Den här sommaren har varit/är som jag minns barndomssomrarna. Lång, solig, lättjefull. Och det dyker upp dubbelexponeringar från förr hel tiden. Häromdagen trillade en pollett ner, när jag tittade på foton av ladan.
Här har farfar just byggt den klar och håller på att röja marken framför. (Mot laduväggen står grindarna lutade, samma grindar som vi lät göra en kopia av häromåret och som finns längst upp i högerspalten här på sidan.) Den där krångliga flerdelade dörren i mitten har jag undrat över ibland. Varför gjorde inte min snickarkunniga farfar en ordentlig dörr i stället för fyra luckor?
Jo helt enkelt för att det är en hölada och då måste man kunna stänga till nertill, för att kunna lassa längst upp.
Idag lassar vi inte in hö i ladan, utan förvarar gräsklipparen där. Ladugården till vänster där ”koa” bodde är gästrum, liksom boden till höger. Men dasset, som skymtar lite grann till vänster, fungerar fortfarande i stort sett på samma sätt som då!
Nej, nej, så här höstlikt är det inte ännu. Bilden är från i höstas men jag hittar ingen annan och eftesom det regnar drar jag mig lite för att gå ut och fotografera ladan. Kanske kommer bild lite senare, om det blir uppehållsväder.
Så härligt att titta på bilder av samma motiv som förändras! Min mamma har ett trädgårdsalbum, med bilder från trädgården genom åren. Det är så roligt att titta i den. Vissa år är trädgården en djungel, full med burriga växter och andra år är den urklippt och nyfriserad som en skallig tant. Det blir så uppenbart hur mycket arbete som är nedlagt (nedgrävt ville jag skriva) i trädgården!
Men så bra att du kom på varför dörrarna ser ut som dom gör!
Man kan aldrig dokumentera för mycket! Jag var ibland irriterad på pappa och hans ständiga fotograferande, men idag är jag väldigt tacksam för alla bilder!
Jag borde verkligen ta mer bilder på den vanvårdade trädgården, så att man kan se skillnaden när (om!) jag får lite ordning på den.
Så fint Karin! Våra ställen och sommaren inbjuder tydligen till tillbakablickande. Idag begrundar jag en familjebild, hundra år gammal. Men tyvärr fanns ingen flitig fotograf i min familj!
Kul med er planerade familjebild i morgon – hoppas på bra fotoväder!
Farfar imponerar. Vi hann träffas innan han dog. Men jag minns förstås inget av det.
Har en bild på honom och dig någonstans – har du sett den?
Tror det. Men inte säker. Har jag nån slags mysko heltäckande huva på huvudet?
Just precis, en flygarhjälm, eller nåt, som alla små gossar skulle ha på den tiden.
Men här är det ju en annan häst. var kom den ifrån och vilken är den förra?
Ja, den bilden. Minns av någon anledning huvan. Eller genom att jag sett den i vuxen ålder.