Jag får en försynt förfrågan norrifrån hur det blir med inlägg om Saba-saba i år. Hade jag inte ett sådant förra året? En snabbkoll ger vid handen att jag under motsvarande tid förra året skrev dels om hur jag tack vare en Saab lyckades bli dagen samtalsämne på Björkmans bil i Avesta (bilen har varit försvunnen ett tag, men har numera återfunnits) och just den 7 juli skrev jag om uppfinnandet av skivat bröd som sedermera givit upphov till talesättet ”the greatest invention since sliced bread”.
Men det ser inte ut som att jag skrivit om Saba-saba vilket är pinsamt. Här brer jag ut mig om USA:s nationaldag och ibland också om Sveriges och Frankrikes, men jag skriver inget om mitt favoritland Tanzania! (Det är nog en allmänmänsklig regel att man får speciella band till det land där man får sitt första barn. I mitt fall var det alltså Tanzania.)
Rent formellt är nationaldagen den 26 april, den dag då Tanganyika och Zanzibar förenades till ett land, men Saba-saba, den 7 juli är den dag då man firar. (Saba betyder sju på swahili.)
Det var då TANU-partiet bildades, det parti som Julius Nyerere ledde under många år och som bidrog till en framgångsrik och fredlig självständighetskamp. Eftersom Tanzania numera har ett flerpartisystem har man valt att inte ha Saba-saba som nationaldag. Men man firar i alla fall på olika sätt.
Jag letar bland mina bilder efter foton från Tanzania, men det är magert. Inte hann jag fotografera då.
Eller kanske det berodde på att min kamera var en ganska omständlig sak, en spegelreflexkamera vid namn Rolleiflex.
Allt gjordes för hand. Bländare, slutartid, fokus. Inga möjligheter att zooma. Dessutom var färgfilmerna på den tiden av usel kvalitet och tappade färg rätt snabbt.
Det är konstigt att jag har några bilder alls.
Jakarandablommorna är från Iringa och giraffungen, lejonet och buffeln från Serengeti.
Tanzania är ett vänligt och trevligt land att besöka. När jag har varit där på senare år har jag förvånats att det ändå är sig så likt. Fler hus, många fler människor, men samma vänliga stämning.
Har njutit av Saab-nyckelhistorien från förra året! Jo, gamla Saabar lär man kunna starta med en glasspinne. Idioten som en gång stal vår gamling ifrån carporten en fredagsnatt använde en egen Saabnyckel som uppenbarligen passade utmärkt även i vår bil, både i dörren och i startlåset.
Själv har jag en sen natt lyckats bryta av en Saabnyckel i startlåset vid en synnerligen obemannad bensinmack. Trots förklarande lapp på rutan och telefonsamtal nästa morgon blev jag utskälld för att inte ha flyttat bilen från pumpen – hur jag nu skulle åstadkommit det ensam i natten. Före mobiltelefonernas tid….
Fö var det likadant med gamla Amazoner, att nyckeln passade i andra av samma modell. Höll på att åka iväg i fel Amazon en gång, den jag kommit med stod precis bakom och var av samma färg och nyckeln passade i båda. Men inne i bilen såg det inte likadant ut så jag och mitt sällskap fick bråttom att kasta oss ur.
Jag skulle förstås ha försökt starta bilen med en glasspinne!
Men vilken observationsförmåga du tycks ha. Om jag hade lyckats låsa upp en bil som liknade min, då hade jag nog helt enkelt kört därifrån, hur många konstiga och ovana prylar det än hade legat och drällt. Och om nyckeln inte funkat i startlåset hade jag nog ringt på bärgning till närmaste verkstad!
Nu har jag läst om både nyckelmysteriet och den skivade limpan. Tänkte skriva en kommentar om teven som inte gick igång, men såg att jag redan skrivit om det i kommentaren till nyckelinlägget. På tal om nycklar är jag oerhört försiktig med att lägga dem ifrån mig. Såg en gång husnycklarna ligga på bordet i ett lärarrum och stoppade dem omedelbart på mig. Det var bara det att det inte var mina nycklar, upptäckte det inte förrän på kvällen…
Oj då! Och då undrar man förstås när nyckelägaren upptäckte samma sak och vad han/hon (eller ”hen”) tyckte om att du snott nycklarna!
Så Serengeti ligger i Tanzania, little did I know. Och då lyssnar jag ändå dagligen på låten The Moment I Met You nuförtiden, en popdänga som har med Serengeti i texten. Sjunger med gör jag förstås också. Nu får låten en ny dimension när jag vet var det där Serengeti ligger någonstans. (Min okunniga sate.)
Tänk att det svänger:
Hey bejbi,
guess we both know,
I follow you wherever you go!
Into the wild Serengeti,
hills of Himalaya,
back to where you met me,
the moment when I met you,
hey bejbi,
guess we both know,
I follow you whereever you go!
När man ser den låttexten kan man ju tro att låtförfattaren tror att Serengeti ligger i Indien, men det gör det verkligen inte. Och om låtförfattaren i stället faktiskt vet vad hen skriver om blir det ju onekligen, som du skriver, en extra dimension…
Och Serengeti, by the way, är helt magiskt. Ett besök rekommenderas!
Alternativ stavning på Bejbi är Bäjby. Ligger i Närke.