… är att ha rengjort geväret kvällen innan. Brukade min pappa säga, alltsomoftast, när han såg mig rusa runt desperat för att försöka få ihop vad jag behövde, innan jag for till skolan. Det samma gäller i allra högsta grad trädgårdsarbete: vad man gör dagen innan, dvs på våren, har man glädje av hela sommaren. Som den här lilla altanhörnan. En trevlig förmiddagsplats, som behövde skärmas av lite.
Så jag köpte klockranka och ett par klematis från handelsträdgården och i övrigt tryckte jag ner lite som fanns, som pelargoner och penséer. Klematisen har blommat flitigt och nu är det sådana där fina små ludna trollhuvuden i stället, för blommor. Klockrankan köpte jag för grönskans skull; på handelsträdgården varnade de mig för att den sällan blommar. Men det har den gjort, stora, vackra blålila klockor, som dessvärre ramlar av innan jag hinner fotografera. 
Och alla krassefrön som jag satte i en låda, har kommit upp och blommar snällt.
Till och med stockrosorna som förvandlades till luktärt ser ut att vilja bidra med lite färgprakt.
Den andra sidan av denna medalj är att det man inte gjorde i maj också märks hela sommaren…
Nästa vår, då! (tänker jag varje sommar!)
Just det. DÅ!
jajamen, jag har t o m skrivit listor, som hunnit försvinna till nästa vår.
Så skönt!
Haha, oj ville skisser på växtplaner jag har och hittar i mina block här och där … Det enda som jag faktiskt slutför är mina stenprojekt, som inte har något ”bäst före” datum.
Stenprojekt är bra. Behöver inte vattnas en torr sommar som denna.
Idag har jag faktiskt genomfört/slutfört ett projekt som jag funderat på i många år. Måste ta några bilder och visa här, slår det mig just. Återkommer.
Det var nästan så jag kände doften av luktärt strömma ut från fotot.
Tack! För jag tar det förstås som en fotokomplimang.
Men annars kommer det nog snart, luktanimerade datorer!
Det kanske är bekant att jag sedan lång tid tillbaka, med början 1977 faktiskt, definierar sommaren som ”den tid på året då det som blev ogjort förra året blir ogjort igen”? Men i år har vi faktiskt fått lite grann gjort i alla fall. Så det kanske inte var någon riktig sommar?
Jag måste ha varit ett alldeles otroligt exemplariskt barn eftersom jag inte minns det där med soldatens första plikt. Jag kan tänka mig att scoutandet kan ha en del i att jag fortfarande ser till att packa och tänka igenom vad som ska ske innan jag går och lägger mig kvällen före ett uppdrag. Akuta uppdrag ger en adrenalinskjuts då jag under cirka trettio sekunder ser exakt vad jag måste ta med. Gör jag inte det så är det ofta kört och en massa grejer blir kvar på bänken.
Jag tror faktiskt du hade bättre koll på innehållet din skolväskan än jag (på innehållet i min). Klassikern är ju när jag kollade om jag hade fått med mig månadskortet till tåget; jag plockade upp allting ur den där blå trunken och lade på kylskåpet innanför köksdörren, hittade kortet och sprang iväg. Utan skolböcker och allt annat som man ansåg viktigt för en uthärdlig skoldag. Kortlek till hemresan, till exempel.
Åh, nästa år, DÅ ska jag också … Fantastiskt fin liten hörna du har!
PS; trädgårdsmysteriet fortsätter om en liten stund! DS
Tack! Den platsen är extra populär på våren och sent på hösten för den magasinerar värme på ett mycket effektivt sätt.
Trädgårdsmysteriet, ja. Du hoppas fortfarande på frikännande, väl?
Jo, men jag inser att det inte hjälper att det var jag som anmälde dödsfall och återuppståndelse. Det är tydligen rätt vanligt att pyromaner larmar och vill vara med och släcka.
Aj då. Ser inte bra ut det här…