Äppelträdet säger: ”Åk inte! Äpplena är snart klara. Vänta lite.”
Hallonbusken säger: ”Åk inte!. Kolla, nu blir det nya hallon!”
Klematisen säger: ”Åk inte, jag ska just blomma igen!”
Sjön säger: ”Åk inte! Det är fortfarande simtemperatur!”
Kryddlandet säger: ”Åk inte! Titta vad mycket persilja det finns kvar!
Jag säger: ”Men nu pratar ni väl persilja allihop. Vi kommer ju tillbaka! Vi kommer att plocka äpplena, äta hallonen, beundra klematisen och kanske, kanske ta något dopp i sjön. Persiljan klipper vi ner och stoppar i frysen. Seså, häng inte läpp! Det har varit en superfin sommar och det blir en finfin höst. Vi gör en liten avstickare till stan, men är snart tillbaka!”
Fint! Och lyckos er som har så trevliga omgivningar!
Tack! Ja, det är svårt att slita sig härifrån.
Så där är det ju! De känner sig övergivna alla de som vill bli plockade, isismmade osv….Tur att de inte behöver vänta så länge
Vackra, vackra bilder och den sjön måste ju bara simmas i
Jag tog sista simturen för i år (eller möjligen senaste) i går eftermiddag och det var så skönt! Och uppfriskande… Bilderna är lite inspirerade av (men långt ifrån samma klass som) dina. Det där med att gå lite närmare är ett bra trick. Fast då bör man ju ha en lins som är med på noterna.
Äppelbilden har ju ett riktigt skönt djup! Det är så trevligt när naturen pratar, den gör det till mej med ibland. ”Här! Bakom den hör stenen lite längre bort finns svampen!” Idag säger naturen: ”håll dej inne om du kan, jag tänker vattna”!
Svamparna i mina trakter är inte lika pratsamma. De hukar sig och håller tyst. Man får i stället förlita sig på de säkra ställen som familjen använt i generationer.
Och här i stan är det inte naturen som talar utan tomflaskbilen som undrar om jag fortfarande ligger och sover när klockan redan är sex!