien samtidigt som Hitler blev rikskansler. Då genomsöktes både hans lägenhet i Berlin och hans lantställe. Hans dokument beslagtogs och hans banktillgångar konfiskerades.
Detta och mycket annat kan man läsa om i en biografi om Einstein som kom ut i USA för några år sedan, skriven av Walter Isaacson, översatt till svenska av Roland Poirier Martinsson (Bonniers 2009).
Einstein accepterade ett erbjudande om jobb vid Princetons Institute for Advanced Study, trots att han hade sina dubier om Princeton. De tillämpade ett kvotsystem som innebar begränsningar av andelen judiska studenter. Sedan var institutets rektor också orolig för att Einstein skulle engagera sig för mycket för de judiska flyktingarna, så han såg till att han inte framträdde alltför mycket offentligt. Han tackade till och med nej till en inbjudan från president Roosevelt, för Einsteins räkning, utan att berätta det. Men Einstein fick förstås reda på det och ringde upp Eleanor Roosevelt och mötet kunde ordnas utan rektors inblandning. Einstein brukade ju mycket riktigt säga att fräckheten var hans skyddsängel… (Fast senare i livet lär han ha beklagat sig över att hans auktoritetsförakt straffade sig – han hade ju själv blivit en auktoritet av stora mått.)
Jag funderar över det där med bokomslag, när jag jämför den amerikanska, den engelska och den svenska versionen av Isaacsons biografi. (Biografin finns delvis tillgänglig på nätet och jag har ”tjuvläst” olika delar där, men ska definitivt skaffa boken i sin helhet.) 
Den svenska, till vänster, känns otillgänglig, lite för sluten. Om jag skulle plocka upp en av dessa böcker från en bokhandelsdisk skulle valet stå mellan den amerikanska i mitten och den engelska längst till höger. Bilden är densamma, men intrycket ändå olika. Först gillade jag den engelska bäst, den är naturligare, på något sätt. Men nu tror jag den amerikanska skulle vinna – en glad och vänlig Einstein som man kommer rätt nära.
Numera finns han, eller i alla fall hans arkiv, vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem, där också denna docka bor.
Jag skulle också välja den i mitten. Men först ville jag ha den engelska med dess blå himmel och känsla av frihet. Man är lättmanipulerad …
Visst är man! Men om jag finge fixa lite med dem skulle jag ta bort kokarden och remsan nertill på mittenversionen. Bara författarnamnet, utan röd remsa, tycker jag.
Vart tog medvetenheten vägen? ”Konsumentmakten”?
Är det inte samma text i alla tre böckerna?
Då köper jag på leveranstid, fraktkostad och och pris.
Men det kanske var förgången tid, säger fossilet som inte hänger med i trenderna riktigt.
Sett på det sättet skulle jag nog gå nerför Götgatan en bit och köpa den svenska versionen på Söderbokhandeln, för den vill jag väldigt gärna ha kvar. Bokhandeln alltså. Ett slags konsumentmakt det också. Jag tänkte mer på det estetiska, när det gäller omslagen: där den amerikanska varianten misspryds av kokard och ”banner”, men är rätt snygg i övrigt. Den svenska ser bara för tråkig ut. Men om översättningen är OK skulle jag nog ta den svenska för läsningen flyter ändå på lite lättare på modersmålet.
Jo.
(sagt på norrländsk inandning)
Intressant att läsa alla dina inlägg sen sist – jag har (och har fortfarande) strul med vårt nätverk. Jag får försöka fem-sex gånger innan jag kommer in på min egen eller andras bloggar. Kommentarsfunktionen bråkar också, så jag ger ofta upp efter att jag äntligen lyckats publicera mitt eget inlägg.
Väntar på att svärsonen ska komma hit och lösa alla problem – men han dröjer eftersom han alltid jobbar…
Ingrid
Jobbigt när systemen krånglar. Man har ju så mycket nytta och nöje av nätet, alla kontakter och alla ärenden av olika slag som nu går att fixa via hemsidor. Jag tycker nog, när jag tänker efter, att det är övervägande positivt och känner mig inte ”beroende” på något negativt sätt, egentligen. Men lite pålitliga alternativ är alltid bra att ha. Hoppas det löser sig snart för dig!