Jag har – som avslutande sommarprojekt – försökt omvandla landskapet lite grann. Som alltid glömmer jag att ta bilder ”före”, så ni får helt enkelt tro mig att detta landskap är nytt och skapat ur tomma intet. Eller kanske inte alltihop, men den där slänten ner till stenarna är i alla fall ny.
Först var det ingenting annat än en tvärbrant slänt ner mot vassa stenar i olika storlekar.
Sedan röjde jag en massa sly och kapade onödiga grenar som jag slängde på den där tomma platsen. Senare var det dags att schakta undan jord för ett par altaner och det blev en massa schaktmassa över som också hamnade på samma ställe.
Det är ingen bra idé. Lyssna nu noga alla landskapare: Lägg INTE avsågade grenar i en slänt. Gör en Valborgsmässokase, bränn upp! Eller låt dem ligga men VRÄK INTE över en massa lerjord.
När jag tröttnade på den där trista trassliga slänten, där det bara var en tidsfråga innan någon familjemedlem skulle trilla ner och bryta sönder sig, satte jag igång med ett omvandlingsprojekt: en mjukt sluttande slänt skulle det bli. Lättare sagt än gjort när varje centimeter lera döljer ett inferno av hoptrasslade grenar. Ibland, när man tror att man att man fått tag i själva grenen, är det bara någon liten kvist som hänger ihop med en gren som sitter på en grövre gren, osv.
Här har jag kommit rätt långt i min slänt-design. Bara några rackarns grenar som trilskas.
Det bästa är alltså att aldrig blanda grenar och lerjord, men om man nu råkar ha gjort det och ska rätta till det i efterhand, finns det några saker man ska tänka på. Jag tror att mitt viktigaste råd är att man alltid ska se till att man har ett bra underlag att falla på om grenen oväntat går av eller lossar när man drar i den. Fall hellre uppåt än neråt, är en bra tumregel. OM man råkar glömma det och står och balanserar på en sten med sjön bakom sig kan man ändå hjälpa upp situationen genom att använda den där grenen som lossnade helt oväntat. Man kan – beroende på hur vig man är och hur terrängen ser ut – gå ner i halvbrygga och hålla emot med grenen eller alternativt snabbt vända sig om ett halvt varv och ta stöd med grenen innan man ramlar handlöst ner i något ravinartat med vassa stenar på sidorna. Jag valde det enklare alternativet. (”Valde” kanske inte är rätt ord här, men det låter bra.) Jag fick loss en kraftig gren, svängde runt och satte ner den som stöd där den landade, på sjöbotten. Puh!
Nu är slänten i alla fall rensad på grenar och skulle man råka ramla utför den är det ingen fara. En snäll kamel tar emot och lindrar fallet.
Vilken bedrift eller egentligen vilka bedrifter!
Tack för goda råd. Jag tar till mig alla och skall försöka vara lika vig som du visar dig vara. Ont i magskinnet har jag av allt gott skratt du har delat med dig av via din landscaping…kan man översätta det?:)
Tack! Jag svarade på din kommentar, men det svaret hamnade lite längre ner. Lycka till med eventuella landskaparinsatser framöver!
Och att inbjuda till arbetsläger var inte till att tänka på?
Tänker ständigt på det, men eftersom jag först bara ska… Ja, då blir det som det blir. Oftast överlever jag ju och jag är nog egentligen ämnad för grävjobb. Mår väldigt bra av det.
PS Kicki, du ska slå ihop händerna och säja ”Nämen oj!” när du ser bilden av det nya landskapet. Eftersom jag aldrig tar några bilder på ”före” är det ju bara personer som sett ”föret” som kan bedöma förändringen.
Nej jag missar också Förebilden, vi är nog för ivriga.
Och jag lovar jag ska bli väldigt förvånad när jag upptäcker det nya skapade landet.
Någon föreslog att jag skulle göra om bravaden att balansera på stenarna, dra loss en illasinnad gren och snabbt sno runt och trycka ner den i sjöbotten för att inte ramla. För att fånga hela förloppet på film och illustrera med. På sätt och vis en smickrande tanke att jag skulle kunna göra om det igen, bara sådär. Jag avböjde med hänvisning till mina bloggläsare har mycket god visualiseringsförmåga. Men här är i alla fall den jämrans grenen.
Hoppsan, detta var egentligen en kommentar till Karin på Pettas, men den hoppade lite på sned. Men det funkar nog ändå.
Grovjobb i trädgården är min grej, men en bra arbetsledare kan jag stånka på hur länge som helst. Bästa träningen man kan tänka sig! Bara så du vet, för framtida arbetsdagar.
Men så bra, jag antecknar! Vi kan erbjuda grävjobb (stärker både armar och rygg), köra-skottkärra-uppför-och-utför-sluttningar-övningar (baksida, resp framsida lår, magmuskler), rensa-land-jobb (ökar smidighet och arm,- och bestyrka) samt avslutande simturer som verkar vara extra välgörande efter trädgårdspassen. Dessutom god mat och vänligt bemötande! Nåt att fundera på inför nästa sommar!
Vi hörs!
Om nån vill komma och kvista, såga upp och dra ris efter en drygt hundraårig granhäck så är den välkommen. Det är nog mer än hundra meter häck som gick
i backen en solig dag i juli då några raska gossar med motorsåg och skogsmaskin
gick härjande fram. Något bad i sjö kan vi inte erbjuda men ett muskel- och konditionsstärkande arbete kan väl också gå an samt en tallrik god soppa då och då.
Ujejujejuj! Lämnade de alltihop på backen, bara så där? Vilken valborgsmässokase ni kan fixa!
Hehe, man borde kanske ska byta bransch! Soppa är ingen dålig lön! Gran kan jag dra en sval dag, när man kan ha långbenta kläder och handskar, jag är rysligt allergisk mot otygen. Ett elände varje jul, eftersom rödgran är favoriten.